Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 22. (2683) 31 maj 1933 - Skansens årsbok 1933 - Nils Eriksson: Lärarorganisationernas rationalisering - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 22
porträtten på Tyresö. Slottets
uppförande har av traditionen tillskrivits
riksdrotsen Gabriel Gustavsson
Oxenstierna, broder till rikskanslern, och
man har kunnat precisera tiden, då det
blev färdigbyggt, till år 1633. Med
hänsyn härtill kan även denna del av
årsboken betraktas som en minnesskrift.
Därefter följer en rolig artikel av
lektor Ragnar Jirlow om Fotarbete, en
obeaktad sida i det svenska arbetslivets
historia. Sådant fotarbete har varit
vanligt i många länder ända sedan antikens
dagar och fram till vår tid. I ord och
bild skildras, hur degen trampades i det
gamla Egypten och i ett danskt bageri
i gamla dagar, och i vårt lands städer
har degtrampning förekommit i
bagerierna så långt fram som 1880.
Druvorna ha trampats med nakna fötter i
vinpressarna. Förf. berättar om en
välkänd latinprofessor i Göteborg, som
med sin fru kom till Italien för en del
år sedan och i ett värdshus å camp
agnan rekvirerade vin. När det
framsattes, frågade professorskan, om det var
gott, »Om det är gott», sade värden
förolämpad och tittade på sina nakna
smutsiga fötter. »Jag har trampat det
med mina egna fötter.» Leran
trampades i Skåne för att användas till
»kli-neväggar», och vid Eörstrands fabrik
har särskilda lertrampare varit
anställda. I Skottland har tvätten trampats
av kvinnor med nakna ben, och på
Färöarna har tyget valkats av kvinnor, som
trampat det i byttor med urin. Detta
blott några exempel ur förf :s rika
material.
Årsboken har för övrigt flera andra
uppsatser av intressant och värdefullt
innehåll. Elisabeth Thorman skriver
om Det Stenbergska damast väveriet i
Jönköping, den kände folkskolläraren
och folklivsforskaren Levi Johansson
framlägger en historik över Frostvikens
fäbodväsen, Nils Sandberg och Albert
A rson Sandklef lämnar i en artikel om
En småländsk-västgötsk-halländsk
må-lartradition redogörelse för gammalt
bonadsmåleri, Max Sauerlandt berättar
om Ett Gustaf II Adolfs-monument
från 1632, Sigurd Erixon har lämnat
en ypperlig framställning om
Redskapsstudier från Gustaf Adolfsutställningen
1932, och Sigfrid Svensson har gjort en
översikt av hembygdsarbetet ute i
landet. Sista avdelningen i boken upptages
av en redogörelse för Nordiska museets
och Skansens verksamhet 1932.
Årsboken erhålles i bokhandeln eller
under adress Skansenföreningeii,
Stockholm 5, till ett pris av 5 kronor.
’ . ’ Fr.
Lärarorganisationernas
rationalisering.
Överlärare Nils Helger har i nr 18
av Svensk Läraretidning skrivit en
artikel om folkskolepressens
rationalisering. I princip instämmer jag i Helgers
tankegång*, att det är nödvändigt med
en rationalisering på detta område.
Största delen av t. ex. folkskollärarna
äro medlemmar dels i S, A. F. och dels
i Folkskollärarförbundets En stor del
av dessa ha säkert i likhet med
undertecknad båda organisationernas organ,
Svensk Läraretidning och
Folkskollärarnas tidning. Det blir en årlig utgift
på 28 kr., vilket är icke så litet. Jag
skulle icke ha invänt något mot den
nuvarande ordningen, om icke en hel del
artiklar tryckes i båda föreningarnas
organ. Så är det i regel med
kommitté-betänkanden, utredningar, yttranden
och utlåtanden från olika myndigheter.
Rationaliseringens främsta uppgift
borde ju vara att göra dubbel och
flerdubbel tryckning av samma sak överflödig.
Men hur skall detta ske? Därom torde
råda delade meningar. I det fallet är
jag icke överens med överlärare
.Helger. Han tror det vara möjligt att
förena alla organisationer om ett enda
organ. Detta torde vara omöjligt. Det
framgår ju också av ledaren i
Folkskollärarnas tidning nr 19.
Mycket skulle emellertid vara vunnet,
om S. ^. F. helt Övertoge Sv. L. och
utdelade den till alla sina medlemmar,
som Folkskollärarförbundet gör med
F. T. Kunde man sedan komma därhän,
att grupporganisationerna fordrade
medlemskap i S. A. F., innan de blevo
medlemmar i grupporganisationen, så
vore man ett långt stycke på väg. Då
vore icke steget långt till att låta S. A.
F :s organ trycka och tillhandahålla
alla utlåtanden och yttranden från
myndigheter och sakkunniga, som anginge
folkskolans lärarkår.
Grupporganisationernas organ skulle som nu ha fria
händer, då det gällde kritik av dessa
utlåtanden m. m.
Om man skulle komma så långt, då
skulle S. A. F. och
grupporganisationerna säkert kunna minska årsavgiften och
prenumerationen på Sv. L. skulle
bortfalla. Grupporganisationernas organ
skulle ju delvis minskas, då allt
gemensamt material infördes i S. A. F;s
organ.
En sådan anordning borde ju kunna
genomföras, utan att någon av
grupporganisationerna behövde känna sig
orättvist behandlad. Den svagaste
punkten i detta förslag ligger i att varje
grupporganisation skulle först kräva
medlemskap i S. A, F.? innan inträde i
gruppen beviljades.
Grupporganisationerna skulle då bli sammanslutningar
inom S. A. F,? vilket det, på säkert icke
så många undantag när, redan är. Om
avgiften till S. A. F. inberäknat då
även för dess organ, skulle kunna
sättas till, låt oss säga, 8: - kr., så skulle
icke många medlemmar dra sig för
denna utgift.
Men då skulle väl
grupporganisationerna kanske förlora en del av sina
medlemmar, d. v. s. de, som nu icke äro
medlemmar i S. A. F. Mig veterligt
finnas inga uppgifter på huru många
lärare, som tillhöra
grupporganisationerna, men icke S. A. F., men jag tror,
att dessa äro icke så många. Jag har
gjort den erfarenheten, att de flesta av
lärarna, som stå utanför S. A. F., de
stå också utanför grupporganisationen.
De olika grupperna skulle säkert icke
förlora många medlemmar, om en
sådan anordning infördes. Då kunde
ingen betrakta de olika lärarföreningarna
som särorganisationer, som skadade
hiv-vudorganisationen.
En sådan anordning skulle väl
skada grupporganisationernas organ,
därigenom att annonserna skulle minska
och i stället tillföras S. A. F :s organ?
Visserligen, men som kompensation
torde S. A; F. kunna förbinda sig att
betala en viss % av annonsinkomsten till
de olika gruppernas kassor allt efter
gruppens medlemsantal.
Detta är enligt min åsikt en väg, som
borde med god vilja kunna föra till
rationalisering av folkskolpressen. ,
. Nils Eriksson,
Redaktör och ansvarig utgiTare:
R u ö e n W ag n s s o n
Redaktionssekreterare:
K a r l- E r i k K a r l s s o n
Annonspris:
för l millimeter å yttersida och sida intill text
30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Annons skaU vara inlämnad å annonsexp.,
Bårnhusgat. 8, tel. 103000, fredagen närmast
fore utgivningsdagen. *
Stockholm 1933. }
K,ungl. Hövboktryckeriet Idun» Tryckeri ’A*-B,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
