Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 18. (2679) 3 maj 1933 - Emil Sundström: Modersmålsundervisningen i Finnbygdens folkskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 18
SVENSK LÄRARETIDNING
413
Modersmålsundervisningen i Finnbygdens
folkskolor.
Modersmålsundervisningen i våra
Finnbygdsskolor sätter större krav på
lärarna än i andra skolor av samma slag
i vårt land. Det är ju helt naturligt att
så är fallet, då en stor procent av
barnen äro finskspråkiga. Även
Haparanda stad räknas till finskspråkig bygd,
och det med rätta. Såsom belägg för
detta kan nämnas, att i alla klasser i
stadens folkskolor finnas barn, som tala
uteslutande och huvudsakligast finska i
hemmen. I sjätte klassen för
innevarande läsår finnas 37,2 % av nämnda
kategori och enbart svensktalande 34,3 %
samt 28,5 %, där båda språken kunna
jämställas. I vissa klasser är den
finskspråkiga procenten ännu högre och i
andra mycket låg. Ingifte av kvinnor
från Finland är en rätt vanlig
företeelse i de svenska gränssocknarna och
modern är ju i regel bestämmande för
barnens språkmiljö i hemmet.
För alla initierade är det tydligt, att
lärare, som skola undervisa i skolor med
starkt finskspråkigt inslag, möta större
svårigheter och svårigheter av helt
annan art än lärare, som undervisa i helt
svensktalande bygd. Så vitt
undertecknad har sig bekant har icke
folkskoleseminarierna beaktat behovet av
särskild metodisk handledning i
hithörande frågor för lärare, som erhålla
stipendier för tjänstgöring i Finnbygdens
skolor. Och när lärare till denna bygd
rekryteras från vitt skilda delar av vårt
land, kan man väl inte gärna tänka
sig, att Särundervisning i denna
metodik skulle ske vid så gott som alla
folkskoleseminarier i landet.
Småskoleseminariet i Haparanda tillgodoser
Finnbygden med behovet av lärare till
småskolorna och nämnda seminarium har
sedan flera år beaktat frågan vid
lärarinneutbildningen. I Norrbottens
Kuri-ren har en skribent för någon tid sedan
fört fram ett förslag, som går ut på
att om en lärare i Finnbygden för en
eller två terminer utväxlas med en
sydsvensk lärare, så skall den förstnämnde
bli fullt skickad att möta svårigheterna
vid modersmålsundervisningen i en
Finnbygdsskola. Intet kan vara
felaktigare, ty inte skulle läraren i fråga
därmed få någon handledning eller ökad
kompetens, hur han skulle lägga
undervisningen för att få bästa möjliga
resultat av förhandenvarande
omständigheter i en Finnbygdsskola. Och vad en
skola i denna bygd skulle vinna på att
en lärare söderifrån, som är helt
främmande för detta problem, skulle göra en
fransysk visit, torde nog kunna
diskuteras.
Önskvärdheten av särskild
handledning åt lärare i Finnbygdens skolor har
stått klar för alla, som betraktat
denna fi&ga som ett problem vid undervis-
ningen och därvid främst Finnbygdens
folkskolinspektörer och
skolöverstyrelsen, som sålunda utverkat statsanslag
till modersmålskurser för denna bygds
lärare.
Några av de egenartade svårigheter,
som möta en lärare vid undervisningen
i rättstavning och uppsatsskrivning,
framgår av nedanstående axplock ur
anteckningar, som undertecknad gjort
från sjätte klassens rättskrivnings- och
uppsatsböcker vid Haparanda
folkskolor. Den icke finskspråkkunnige läsaren
bör kanske upplysas om att i finska
språket icke förekommer bokstaven b,
och bokstaven f endast i lånord, sj- och
t j-ljud saknas, g förekommer endast i
ng-Ijud, ej heller förekommer vårt öppna
svenska y-ljud, medan däremot
bokstäverna p, t, k, uttalas oaspirerade och
därigenom för svenska öron té sig som
mel-lanljud mellan dessa bokstäver och
konsonanterna b, d, g. Vidare är det att
märka, att finskan saknar prepositioner,
som ersättas med ändelser. Allt detta
bidrager till att det sker förväxlingar och
de vanligaste äro förväxling av
bokstäverna b-p, d-1, g-k, v-f och y-i, och därav
uppkommer för skolor i helt
svensktalande bygder helt främmande stavfel.
Exempel på vanligen förekommande
stavfel:
I-Y.
Sticken-stycken, dylyk-dylik,
synnen-sinnen, stirka-styrka, itterst-ytterst,
si-nen-synen, skyftesvis-skiftesvis,
tryvas-trivas, ticker-tyeker, kirkan-kyrkan,
kripa-krypa.
B-P.
Plåkulla-Blåkulla, påten^båten,
bobålar-bopålar, blantera-plantera, bioeka
-plocka, pläden-bladen,
baketen-pake-ten.
D-T.
Dräkter-trakter, vård-vårt,
drives-tri-ves, sdund-stund,
bedesmarker-betes-marker, nödkreatur-nötkreatur,
ydre-yttre, frotiga-frodiga, alltit-alltid, udom
-utom, mesta dit-mesta tid,
vikdig-vik-tig, drugade-trugade,
gutstjänsten-gudstjänsten, ritit-ridit, tiken-diken.
G-K.
Misstängsam-misstänksam, laka-laga,
tängte-tänkte, kanska-ganska,
knaggar-knackar, gömma-komma, idga-idka,
skängte-skänkte.
I finska språket saknas realgenus och
finnes endast ett personligt pronomen,
»hän», för mask. och fem. Bestämd
artikel saknas. Nedanstående exempel
vilja visa, huru detta inverkar på
moders-målsundervisningen i våra
Finnbygdsskolor.
Han blir skrämt. Sådant föda. Vi
drack ett tår kaffe. Det var rolig. Det
är ett glans över hans minne. Ett
rykande kolmila. En centrum. Gamla
hu-det. Av eget spannmål. En larv är
stort. Soldaten är färdigt att skjuta.
Vår nya huset. Mycket barn. En ägg.
En träsk. En stall. Ett tältduk.
Trädgården var plundrat. Barnen stängas
in i en annan rum. Bordet är försedd
med vit duk. Skafferiet är full av. De
gick förbi en vacker fält. Han blev
utnämnt till ärkebiskop. Han hade blivit
förändrat. Han fick vara i vår sällskap.
Han var fullt av barnsliga upptåg. Om
en anklagat var skyldig. Han blev ej
bränt. Han hade smord sina händer.
Han blev sörjt av alla. En rolig stycke.
Kaffet den smakar så bra. Då blev han
dödat. När någon hade förargad en
annan. De voro framme vid tjärnet. Han
var av kungligt släkt. Julgrisen blir
slaktat. Att värdig mottaga denna helg.
En inrotat vana.
De flesta av dessa exempel ha hämtats
ifrån uppsatser skrivna av elever i
pre-parandkursen vid seminariet i
Haparanda. Dessa elever ha fått sin
undervisning i skolformer av skilda slag. Man
brottas med svårigheterna i såväl skolor
av A-form, där man har tillfälle att
mera individuellt sysselsätta sig med
barnen, som i andra skolformer, där
barnen få arbeta mera på egen hand.
Ovan påpekade brister hos
inträdessökande vid småskoleseminariet ger
belägg för preparandskursens
berättigande. Och det är väl endast en gärd av
rättvisa, att ungdomar från skilda delar
av Tornedalen beredas tillfälle att
genom sistnämnda kurs komplettera vad
som brister i deras skolunderbyggnad
för att i någon mån kunna beredas
samma möjligheter som ungdomar från
andra orter att vinna inträde vid
seminariet.
Andra svårigheter vid
modersmålsundervisningen äro de vid
uppsatsskrivningen ständigt återkommande f
ennisis-merna. I finska språket är ofta
ordföljden omvänd jämförd med svenska
språket. Vidare är det kanske nödvändigt
upplysa om att det finska ordet
»panna» ersätter vad vi uttrycker med orden
sätta, ställa, lägga, taga på.
Lade kläderna på oss. En dag i
skolan var det examen. Vi klädde oss på.
Lade motorn i gång. Och gav åt de
mindre choklad. Kokade åt oss kaffe.
Pakethållaren ar för att, när man skall
ut å handla. När vi far nästa gång ut.
Får jag rulla gardinen ner. Vi gick att
äta. Be hjälp. Skrek hjälp. Kokade åt
oss kaffe. Vi satte eld. Vi lade eld
under pannan. Så låter de vara nålen. Då
undra gossen, att hur ska det gå.
Hasten, som jag åkte, var stark. Visade åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
