Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 22. (2683) 31 maj 1933 - Dödsfall - Carl Björklund - Evald Carlsson - J. Sundqvist - F. A. Hjorth - A. Gustavsson - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 22
SVENSK LÄRARETIDNING
523
dän vikariat vid Mullhyttemo, blev lärare vid
Hälsingåsens folkskola, Närke, 1881, vilken
befattning han innehade i fem år, sedan under
fem år lärare vid Rockhammar, och kom
slutligen 1894 till Nyckelby skola, där han verkade
i hela 24 år, eller tills han år 1915 inträdde i
pensionsåldern. Han flyttade då till Eksta,
Ängeby, där han alltsedan dess varit bosatt.
.B. var intresserad nykterhetsman och en av
stiftarna av templet Österns stjärna i
Nyckel-by. Han var templets ledare under åren 1894-
1914. Under sin långa, synnerligen
förtjänstfulla lärargärning hade han skaffat sig en
stor vän- och bekantskapskrets, som lärt sig
värdera honom för alla hans gedigna
egenskaper. Närmast sörjande äro fyra söner samt
barnbarn.
Evald Carlsson.
F. folkskolläraren och tillsyningsläraren vid
Hallstahammar folkskola Ewald Carlsson
avled i sitt hem den 14 maj. Dödsorsaken var
hjärtförlamning.
C. var född 1869 i -St. Malm, Sdm, avlade
folkskollärarexamen i Linköping 1892 och blev
samma år vikarie vid Ö. Vingåkers kyrkskola.
Åren 1893–1895 tjänstgjorde han som e. o.
lärare vid Forssjö bruk i ’St. Malm. Till
Hallstahammar kom han 1896 och blev ordinarie
lärare på platsen. .Sin utbildning fortsatte han
senare genom deltagande i slöjd- och
nykterhetskurser. Sedan en följd av år var han
föreståndare för Svedvi aftonskolor. Därjämte
har han beklätt åtskilliga kommunala
förtroendeuppdrag, bl. a. som ledamot av
kyrkorådet.
’Som person var Carlsson god och glad och
därför mycket omtyckt i det samhälle, han
tjänat så lång tid. Dessa egenskaper, präglade
också hans arbete som lärare, vilket tillvann
honom elevernas förtroende och tillgivenhet.
Han fann sig lätt tillrätta i allt och tog
med-som motgång med jämnmod och gott humör.
Närmast sörjande äro maka och fyra barn.
J. Sundqvist.
F. d. folkskolläraren Johan Sundqvist har
avlidit i sitt hem i Visnum.
’S. var född 1854 på Kållandsö. Redan vid
14 års ålder fick han plats som småskollärare.
’Sedan han utexaminerats från Göteborgs
seminarium 1875, fick han sin första anställning
som folkskollärare i Finspång. År 1876 erhöll
han anställning i Visnum, där han verkade
till 1916, då han avgick med pension. Han
var på sin tid kyrkostämmans och skolrådets
vice ordförande, kyrkvärd, ledamot i
pensionsnämnden och revisor av kommunens
räkenskaper samt innehade flera andra uppdrag.
Närmast sörjande äro tre söner.
F. A. Hjorth.
I Uppsala har f. d. folkskolläraren Fredrik
A. Hjorth, -Skutskär, avlidit.
Han var född 1859 i Karlskoga. I unga år
ägnade han sig åt köpmannabanan men
övergick 1883 till lärarkallet, då han vann inträde
vid Karlstads folkskoleseminarium. .Sin
lärargärning utförde han i Skutskär, tills han
inträdde i pensionsåldern. Närmast sörjande äro
maka i andra igiftet, två döttrar samt en
sy&-ter.
A. Gustavsson.
F. folkskolläraren i Askersund^
landsförsamling Alfred Gustavsson avled den 16 maj
i en ålder av 78 år. De första åren efter
avlagd examen var han omväxlande lärare vid
Mellåna, ’Skirbråten och Lund. År 1880
flyttade han till Lund och blev där bofast ord.
lärare, tills han 1914 avgick med pension. År
1915 tilldelades han Kungl. Patriotiska
.sällskapets stora silvermedalj för långvarig och
trogen tjänst. År 1913 köpte han tomt och
byggde sig ett eget hem, Nyhem, där han
sedan varit bosatt.
Närmast sörjande äro maka, son, dotter och
fosterdotter samt barnbarn.
Vid behov av skoltavlor
infordra offert från oss.
Vi föra på lager såväl svenska tavlor,
vilka äro av oss noggrant
utexperimente-rade och avprovade i några större
skoldistrikt under en längre tidrymd, som den
amerikanska tavlan »Duroplate», vilken
sedan årtionden tillbaka intager en
rangställning över hela världen.
Skriv- och Ritboksaktiebolaget,
Ärlor - Gävle - Nässjö _ Stockholm - Goteborg.
Litteratur*
Herr Sten. -Studier i Erik XIV :s historia av
Rudolf Elander. Förlags ab. Västra
(Sverige. Göteborg. Kr. 5: 50.
Erik XIV:s historia har skrivits av
hans besegrare och motståndare. I den
mot honom uppsatta anklagelseskriften
och hos Laurentius Petri erhåller han
en svartmålning, som sedan blivit så
gott som förhärskande i den svenska
historieskrivningen. Skarpast
formulerades denna uppfattning på 1870-talet
av A. Gr. Ahlquist, då han fastslog, att
»hos Erik finner historien mycket att
förklara, ursäkta och förlåta men föga
att försvara eller lovorda». Denna
ståndpunkt är ännu i dag den
populära och allmänt vedertagna. Men är
den riktig!
Erik har likväl haft sina
vapendraga-re. Eedan Olof Celsius betvivlade på
1700-talet från rent rationalistiska
grunder den från aristokratien stammande
svartmålningen av konung Erik. Tyska
historiker som Droysen och Arnheim
har framställt hans politik i en
gynnsam dager. Av svenska historiker var
det egentligen Eriks inrikespolitik, som
först upptogs till kritisk granskning.
Hans Forssell påvisade, hurusom Erik
arbetade på en centralisering av
statsmakten och en bättre organisation av
rusttjänsten. Denna skyldighet utmätes
strängt under Eriks regering.
Eftergivenhet och slapphet var icke hans fel.
På samhällsrättens och riksvårdens
område står hans regering ej efter för
faderns. Liknande synpunkter framfördes
senare av så framstående forskare som
Nils Edén och Helge Almquist.
År 1918 framlade prof. Artur Stille
i sitt banbrytande arbete »De ledande
idéerna i krigföringen i Norden 1563-
1570» en kritisk analys av Eriks
utrikespolitik. Enligt denne framstående
forskare var Erik en förtjänstfull
om-organisatör av den svenska krigsmakten.
Han kämpar framför allt för att hindra
den danska inringnings- och
isoleringspolitiken gent emot Sverige. En
liknande uppfattning framträder senare
både bland militära fackmän och
historiker. Icke minst må generalstabens
undersökning av Axtornaslaget och doc.
Ingvar Anderssons förtjänstfulla studie
»Erik XIV och Macchiavelli»
framhållas. Denne senare sätter in Erik i sitt
europeiska sammanhang och bringar
hans politik i samband med tidens
tankar om furste och stad, sådana de
framträda framför allt i Machiavellis
skrifter.
I ett nyligen utkommet arbete ger
lektor Rudolf Elander en populär
sammanfattning av sina Erik XIV
:s-forsk-ningar. Han framlägger där nya
resultat och omvärderingar av den hittills
gängse uppfattningen.’ Med odelat
intresse följer man förfrs framställning.
En genomgående grundtanke är
motsättningen mellan kungamakten och
aristokratien - närmast representerad
av Sten Eriksson Leijonhufvud, vilken
blir huvudpersonen i detta lektor
Eländers arbete.
»Herr Sten» framträder redan under
de engelska giftermålsförhandlingarna
som Gustav Vasas förtroendeman. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
