Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 14. (2675) 5 april 1933 - Utländska undersåtars skolplikt i vårt land - Leander Wallerius: Sociala ungdomsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skoldistriktet kyrkoskrivna barn, som
innehar den bestämda åldern, och han
har icke rätt att utelämna ett barn,
därför att detta och dess föräldrar är
utländska medborgare. Enligt Red:s
mening vore således önskvärt, att de lokala
skolmyndigheterna rörande skolgången
handlade precis på samma sätt
beträffande i församlingarna kyrkoskrivna
utlänningars barn som i fråga om de
svenska barnen och sålunda, när så
behövdes, tillämpade även f
olkskolstad-gans § 51, ty, såsom redan nämnts,
genom att låta kyrkoskriva sig i svensk
församling har dessa utlänningar själva
ställt sig in under den svenska
folkskol-stadgan. Vilken mening en finsk biskop
har i berörda fråga betyder ingenting
alls för våra svenska skolmyndigheter.
Annorlunda förhåller sig saken, då
fråga är om barn till sådana utländska
inedborgare, som vistas i Sverige men
icke låtit kyrkoskriva sig någonstädes,
utan leva här år efter år på sina pass.
Beträffande dessa torde nog böra
undersökas, huruvida icke en särskild
lagstiftning kan vara behövlig.
Red.
Nr 14
SVENSK LÄ RAR E TID .NI N G
317
SOCIALA UNGDOMSRAD.
Den alltjämt tilltagande
ungdomsarbetslösheten har på ett märkbart sätt
komplicerat den samhälleliga
ungdomsvården. Denna förankrades tidigare
nästan uteslutande i skolan, men
efterhand har uppstått flera institutioner,
som tagit till uppgift att råda och
vägleda, organisera och påverka de unga.
Sålunda har barnavårdsnämnderna
genom lagen om samhällets barnavård av
år 1924 erhållit vidsträcktare
befogenhet och skyldigheter. Den förebyggande
verksamheten omspänner snart sagt
varje område, från hemmet, skolan,
verkstaden eller arbetsplatsen till
andra samhällsinstitutioner med uppgifter
i ungdomsarbetet samt de ungas egna
.sammanslutningar. Denna
barnavårdsnämndernas vidgade befogenhet har
självfallet givit dem en förhandsrätt
att taga initiativet till åtgärder i fråga
om samarbete i vad det gäller
ungdomsverksamhetens rationella planläggning
och stödjande.
Genom cirkulärskrivelse från
socialdepartementets byrå för fattigvård och
.barnavård utgick för något år sedan en
anmodan till barnavårdsnämnderna att
söka åstadkomma samarbetskommittéer
mellan nämnderna inbördes samt andra
myndigheter, varjämte anknytning
borde sökas till ungdomens egna
organisationer. Även i fråga om allmänna
riktlinjer för ett organiserat samarbete för
underlättande av yrkesval och an visan-
de av arbete åt ungdom har från
officiellt håll utgått initiativ.
Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen förorda i
cirkulärskrivelse till skolmyndigheter och
arbetsförmedlingsanstalter tillsättande
av samarbetskommittéer. I samma syfte
har åtgärder vidtagits för samverkan
mellan nykterhetsnämnder och
organisationer med nykterhet och
folkiipp-fostran på sitt program.
För den, som inte med
ungdomsverksamhet avser ett enrollerande i vissa
sekteriskt betonade rörelser utan vill ett
samhällsarbete på bred front och enligt
samlande linjer, förefaller det
synnerligen praktiskt med en organiserad
samverkan. Är det inte i grund och botten
samma mål, till vilket de strävar dessa
olika makter och rörelser i samhället:
hem, kyrka och skola, barnavård,
fattigvård, nykterhets- och
folkbildningsarbete, idrott och biblioteksverksamhet?
Därom råder väl knappast någon
meningsskiljaktighet. Det nuvarande
tidsläget har att uppvisa en mörk sida, som
å ena sidan aktualiserar skyndsamma
åtgärder till främjande av
ungdomsvårdens enhetlighet, å den andra ställt i
förgrunden kravet på speciella organ
med nya avgränsade uppgifter. Det är
ungdomsarbetslösheten. På grundvalen
av riksdagens skrivelse den 17 april
1931 till k. m :t med anhållan om
utredning rörande utvägarna att med hänsyn
till den förefintliga arbetslösheten
bland ungdomen för densamma
underlätta förvärvande av yrkesutbildning
samt riksdagsskrivelse av den 20 maj
1931 angående förbättrad
arbetsförmedling för ungdom lät k. m:t tillkalla
särskilda sakkunniga –de s. k.
ungdomsarbetslöshetssakkunniga - vilka
den 17 november 1931 avgav sitt första
betänkande, som gav uppslag till de s.
k. reservkurserna för arbetslös ungdom.
I dagarna har
ungdomsarbetslöshetssakkunniga avgivit en ny promemoria, vari
de resumerar de åtgärder, som vidtagits
i syfte att åstadkomma ett samarbete
mellan skolöverstyrelsens och
socialstyrelsens underordnade organ och
funktionärer. Av allt att döma har en dylik
samverkan knappast förefunnits.
Givetvis måste de rådande abnorma
förhållandena - bristen på arbete och
framkomstmöjligheter - återverka på
intresset för ungdomens utbildning. Att
uppifrån stimulera detta intresse leder
ej alltid till åsyftat resultat.
Sakkunniga föreslå en utveckling och
utbyggnad av
arbetsförmedlingsanstalterna samt förorda tillsättandet av en
ungdomskonsulent, som kunde användas
av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och
statens arbetslÖhetskommission
gemensamt för deras verksamhet för en
förbättrad arbetsförmedling och
yrkesutbildning. Vid sidan av styrelserna för
den lokala arbetsförmedlingen bör en-
ligt sakkunnigas mening upprättas
rådgivande organ benämnda ungdomsråd,
som skulle ha till uppgif t att ordna
samarbetet mellan skolan och
arbetsförmedlingen genom att tillhandagå med hjälp
vid förmedlingens verksamhet i fråga
om yrkesval och arbetsanvisning åt
ungdom. I dessa råd borde insättas
representanter för skolmyndigheter av
olika slag samt näringslivet, dessutom
ett antal enskilda personer, som kunna
vara intresserade f or Ungdomsarbetet.
Kanslirådet G. H. von Koch, som
yttrat sig över sakkunnigas förslag,
tillstyrker detta i princip men gör en del
erinringar i fråga om ungdomsrådens
sammansättning och antal. Hr v. K.
framhåller vikten av att råden erhåller
en så allsidig sammansättning som
möjligt. Sålunda borde i råden finnas
representanter för såväl
barnavårdsnämnderna, skolorna och de i orten arbetande
organen för arbetslöshetens
bekämpande samt förmedling av platser.
Enskilda för ungdomsverksamheten
intresserade borde även inväljas och kontakt
sökas med ungdomens egna
sammanslutningar. Dock anses, att antalet
ungdomsråd tills vidare kunde begränsas
till ett if varje län.
Grundtanken hos de av sakkunniga
föreslagna ungdomsråden är i stort sett
densamma som i de ungdomsvårdsorgan
som frivilligt vuxit fram i olika orter
av vårt land under de senaste åren,
vilka bära namnet ungdomsråd. Dylika
finnas bl. a. i Bromma, Brännkyrka,
Enskede, Johannes, Högalids och
Maria församlingar i Stockholm samt i
Danderyd, Solna och Sundbyberg m. fi.
orter på skilda håll i landet. Ändock
förefinns en rätt väsentlig skillnad mellan
de folkliga samarbetsorgan, som dessa
ungdomsråd utgör och de av
sakkunniga föreslagna mera
ämbetsmannamäs-sigt sammansatta och ensidigt
inriktade.
Det kanske är av intresse att för
denna jämförelses skull här exemplifiera
något av de sociala ungdomsrådens
sammansättning och arbetsprogram. Ur
stadgarna för ett antal ungdomsråd Må
följande anföras beträffande
ändamålsbestämmelser :
»Bromma Ungdomsråd vill i samverkan
med och. under stödjande av inom
församlingen ibefintliga institutioner och
sammanslutningar med ideella eller kulturella syften
arbeta iför ungdomens höjande samt s-kapande
av en sund livsglädje.»
Brännkyrka och Enskede ’Förenade
Ungdomsråd ange sitt ändamål på följande sätt:
»Ungdomsrådet vill inom Brännkyrka och
Enskede församlingar på politiskt oöh
religiöst neutral grund främja de ungas
utveckling till arbetsdugliga, vakna och goda
medborgare.
Detta ändamål söker rådet förverkliga
medelst förebyggande ungdomsvård och hjälp till
självhjälp bl. a. genom:
att skapa ansvar ’hos de .unga iför varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
