Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. (2691) 26 juli 1933 - Springklassystemet i kritisk belysning. Norrbottens folkskolinspektör anmäld för J. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 30
Springklassystemet i kritisk belysning.
Norrbottens folkskolinspektör anmäld för J. O.
Folkskolinspektör N. E. Lundin,
Kiruna, har till riksdagens
justitieombudsman ingivit en skrivelse av följande
innehåll.
Härmed får jag vördsamt anhålla om
prövning av följande omständigheter med hänsyn
till principerna om kommunal självstyrelse
och gällande skolförfattningar.
Folkskolinspektören i Norrbottens norra
inspektionsområde inställer sig gång efter
annan, med eller utan ärende, vid skolrådenas
(skolstyrelsernas) sammanträden, utan att
vara kallad eller önskad och utan att själv
ha begärt sammanträffande. Han deltager i
förhandlingarna och stannar inne även vid
besluten, t. o. m. i frågor, där han har en
mot ledamöterna stridande åsikt eller där
meningarna äro skarpt delade mellan olika
ledamöter eller politiska riktningar.
I början väckte hans uppträdande en viss
anstöt bland en del ledamöter av härvarande
skolråd, särskilt då han under hot om
statsbidragets förlust sökte förmå skolrådet att
binda sig vid ett 10-årigt hyreskontrakt
beträffande en skola (Merasjärvi), som skulle
läggas ned efter två år och även nedlades i
avsedd tid ehuru med uppseendeväckande
motstånd från föräldrarna, grundande sig ytterst
i folkskolinspektörens partitagande.
Emellertid har detta missnöje, fastän
stegrat med åren, sedan ett visst samarbete
börjat förmärkas mellan en del av skolrådet och
folkskolinspektören, aldrig kommit till uttryck .
i hans närvaro, vilket berott på att han
ansetts vara i sin fulla rätt, en slutsats, som
givit sig ur tidningsmeddelandena om affären
Ekström-Brandt och dess utgång i
skolöverstyrelsen för omkring tio år sedan, och
jämväl även på att ett ifrågasättande av hans
rätt kunnat tolkas som svaghet, vilken
synpunkt för undertecknad som föredragande
varit den avgörande.
Skolstyrelse- och skolrådssammanträden
torde icke vara offentliga, vilket även
indirekt uttalats i vederbörande lagar, § 12
resp. § 48: »Suppleant vare obetaget att -
närvara vid styrelsens (rådets)
sammanträden.» Allt hänger därför på huruvida lagen
tillerkänt folkskolinspektör särskild rätt. Att
ur vederbörandes instruktion, § 13, mom. 2
och 3, om ordningen för inspektörs
sammanträffanden med ledamöterna i skolstyrelse och
skolråd, härleda dylik rättighet, förefaller
helt och hållet uteslutet.
Att en ämbetsman på förevarande sätt
ingriper i behandlingen av ärendena och söker
påverka besluten i viss riktning, är i många
avseenden betänkligt och hindrar de för
besluten ansvariga att djupare intränga i och
överväga de direktiv, som han slungar fram.
Vid behandlingen av det ärende, ville flera
ledamöter bifalla den däri inrymda
framställningen, men förslaget togs tillbaka med
hänsyn till folkskolinspektörens vägran av
statsbidrag, ett förfogande över statsbidraget,
vartill författningsenligt stöd saknas.
Om en närvaro i allmänhet måste betecknas
som menlig och ingripande på den fria
prövningen av ärendena, torde det knappast
finnas ord nog starka att fördöma det
förhållande, som uppstår, om han öppet eller
underjordiskt engagerar sig för en viss
meningsriktning inom styrelsen. Efter skolrådets
övergång till skolstyrelse och i samband
därmed inträffade personförändringar, har
tendensen i den riktningen blivit alltmer
framträdande. Sålunda har han tagit livlig del i
en mot undertecknad riktad aktion och
sammanträtt (på E. K. A. B:s kontor) med den
kommitté, som beredde ärendet, utan att jag,
som tillhörde kommittén, blivit kallad eller
underrättats om sammanträdena. Inom
parentes sagt har han aldrig samarbetat med
undertecknad eller under hela sin tjänstetid
gjort ett enda meddelande enligt sin
instruktion, § 13, mom. 3, trots att han, enligt vad
lärare meddelat, framfört anmärkningar; han
har överhuvud uppträtt på ett sätt, som om
han haft ett behov att hävda sig, något, som
flera gånger väckt min förvåning.
Sedan kommittén överlämnat sitt yttrande,
passade han på vid styrelsesammanträdena,
och då en realbehandling inte medhanns
första gången, återkom han till det senare
sammanträdet (d. 12, 12. 1933), utan att
kombinera besöket med någon annan
förrättning, och han understödde förslaget genom
att förorda den »springklass», som
utlåtandet ekonomiskt byggde på, och som jag i min
.skrivelse framhållit som pedagogiskt
mindervärdig.
Att kuska omkring på styrelse- och
skolrådssammanträden är också ägnat att i hög
grad fördyra resekostnaderna och
omöjliggöra eller förrycka en förnuftig och
utgifts-begränsande resplan, i synnerhet inom
inspektionsområden med stor ytvidd. Skolorna
inom exempelvis Jukkasjärvi församling, som
i kommunikationshänseende är avskild från
övriga församlingar inom inspektionsräjongen,
kunna besökas i ett sammanhang, vad den
regelbundna inspektionen angår, med Kiruna
som uppehållsort mellan skolbesöken, vilket
tillåter inspektören att hålla sig a jour med
expeditions- och administrationsgöromål.
Genom uppvaktningar i skolstyrelsen och
obskyra sammanträden med en viss del av
ledamöterna har inspektionsbesöken inom
församlingen blivit uppsplittrade på ett flertal
resor, sannolikt närmare tio. Då avståndet från
bostadsorten till Kiruna är 100 km. per
järnväg och 130 km. per landsväg och dessutom
särskilda sammanträdesresor förekommit samt
fördyrande anknytningar med färder till
andra församlingar, är det lätt att sluta sig
till att väsentliga besparingsintressen
negligerats.
I sitt ovan omnämnda förord för
inrättande av »springklass» åberopade sig
folkskolinspektören på erfarenheterna av en
springklass i Malmberget? Jag ber att närmare få
analysera denna skolavdelning med stöd av
uppgifter, som jag inhämtat, och jag vill
strax framhålla, att de av inspektören
ro-sade erfarenheterna icke, så långt jag känner,
vitsordas av en enda lärare, som är införsatt
i förhållandena.
Springklassen skiljer sig från en vanlig
klass, därigenom att den saknar särskild
lärare.. Undervisningen bestrides av ett flertal
lärare, som har egna klasser att sköta. Namnet
»springklass» är en metafor och betecknar
den fart och feber, varmed lärarna måste
under rasten förflytta sig från egen till denna
klass, måhända inrymd i ett annat och
avlägset skolhus, vilket skulle ha blivit fallet i
Kiruna, samt återvända igen efter lektionens
slut.
I Malmberget har springklassen under
senaste läsår utgjort en parallellavdelning av
tredje klassen. Antalet lärare har varit 11.
En av dem har haft fem, ingen av de övriga
mer än tre timmar i veckan. Sammanlagda
timantalet uppgår till 28. Av de fem lärare,
som undervisat i modersmålet, har nr l
utfört två timmar rättskrivning och en timme
talövning och läsning, nr 2 två timmar
uppsatsskrivning, nr 3 en timme välskrivning
och två timmar talövning och läsning, nr 4
en timme talövning och läsning och nr 5 två
timmar talövning och läsning.
Hembygdsundervisningen har skötts av två lärare, av
vilka den ena haft det teoretiska arbetet, den
andra arbetsövningarna, resp. 4 och l timmar,
en oproportionerlig indelning. För vart och
ett av de övriga ämnena har det varit en
särskild Järare.
En av lärarna har varit nominerad som
klassföreståndare, vars uppgift helt naturligt
inskränkt sig till dagboksanteckningar,
betygsskrivning och liknande. Däremot har
samarbete med föräldrarna, observationer
angående hemmiljö och liknande förrättningar
inte kunnat förekomma. I en obligatorisk
skola äro dylika åtgärder betydelsefulla och
även i folkskolestadgan föreskrivna för en
rätt förståelse av barnet, dess sinnesart och
övriga individuella förhållanden och för
inövandet ar en god ordning och lämpliga
arbets- och skolvanor. Den hjälp och tillsyn,
som ett folkskolebarn ofta behöver, även i
fysiskt avseende, det omhändertagande av
inträffade fall av den ena eller andra arten,
kan inte komma i fråga i en »springklass».
Barnen lämnas i stort sett åt sig själva med
konsekvenser i fråga om skolresultat, moral,
hygien och hälsa som given följd, allt
uppenbart för var och en, som kan se folkskolans1
uppgifter och betingelser inifrån.
Att en springklass förfelar sina syften -.
utorn de ekonomiska - behöver inte bevisas,
försåvitt man avser att genom den bereda
barn samma undervisning och vård som i
vanliga klasser. Det kan dock vara av intresse
att i någon mån granska den med hänsyn till
vad undervisningsplanen för rikets folkskolor
(S. F. 31. 10. 1919) och andra författningar
kräva.
Angående det undervisningsämne, som med
stigande kulturell, social och politisk
utveckling höjt sig till skolans viktigaste och är av
fundamental betydelse för alla övriga,
nämligen modersmålet, fastslår
undervisningsplanen bl. a. följande två grundsatser, vilka
såvitt jag funnit av all erfarenhet vitsordas
som ovedersägligt riktiga och oeftergivliga:
»De olika ämnesgrenarna (Talövningar,
läsning och skrivning) böra vid
undervisningen behandlas självständigt var och en
efter sin art, men de böra också i möjligaste
mån ställas i förbindelse med varandra och
stödja varandra.»
»Innehållet i övningarna bör, så långt
lämpligen kan ske, väljas från det
sakinnehåll, som meddelas vid ^mdervisningen i andra
ämnen, varigenom denna erhåller ett
värdefullt stöd och en ensidig formell läggning av
undervisningen i modersmålet förekommes.»
Endast inom ett klasslärarsystem kunna
dessa principer komma till utförande, då det
gäller folkskolan, ej inom ett
ämneslärar-system och allra minst här, där varje till
modersmålet hörande undervisningsgren är
uppdelad på flera lärare, talövningarna på fyra,
läsningen på fyra och skrivningen på tre, och
där andra lärare sköta övriga ämnen.
Att hembygdsundervisningen uppdelats i 4/s
teoretisk undervisning och Vs arbetsövningar,
är ingalunda ett uttryck för ämnets verkliga
krav utan torde helt simpelt ha bestämts av
tillgången på »springlärare». Ämnet kan inte
klyvas, om det inte är en lärare för det hela,
vilken under arbetsövningstimmarna kan låta
barnen utföra och fullborda uppgifter, som
förberetts och påbörjats under den muntliga
undervisningen. Arbetsövningarna äro ett
omistligt medel att underlätta och upphjälpa
uppfattningen av det sakliga innehållet och
ha, rätt bedrivna, för folkskolan och dess
heterogena barnmaterial erhållit en betydelse,
som sträcker sig utöver undervisningsplanens
mål och anvisningar, genom att i fall, där det
brister, framalstra en saknad förnimmelse för
form, färg m. m. och genom att hos alla i
större omfång, än som förutsetts, grundlägga
en estetisk uppfattning, som väsentligt
skiljer nuvarande folkskolegenerationer från
tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
