Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 13. (2674) 29 mars 1933 - Algot Lundberg: Mellaninstansproblemet - Folkundervisningsanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folkundervisningsanslagen.
Riksdagens statsutskott liar nu
behandlat åttonde huvudtiteln. I
stort sett har utskottet i vad det
gäller anslagen för
folkundervisningen följt de av
ecklesiastikministern uppdragna linjerna.
Av intresse att anteckna är, att
utskottet i fråga om
slöjdundervisningen inte ansett sig kunna
acceptera regeringens förslag. Ett
fastställande av siffran 10 som
ovillkorligt minimum för lärjungeavdelning
i slöjd skulle medföra, framhåller
utskottet, att ett stort antal barn i
fattiga, glest bebyggda skoldistrikt
skulle bli i avsaknad av
slöjdundervisning. Denna konsekvens av de
skärpta villkoren för statsbidrag
vill utskottet inte ha. En utväg i
nuvarande situation anvisas av
utskottet genom att sänka
minimiantalet elever från 10 till 6.
Härav räknar man en
kostnadsökning på 220,000 kr. För att
neutralisera denna stegring av utgifterna
förordas, att för alla
slöjdavdelningar statsbidrag beräknas på
högst 124 timmar i stället för, som
nu, 136 timmar. Därigenom
inbesparas 236,000 kr.
Nedsättningen av timarvodet
finner utskottet befogad, där läraren
sköter slöjdundervisningen som
bisyssla. I övriga fall förordas bibe-
–––––––––––––––––-
ningens fö’rslag. Det torde väl även få
betraktas som självklart, att lärarkåren
ej har anledning att betrakta sitt i
övrigt så ansvarsfyllda arbete som ett
hinder for likställighet med andra
statstjänare. Liksom kåren hittills kämpat i
enighetens tecken i lönefrågan, så bör
det vara självklart, att kåren även
kräver, att dess anställningsprinciper
sammanfaller med de som gäller för andra
statstjänare. Vid sådant förhållande
bör lärarna tillsättas av ett statligt
organ, av den föreslagna men till uttryck
för statens ledning av skolväsendet
ombildade skolkretsstyrelsen. Det intima
sambandet mellan dessa frågor,
mellan-instansen och tillsättningen av
lärartjänsterna, förtjänar särskild
uppmärksamhet. Lärarkåren har all anledning
att nu söka utnyttja tillfället att f å sina
berättigade synpunkter beaktade.
Algot Lundberg.
hållande av nuvarande statsbidrag,
dock att även här skall gälla den av
utskottet föreslagna begränsningen
av timantalet till 124.
Nedsättningen av arvodet för
fortsättningsskolans lärare
tillstyr-kes också, utom beträffande
arvodet till lärarinnor i
hushållsgöromål. Motivet för
kategoriklyvningen är, att dessa lärarinnor »i regel
har sin huvudsakliga utkomst av
denna undervisning, och att den
ersättning, de åtnjuter för sitt
arbete, är relativt låg» i betraktande
av undervisningens betydelse och
lärarinnornas långa och dyrbara
utbildning.
Frågan om den provisoriska
avlöningsförbättringen och de
direktiv, som skall gälla för denna, är
utbruten ur huvudtiteln och
kommer att senare behandlas.
Hr K. J. Ekmans förslag om
åtgärder för hejdande av den s. k.
automatiska utgiftsstegringeii
avvisas mycket bestämt. Likaså
tillbakavisas motionärens tal om
lyxun-dervisning. Sedan utskottet erinrat
om riksdagens åtgärder i
rationaliseringssyfte, får motionären en
välförtjänt avbasning. Vi citera:
Alla dessa olika åtgärder, vid vilka
det enligt utskottets mening finnes
anledning att knyta goda förhoppningar
om en så småningen allt starkare
framträdande kostnadsbegränsning, hava det
gemensamt, att de icke medför någon
försämrad undervisning åt barnen utan
tvärtom vanligen leder till att dessa
överföres till skolor, vilka genom sin
utrustning med lärarkrafter och materiell
kunna bereda lärjungarna en bättre
utbildning än de förut erhållit. Detta står
i god överensstämmelse med de
riktlinjer, riksdagen alltsedan folkskolans
tillkomst följt i frågor, som rört denna
vår allmänna medborgarskola, och det
är utskottets bestämda mening, att det
för hela vårt folk varit ytterst
värdefullt, att riksdagen, på sätt som skett,
vårdat sig om den skola, till vilken
folkets flertal är hänvisat för sin
grundläggande utbildning och strävat att
göra den allt bättre skickad att fylla sitt
ändamål. Det är sant, att detta arbete
åsamkat och alltjämt åsamkar det
allmänna dryga kostnader, men det bör
ihågkommas, att dessa kostnader
nedlägges på en av våra enligt utskottets
uppfattning viktigaste kultur- och
samhälleliga uppgifter,
Det är från dessa utgångspunkter
utskottet anser, att besparingsåtgärder på
folkskoleväsendets område bör
Jbedö-mas. Så vitt utskottet kan finna, är <Je
förutsättningar, motionären uppställt
för sitt yrkande, annorledes beskaffade.
Enligt hans sätt att se saken, var
de folkskolor, till vilka en äldre
generation var hänvisad, bättre skickade för
sin uppgift än de nuvarande, vilkas
undervisning han synes vilja
karakterisera som »lyxuppfostran av
medborgare». Med denna uppfattning måste nian
komma till den slutsatsen, att
statsmakternas under många årtionden
bedrivna arbete på folkskoleväsendets
förbättrande varit värdelöst, ja till och liied
skadligt.
Då utskottet icke kan finna, att
dylika omdömen äga något fog för sig,
är det klart, att utskottet redan på
grund härav måste ställa sig
betänksamt mot motionärens förslag.
Men om utskottet bortser från dessa
delar av motiveringen och endast tar
sikte på det intresse, som utskottet
uppenbarligen har gemensamt med
motionären, nämligen önskan att nedbringa
eller åtminstone hålla tillbaka det
allmännas utgifter för folkskoleväsendet,
kan utskottet likväl icke finna, att
anledning föreligger för riksdagen att
skrida till den av motionären föreslagna
åtgärden. Av det ovan sagda framgår
nämligen att tanken på ett
förbilligande av nämnda skolväsende ingalunda
är statsmakterna främmande utan
fastmer i ej oväsentlig omfattning omsatts
i praktiska åtgärder, om än dessa ännu
icke hunnit mer än i ringa grad visa
sina verkningar. Även
skolmyndigheterna har numera bevisligen sin
uppmärksamhet energiskt inriktad åt detta
håll. Något skäl till brådstörtade
besparingsaktioner, förestavade av ett
ensidigt ekonomiskt betraktelsesätt,
föreligger därför icke. Utskottet hyser den
säkra förvissningen, att k. m:t och
övriga myndigheter, som har med dessa
frågor att skaffa, skall utan särskilda
ingripanden från riksdagens sida lugnt
och målmedvetet fullfölja
rationaliseringssträvandena på folkskolans
område, allt under iakttagande att icke
sådana åtgärder komma till stånd, som
kunna leda till en försämring och
tillbakagång eller eljest skada de viktiga
kulturella och samhälleliga värden, det
här gäller.
Av nu anförda skäl avstyrker
utskottet motionen.
Bondeförbundsmotionären
Hansson i Rubbestad får sin
framställning om ettårig fortsättningsskola
snävt avvisad. Utskottet hänvisar
till att riksdagen 1932 tog
ståndpunkt till frågan om andra
årskursens ställning i fortsättningsskolan
och anser icke hr Hansson
förebragt tillräckliga skäl för att
frågan nu skulle upptagas till ny
behandling.
Mera diskussion vållar
utjämningsbidraget för kommunernas
folkskolekostnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
