Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 17. (2678) 26 april 1933 - Läst och återgivet - Folkskollärarnas höga löner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 17
SVENSK LÄRARETIDNING
391
slapphet och fusk och som därmed lockar
knåpförfattare som Siegfried Fischer att hysta
ur sig larvpjäser som »Bomans pojke». - Nu
åkte namnet fram - jag hade tänkt att få
slippa säga ut det.
Denna pjäs är en enda ihållande feg
förfalskning av alla livsvärden. Den skall
föreställa »oförarglig», humoristisk och »folklig».
Och jag ömkar detta folk som suttit modell,
som sitter och finner nöje i dravlet, som
schavotterar inför en lyckligtvis begränsad värld
genom denna sin suddiga spegelbild.
Det vämjeliga och ruskiga är att det går
i folk, mycket folk, och accepteras som
folkligt. Som trevligt svenskt.
Ja, det måste stå förtvivlat eländigt till i
detta land, ifall vår miljö och vår nerv
kommer fram i dessa populärsveneka
underhållningsfilmer. De kastar obarmhärtigt blixtljus
.över den svenske genomsnittsborgarens brist
$>å vyer, vilja och tro.
Om vi nu går att utröna orsakerna till
denna svenska film-uselhet, så har vi att
bemärka - låt mig se - tre ting.
För det första att moral, eller om vi säger
karaktär, redlighet, är en förutsättning för
all lyckosam och trivsam verksamhet -
moralisk upplösning en direkt tråkig sak.
För det andra att de mest kvalificerade
svenska kulturelementen gör vårt folk stor
orätt i att - i den utsträckning de gör det -.
isolera sig i ett ganska sterilt »övre skikt»,
med ett viset förakt avvisande all kontakt med
verksamhetsfält som film, idrott, politik,
hyfs-lostran, etisk strävan.
För det tredje att filmer som »Fridas
Visor», »Kärleksexpressen», »Köksvägen»,
»Landskamp», »Modärna fruar» ändock inger
vissa förhoppningar.
Inför några av de nämnda filmerna
är man hågad sätta flera frågetecken.
I samband med
folkskollärarinneför-bundets kongress har
Social-Demokraten intervjuat några framskjutna
representanter för folkskollärarinnekåren. Vi
återger svaren:
Överlärare Frida Hamer yttrade:
Först och främst måste man önska ett mer
och mer genomfört samarbete mellan
folkskolan och den högre skolan, så att
folkskole-tanken i realiteten genomföres i anda och
sanning. Läroverkssakkunnigas betänkande är i
detta avseende tillfredsställande, och den
utformning, som läroverksstadgan fått, är ur
allmän medborgerlig synpunkt glädjande.
Fröken Rut Axelsson:
Jag önskar ett obligatoriskt sjunde läsår
för deras skull, som inte ha tillfälle att gå
igenom någon annan skola än folkskolan. iSex
skolår är för litet. Ett sjunde skolår med
reducerade klasser, så att man finge arbeta med
lugn, skulle kunna ge åtskilligt. Genom en
lämplig omväxling mellan praktiska’och
teoretiska uppgifter skulle arbetsglädjen bevaras
och ungdomen lämna skolan med en välvillig
inställning till studier och fortbildning.
Överlärare Hedvig Norgren:
- Jag har många önskemål, när det gäller
barnen och skolan. Ett av dessa är
utvidgandet av skollovskoloniverksamhetén, så att
många flera klena och fattiga skolbarn kunde
komma ut på landet under sommarferierna,
Som överlärare i gamla staden i Malmö vet
jag ingenting svårare än att tillsammans med
skolläkaren uttaga ett visst antal barn och så
tillbakavisa en del. Jag vet inget bättre sätt
att använda pengar på än att ge ut dem på
skollovskolonier.
Överlärare Matilda Holmgren:
- Det fundamentala i vår folkskolas
arbete är under alla förhållanden barnet.
Undervisningen måste gagna i längden såväl barnet
självt som samhället. Föräldrar äro ofta inte
klarsynta nog, när det gäller deras barn.
Nyttiga synpunkter på barnets framtid få gå före
uppfostringssynpunkter. Vi behöva i skolan
mindre klasser, som möjliggöra individuell
fostran. Måtte inte sparsamhetsnitet på denna
punkt stäcka en sund utveckling!
Fröken Hildegard Blidh:
- Må vi i det rådande allmänna
sparsam-hetsraseriet se till att stora värden ej gå
förlorade genom opraktiska anordningar. Det är
viktigt att man tillräckligt sörjer för de
kroppsligt klena barnen genom friluftsskolor
och för de psykiskt efterblivna genom
hjalp-klasser och genom uppdelandet av allt för
stora skolklasser i mindre. Ty metoder med
individuell undervisning fordra ett färre antal
elever än vad som vanligen förekommer i en
normalklass. Det är misshushållning att
hushålla oklokt.
Fröken Jenny Wahlman:
-. Större aktning för folkskolan. I en
tidning för den 14 april uttalar en rektor i
anledning av relegerandet av två flickor i
samrealskolans första klass följande: »Läroverken
böra ej stå med armarna i kors, när det gäller
att hindra vidare utbredning av dylik
moralisk smitta.» Samme rektor svarade dr Alice
Hellström, som varnat mot att utesluta de
arma barnen från ordnat skolarbete, att
-flickorna efter sin förvisning automatiskt
över-ginge till folkskolan, där de åtnjuta alla
folkskolans förmåner. Rektorn betonar, att
det var nödvändigt att samrealskolans elever
ej finge utsättas för det skadliga inflytandet,
som de två barnen ansågos utöva. Automatiskt
gå de över till folkskolan. Är då inte detta ett
brott mot folkskolans barn?
Fröken Helga Allinger:
- Man måste hoppas att, om nu folkskolan
förstatligas, det kommunala intresset, denna
mäktiga drivfjäder i skolans utveckling, inte
slappnar. Övertar staten större delen av
ansvaret för folkskolan, så behöver den ett nytt
organ, som handhar dessa uppgifter.
[Beträffande den nya mellaninstansen, enligt
beredningens förslag en skolkretsstyrelse, eå ’ha vi
kvinnor det speciella önskemålet, att den skall
bestå av både män och kvinnor. Självfallet
bör den sammansättas så, att den har tillgång
till ekonomisk, pedagogisk, skolorganisatorisk
och juridisk sakkunskap, och vi ha på alla
dessa områden dugliga kvinnor, som väl
försvara en plats- i en blivande mellaninstans.
Fröken Anna Maria Roman:
- Jag önskar en ny skola för ett nytt
släkte, bättre än vårt eget, en skola, där .fostran
betyder mera än kunskapsmakt och
kunskapsmakt mera än examina.
Fröken Anna Åkesson:
- I tider som dessa är det kanske mindre
lämpligt att tala om krav, men icke desto
mindre kan man våga hysa förhoppningar.
Man får hoppas, att vad som nu eker på
skolans område inte skall enbart få karaktären
av åtgärder i depressionstider. En av våra
största förhoppningar är, att skolan trots
trycket av depression och pessimism skall
kunna bryta sig ut ur sin traditionsbundenhet
och på en del punkter frigöra sig för att
därmed vinna vissa möjligheter att bättre rusta
barnen lör den nya värld och nya framtid, som
möter den uppväxande generationen.
Anmälan om ändrad adress
för tidningens postbefordran skall
göras å närmaste postanstalt, varifrån
tidningen distribueras till abonnenten,
och ej direkt till vår expedition.
Folkskollärarnas
höga löner.
Herr greven-m. m. Gustaf C:son
Lewenhaupt till Aske har brutit
sin långa tystnad och i Svenska
Dagbladet framfört sin
oförgripliga mening om litet av varje i den
nuvarande tiden och dess ondska.
Det kan givetvis icke falla oss in
att komma med något bemötande i
gemen av hans inlägg, då det
spänner över samhällslivets mest skilda
områden. Blott på en punkt må ett
tillrättaläggande få anses påkallat.
Det gäller följande uttalande av
den grevlige skribenten: I
landskommunerna är numera
folkskollä-rarkåren kommunens
»kapitalister». - Höga löner, där landets
skattedragare betala 9/io, och
dessutom de enda medborgare jag
känner, som åtnjuta c:a 4 månaders
semester med bibehållen full
avlöning.
Detta uttalande har föranlett S,
A. F:s pressombudsman,
överlärare Osvald Eydén att publicera
följande genmäle:
Höga löner, var det, åt
folkskollärarna! Talar herren till Aske
mot bättre vetande, eller är han
blott ett offer för den vanliga
legendbildningen om
folkskollärarkå-rens höga löner? Verkligheten
talar dock ett annat språk om
lärarnas ekonomiska standard. Tydligen
behövs det också, även om det
synes hopplöst, att söka reducera
legenden till dess verkliga
proportioner.
Det faktiska läget är detta, att
en ordinarie manlig lärare har en
begynnelselön av 2,100 kronor om
året med tre ålderstillägg, vartdera
å 300 kronor. Efter 15 år kommer
han alltså till en slutlön på 3,000
kronor årligen. Därutöver har han
258 eller 288 kronor om året i form
av provisorisk avlöningsförbättring
samt dyrtidstillägg, vilket för
exempelvis icke familjeförsörjare
över 25 år utgör 44: 57 i lägsta och
65:57 i högsta lönegraden, räknat
per månad, vartill ytterligare
komma bostad och bränsle. Den
kontanta årliga lönen för manlig
ordinarie folkskollärare i l :a lönegraden
skulle sålunda uppgå till 2,892
kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
