Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. (2682) 24 maj 1933 - Svenska turistföreningens skolvandringsstipendier - Frans Clason: Några reflexioner kring frågan om det 7:e skolåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 21
SVENSK LÄRARETIDNING
485
NÅGRA REFLEXIONER KRING FRÅGAN
OM DET 7:e SKOLÅRET.
Kritiken mot skolan, enkannerligen
folk- och fortsättningsskolan, är en
periodisk företeelse. »Av en liten gnista
kan bli en stor eld», så kan också en
mer eller mindre betydelsefull händelse
inom skolans värld ge upphov till
mycket buller och oro. Ibland kan ett för
flera parter kanske gemensamt
önskemål framkristalliseras, men oftast
rinner väl ordstriden ut i sanden, särskilt
gäller detta vissa dagliga tidningars
in-sändareavdelningar.
När frågan om folkskolans 7 :e läsår
framfördes i Svensk Läraretidning,
väckte det ju berättigat intresse, men någon
lättnadens suck från deras sida, som
alltid ansett folkskolan underhaltig,
förnams inte. Vad man först och främst
syntes ta fasta på var möjligheten att
ha någonstans att placera barnen - en
i och för sig inte oviktig eller
betydelselös synpunkt - och så dessutom, att
tilläggsåret borde göras så praktiskt som
möjligt. Men f or oss lärare skulle väl
inte någon av dessa tankar ligga
närmast, om det sjunde skolåret stod inför
sitt förverkligande nu, utan vi skulle
väl glädja oss åt möjligheten att kunna
f å lägga en något säkrare grund, både
vad kunskaper och färdigheter
beträffar, vi skulle hoppas något mera på
kunskapens konsolidering.
Alltför ofta påminnas vi om -
kanske ibland av livet självt - att vid
13-årsåldern kan »barnatiden» knappast
anses vara tillända. Kommer så därtill,
att vi beträffande skolålderns längd för
länge sedan distanserats av ett flertal
stater, så behöves ju här inte ordas mera
om behovet av ett sjunde skolår. Vad
jag med detta inlägg närmast avsåg
gällde närmast något om hur det skulle
kunna tänkas.
Seminarielektor Alf Hildinger skrev
i Dagens Nyheter en artikel om
folkskolan i samband med diskussionen om det
sjunde året. Han anmärker på hela
folkskoleorganisationen och föreslår som
normalform den 7-åriga, läsårets
förlängning med en månad samt
fortsättningsskolans slopande.
Vad först angår det 7 :e skolåret, så
har ju redan sagts, att just nu, när
barnantalet minskas, vore bästa tillfället
att utan så stora merkostnader införa
d. s. Överallt göres ansträngningar att
dra in »överflödiga» lär ar avdelningar
och -krafter. Vad vore då naturligare
la 60: -, Mossebo folkekola 50: -,
Virse-rums kyrkskola 75 : -, Burs folkskola 50: -,
Hälsingborgs folkskola 75: -, Landskrona
semrs övningsskola 50:-, Ystads högre
folkskola 60: -, Vinbergs folkskola 60: -,
Ama-liebergs och Mörks folkskolor 50: -,
Västerås folkskola 70: -, Gkmäs skola 75: -, Brunns
södra folkskola 60: -, Centralskolan, Ljusne,
60: -, Nylands folkskola 80: -.
än att ge de överflödiga lärarna arbete
genom att lägga till ett läsår! Detta
gäller städer och större samhällen.
Något annorlunda blir det för B-formerna.
För en B l skola med litet, barnantal
- kanske rent av så litet att skolans
förändring till B 2 är ifrågasatt -
torde klasserna 5-7 utan större svårighet
kunna realiseras. Har barnen fått
vänja sig vid att kunna arbeta
självständigt (och det lär ju B-formeii i regel
bättre än A-skolan), så bör 7:e
klassen, där det behövs, säkert kunna reda
sig själv. Och så hade man den
fördelen, att B l fick vara B 1.
I överbefolkade B 2-skolor läte det
väl knappast ordna sig på samma sätt.
Men där kunde kanske reformen
medföra en annan reform, så att B 2 blev
B 1. När nu staten föreslås få större
inflytande på skolhusbyggnaderna, så
bleve det kanske lättare att ordna det
hela, för så vitt det vid en sådan skola
ej redan finnes reservutrymmen för en
ny avdelning. Ett annat sätt att lösa
frågan rörande denna nya klass är väl
möjligheten att centralisera den klassen
till en skola, där eventuellt
reservutrymme står till buds.
Möjligheten att i dessa folkskolor
kunna pressa in även
fortsättnings-skolekursen, låt vara att läsåret skulle
förlängas med en månad, synes vara
ringa, ty skulle fortsättningsskolans
teoretiska stoff kunna meddelas, bör nog
7:e klassen få omedelbar undervisning,
d. v. s, de lägre klasserna skulle få en
fridag pr vecka, eller ett par timmar
ett par dagar i veckan. På annat sätt
låter det väl knappast ordna sig. Men
på så sätt rinner ju en del av den
förlängda skoltiden bort. och möjligheten
att på 7 år läsa även
fortsättningsskole-kursen omöjliggöres. Kommer så
därtill de större samhällenas högt
utvecklade praktiska ungdomsskolor, som
byggts upp under senare åren. Den
undervisningen måste ju under alla
förhållanden ställas utanför folkskolan.
Jag nämnde nyss, att om allt för
mycket nytt stoff skulle meddelas den
7 :e klass, som undervisas gemensamt
med lägre klasser, de andra klasserna
måste kunna avkopplas vissa timmar.
Månne inte tanken att kunna dela upp
(halvera) klasser och avdelningar måste
tas i skärskådande mera i framtidens
folkskolor? Var och en som haft att
undervisa klasserna 3-4 i en B l-skola,
där ju vardera klassen är befriad 2 tim.
pr vecka, vet vad dessa timmar betyda.
Dessa 2 timmar med klassen ensam äro
ju avsedda för modersmålets skriftliga
behandling, men jag tror inte den
läraren haft någon samvetsförebråelse,
som någon av dessa timmar i stället
hjälpt en stackars 3 :e klass i räkning
eller vad det nu var, som vållade
bekymmer för tillfället.
Skall skoltiden ökas bör det alltså ges
möjlighet till sådan uppdelning. Kanske
det rent av kunde bli en slags
»kategoriklyvning», så att de duktiga och
ambitiösa slapp någon timme tidigare,
under det de andra fick arbeta på
uppgifterna till nästa dag. Och därmed är
jag framme vid en annan tanke.
Den skoldag, som nu 9-13-åringarna
ha varje dag, är i regel 5 tim. + ett par
timmars slöjd 2 dagar i veckan. Med
samlad skoldag blir en sådan arbetsdag
exempelvis: 8-13 skola, sen börjar
slöjden, och den fortgår till efter kl. 15.
Det blir 7 timmars arbetsdag, och så
ha de kanske l timmes vandring hem
på e. m. liksom på morgonen till skolan.
Kanske så härtill matsäcken är dålig,
Efter en sådan arbetsdag borde de ha
rätt att kanna sig fria, men nu kommer
kanske det svåraste: läxorna till nästa
dag.
Jag skulle vilja påstå, att det 7:e
skolåret vore välmotiverat bl. a. därför,
att då större möjlighet skulle kunna ges
att i skolan få tid för läxarbete. Skulle
på så sätt de nya kurserna måhända
inte bli så synnerligt mycket rikare och
längre än nu, så tror jag ändå
behållningen skulle bli godj
Den nu omtalade vägen för vår
folk-eskolas förbättring är extensiv. Att inte
den enbart för till något storslaget
resultat vet vi, det är ju bara e n av
vägarna. Vad vi väntar skulle vara litet
mera behållning och »hållbarhet», en
liten smula mera resultat av arbetet.
Bleve grunden i modersmål och
räkning litet stabilare, skulle vi kanske
slippa se, hur en hel del förflyktigats,
när eleverna kommit till
fortsättningsskolan och hur som regel där andra
årskursen är svagare än första.
Visserligen går det rätt snart att reparera
bristerna för de flesta, men den korta
kursen i fortsättningsskolan tillåter i
regel knappast mera än repetition av
folkskolekursen, jag tänker då främst
på ämnet räkning.
Då jag nu stannat inför det 7:e
skolåret och särskilt då knutit
förhoppningar till d. s. vad
kunskapsstabiliteten beträffar, kommer jag slutligen att
tänka på, hur missvisande ett
folkskolebetyg är efter några få års förlopp, för
så vitt ingenting åtgöres för att
bibehålla kunskaperna. Jag har denna
vinter haft att undervisa arbetslösa
ungkarlar i räkning och därvid fått denna
min uppfattning ytterligare bestyrkt.
Ännu kräves ju uppvisande av
folkskolebetyg för tillträde till vissa banor,
t. ex. den militära, och vi torde därvid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
