Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. (2686) 21 juni 1933 - Skolöverstyrelsen om skolbyggnader, skolskjutsar, skolhem m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING
579
SKOLÖVERSTYRELSEN OM
SKOLBYGGNADER, SKOLSKJUTSAR, SKOLHEM M. M.
Det betydelsefulla problemet om
anskaffande och underhåll av
skolbyggnader föranleder följande yttrande av
skolöverstyrelsen:
Enligt bestämmelserna i § 52 av
gällande stadga för folkundervisningen i
riket åligger det varje skoldistrikt att,
bland annat, anskaffa och underhålla
tjänliga lokaler för de skolor, som av
distriktet blivit inrättade. Denna
princip har också med vissa begränsade
undantag hittills blivit upprätthållen.
Skoldistrikten har själva i allmänhet
måst fullgöra nyssnämnda åligganden
utan något som helst understöd från
statens sida. Avvikelser härutinnan har
endast ägt rum i fråga om vissa
skoldistrikt i Norrland, där de stora
arealerna, befolkningsförhållandena och
kommunernas i regel synnerligen svaga
ekonomiska bärkraft ansetts motivera
särskilda statsbidrag även till
skolbyggnader.
I samtliga fall, där statsbidrag
utdelats, har skoldistrikten dock själva måst
dels anskaffa lämpliga tomter, dels
påtaga sig den del av
byggnadskostnaderna, som icke täckts av de beviljade
statsbidragen, samt ansvaret för
byggnadernas vård och underhåll. I fråga om
skolor för undervisning av barn,
tillhörande lägenhetsinnehavare å kronopark,
har emellertid erforderlig tomtmark
kunnat av k m :t avgiftsfritt under
nyttjanderätt upplåtas å krono j ord.
De här förut nämnda allmänna
bestämmelserna, att skoldistrikt självt
skall anskaffa erforderliga
skolbyggnader samt svara för dessas vård och
underhåll, har medfört både fördelar och
olägenheter.
Till de förra torde böra räknas, att
de lokala skolmyndigheterna efter
prövning av de föreliggande behoven
kunnat uppgöra en den närmaste framtiden
omfattande byggnadsplan och realisera
den i den ordning, de själva med
hänsyn till skolväsendets behov och
kommunernas ekonomiska möjligheter
funnit lämplig. Härav har i allmänhet
och bland annat följt, att de mest
trängande byggnadsbehoven blivit först
tillgodosedda och att en i regel
lämplig anpassning i fråga om
byggnadernas storlek, arkitektur och
inredning ägt rum. En i många
avseenden tilltalande variation, knuten till
karakteristiska drag i de skilda
trakternas naturförhållanden och
byggnadssätt, har på ett naturligt sätt kommit
att uppstå.
Till nackdelarna med den nuvarande
ordningen hör framför allt, såsom
beredningen närmare utvecklar, den
ojämnhet, med vilken kostnaderna för
skolbyggnadsverksamheten drabbar de
skilda skoldistrikten.
I de norrländska skoldistrikten,
särskilt de i inlandet belägna, med deras
jämförelsevis glesa och i ekonomiskt
avseende i allmänhet svagt ställda
befolkning, är skolbyggnadsfrågan allt
fortfarande ett av de mest brännande och
svårlösta kommunala problemen. På
grund av de många byarna, belägna på
långt avstånd från varandra, kräves ett
jämförelsevis stort antal skolhus.
Skoldistrikten söker visserligen själva
successivt avhjälpa detta behov, varigenom
betydande utgifter och därmed en
väsentlig ökning av skatterna förorsakas,
men det oaktat kvarstår ett ofyllt behov
av så stor omfattning, att det icke är
tänkbart, att skoldistrikten själva ska
under en överskådlig f ramtid kunna
tillgodose detsamma. Sedan sådana
särskilda statsunderstöd, som under några år
utgått till senast nämnda skoldistrikt
på grund av förut nämnda kungörelser,
numera icke stå till buds, har de
norrländska skoldistriktens möjligheter att
avhjälpa på ifrågavarande område
befintliga brister i hög grad förminskats.
Ett överflyttande på staten av
byggnads- och underhållsskyldigheten skulle
otvivelaktigt häva nu rådande ojämnhet
beträffande kommunernas utgifter för
här ifrågavarande ändamål och
samtidigt giva större möjligheter än nu att
på ett planmässigt sätt tillgodose det
faktiska behovet av lämpliga skollokaler
i olika trakter av landet. Detta
övertagande skulle emellertid, enligt
beredningens förslag, bliva i viss mån
begränsat, så att endast sådana nya
skollokaler, som vid den föreslagna statliga
granskningen befunnes vara
erforderliga, skulle bekostas med statsmedel. En
fullt genomförd tillämpning av
principen, att staten skall helt övertaga
byggnadsskyldigheten, innebär förslaget
sålunda icke.
De riktlinjer beredningen uppdragit
i nu förevarande avseende är mycket
allmänt hållna och ger ingen bestämd
ledning f or ett bedömande av frågan, i
vilken utsträckning staten skall
tillgodose byggnadsbehovet i olika fall. I så
måtto är förslaget dock bestämt, att en
skillnad uppdragits mellan å ena sidan
städer, som icke deltager i landsting, å
andra sidan övriga kommuner.
Överstyrelsen kan för sin del icke
finna, att bärande skäl blivit anförda för
en dylik differentiering. Ser man
frågan ur skatteutjämningssynpunkt,
måste den föreslagna lösningen betecknas
såsom irrationell, eftersom exempel
finns därpå, att en stad, som tillhör
landsting, kan ha väsentligt lägre
skatter och i allmänhet bättre ekonomisk
ställning än en stad, som icke deltager i
landsting. Beträffande den förra skulle
staten, enligt beredningens förslag, be-
kosta alla skolbyggnader, i fråga om
den senare blott bidraga med två
tredjedelar av kostnaderna. Ett
genomförande av förslaget i denna del skulle
till exempel innebära, att Gävle skulle
få väsentligt mindre understöd an
Borås, som har större folkmängd och
lägre kommunal utdebitering. Detta
exempel visar i sin mån, hur godtycklig den
angivna gränsen skulle bli.
Icke heller kan det med skäl sägas,
att anspråken på skolbyggnader är
större i städer, som icke deltager i
landsting, än i andra städer. Därest staten
skall övertaga kostnaderna för
skolbyggnader, bör den omständigheten, att
stad icke tillhör ett landsting, icke
utgöra skäl för en undantagsställning,
utan staten bör övertaga
byggnadskostnaderna för sådan stad i samma
omfattning som för rikets övriga kommuner.
I fråga om räckvidden av detta
allmänna kostnadsövertagande råder en
viss oklarhet i det föreliggande
förslaget, vilket närmare torde framgå av
följande:
Ett stort antal kommuner har i sina
skolhus förutom erforderliga lärosalar
och kapprum inrymt även
gymnastiksalar samt lokaler för undervisning i slöjd
och hushållsgöromål, lärarrum m. m.
Överstyrelsen utgår för sin del ifrån att
ett statens övertagande av
byggnadsskyldigheten jämväl kommer att
omfatta anordnandet av lokaler för
nyssnämnda ändamål i alla de fall, där
detta vid den centrala prövningen av
byggnadsfrågan på grund av skolornas
form och storlek befinnes erforderligt.
Den socialpedagogiska verksamheten
hämmas.
I många större och medelstora städer
samt delvis även på landsbygden
innehåller skolbyggnaderna även lokaler för
en del socialpedagogiska ändamål, till
exempel för läkarundersökningar,
tandvård, barnbespisning och Skolbad. Av
beredningens förslag synes närmast
framgå, att bidrag av statsmedel icke
skulle kunna utgå till uppförande av
lokaler för nyss nämnda ändamål, utan
skulle de skoldistrikt, som ville till sitt
skolväsen knyta anordningar av
social-pedagogisk natur och i skolbyggnad
inrymma därför erforderliga lokaler,
fortfarande vara pliktiga att själva helt
bestrida kostnaderna för sådana.
Överstyrelsen hyser starka farhågor för att
bestämmelser i sådan riktning skulle
komma att i betydande grad verka
hämmande på det erkännaiisvärt stora
intresse många skoldistrikt visat för mer
eller mindre omfattande verksamhet på
ifrågavarande i hygieniskt och socialt
hänseende så betydelsefulla område, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
