Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. (2692) 2 augusti 1933 - Folkskolinspektören A. Gierow 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING
676
Vid sidan om det nu nämnda
må’-tillläggas, dels att omkring ett hundratal
pedagogiska, sociala och teologiska
broschyrer och artiklar av G :s hand
utkommit i tryck och att han författat
omkring 300 artiklar i Nordisk
Familjebok och i Svensk Uppslagsbok, dels att
han utan någon tjänstledighet utövat
prästerlig tjänst, i huvudsak som
regementspastor, ända sedan sin
prästvigning.
Att ett så omfattande, gediget och
oförtröttat arbete i folkbildningens
tjänst, som det G. utfört, blivit på
omdömesgillt håll högt uppskattat, säger
sig självt. Denna uppskattning har
tagit sig tittryck i bl. a. en mängd
förtroendeuppdrag - ordförandeskap i
styrelser och föreningar,
inspektorsupp-drag m. m. - samt officiella
utmärkelser i form av in- och utländska ordnar,
som kommit honom till del. Även
utom vårt lands gränser har G.
blivit uppmärksammad. Sålunda har
han 1922 varit engagerad som
sakkunnig inom den danska
skolkommissio-nen och samma år kallad att föreläsa i
pedagogiska ämnen vid universitetet i
Hälsingfors. Till Norge har han också
kallats som föreläsare.
Till sin 60-årsdag har således G.,
såsom framgår av den föregående icke på
långt när uttömmande framställningen,
bakom sig en aktningsbjudande
verksamhet, ett kulturarbete i stor skala, allt
i syfte att höja vårt folks fysiska,
intellektuella, religiösa och moraliska
standard. Inför detta kvantitativt och
kvalitativt respektingivande arbete stannar
man i beundran, och den frågan tränger
sig osökt fram: När har den mannen
fått sova? Ty den, som känner vad
sådant arbete innebär, förstår mycket
väl, att G. fått släppa till många av
nattens timmar för att medhinna allt
vad han utfört. Sådant tillhör
kulturens offerväsen. Han har sannerligen
icke sparat sina krafter. Men för att
stå ut därmed kräves att vara utrustad
med en god fysik. Då det i nästa
artikel omvittnas, att G :s vitalitet vid 60 år
är oförminskad, är detta något, varöver
varje folkskolans vän måste vara glad.
Det stöder den förhoppningen, att vi
av honom kunna vänta ytterligare
månget gott verk till gagn för vår
folkbildning. Svensk Läraretidning
lyckönskar dr Gierow med anledning av
hans 60-årsdag och bringar honom sin
tacksamma och oskrymtade hyllning.
J. Franzén.
..’ .... 2. ..-’.. ..’ ’ -
På senare tider har Hälsingborgs
folkskola ådragit sig en allt mer
stegrad uppmärksamhet. Besökarnas antal
har ökats med åtskilliga hundratal
procent. Dessa besökare komma icke blott
från olika delar av Sverige eller från
våra grannländer. Även mera långväga
resande äro icke sällsynta. Utan tvivel
är det något egenartat med
Hälsingborgs folkskolor, som drar
uppmärksamheten dit. Detta egenartade kan
icke vara något annat än de
anordningar, för vilka stadens livaktige
folkskolinspektör dr A. Gierow står såsom den
drivande kraften.
Den 8 augusti fyller dr Gierow 60
år. Åtminstone för den, som i sitt
arbete ständigt kommer i beröring med
honom, förefaller siffran orimligt hög.
Till själen är dr Gierow fortfarande
ung och mottaglig, och den stora
arbetsbördan tyckes han bära med samma
säkerhet och spänstighet, som då även
seklet var ungt.
För de tusende eleverna i
Hälsingborgs folkskolor innebär inspektörens
ankomst ingenting skrämmande. De
veta väl, att den, som träder in i salen,
icke först och främst är den omutlige
mätaren av mer eller mindre
framträdande bristfälligheter. Inga röster
stocka sig i halsen, ingens blick söker
golvet. Klara och glada barnaögon stråla
vid hans besök, man vill göra sitt
yttersta, vågar vara duktig och ge sitt
bästa. En god vän har kommit på
besök.
En framstående personlighet kan
givetvis skärskådas från olika
synpunkter. Men gäller det att fånga en glimt
av dr Gierows rika personlighets
innersta väsen, blir ordet härför: kärleken
till barnet, en verkligt levande och djup
barnakärlek, på det intimaste
sammanbunden med en intensiv
humanitetsvilja. Allt hans arbete i skolan och utom
skolan, på expeditionsrummet, i
styrelser och nämnder får sin färg och
inriktning av denna kärlek till barnet,
*som hos honom manifesteras på så
många olika sätt.
Sålunda har dr Gierow under senare
år med största kraft och skicklighet
arbetat för tillämpning av nyare
pedagogiska idéer. För vad man i brist på
bättre ord kallat »fri skola» är han en
av pionjärerna i detta land. Han har
gjort försök med en sådan fri skola i
Hälsingborg. Den air hans skötebarn,
för vilkens växt och utveckling han
offrat och offrar oräknade timmar och
dagar. Kärleken till barnet och
humanitetskänslan ha vidare drivit honom in
i en långvarig och långt ifrån slutförd
kampanj mot kroppsagan i folkskolan.
Även de, vilkas mening i denna fråga
avviker från hans, erkänner villigt, att
dr Gierows bevekelsegrunder äro ädla,
hans mål stort. Hans tro på barnet
synes vara utan gräns, hans idealitet
allomfattande.
Något skolpalats finne$ icke bland
Hälsingborgs folkskolor. Tvärtom, mer
än ett av skolhusen är ålderdomligt^ och
åren ha satt sina spår på utsidan. Dock
äro dessa byggnader, tack vare ett
målmedvetet och ihärdigt underhållsarbete,
ännu fullt tjänliga sitt ändamål.
Överdriven lyx förekommer icke. Men vad
som behöves finnes där, och tillräckligt.
Utvecklingen har varit sund, och detta
är icke minst dr Gierows förtjänst. Man
behöver endast nämna, att under hans
mer än 30*åriga inspektörstid någon
duplicering aldrig förekommit vid
Hälsingborgs folkskolor. Omtanke och
förutseende och ett lyckligt begagnande av
gynnsamma omständigheter i ratt
ögonblick har åstadkommit detta.
För barnens skull har det skett, och
för barnens skull ha också de
omfattande socialpedagogiska anordningar, som
utmärka Hälsingborgs folkskolor,
kommit till. Även härvidlag har dr Gierow
utfört ett banbrytande arbete.
Det är således icke att undra på, att
barnaögon lysa och hjärtan klappa i
glad förväntan, när deras avhållne
inspektör kommer på besök. Måtte
medvetandet härom för dr Gierow bliva det
ljusaste inslaget i hyllningarna på
högtidsdagen!
Inspektörens besök motses aldrig med
fruktan från lärarnas sida. Det torde
finnas få. skoldistrikt, där samarbetet
mellan inspektör och kår försiggår så
friktionsfritt som i Hälsingborg.
Vidsynthet och frisinne mot lärarens gärning
är en annan av dr Gierows mest
utmärkande egenskaper, och fri skola
gäller icke blott lärjungen utan även
läraren, som i Hälsingborg i sanning icke
behöver känna sig bunden i någon
enhetlighetens tvångströja. Läraren möter
förståelse, hans metoder uppskattas,
beröm kommer gärna och ofta, tadel
sällan eller aldrig. Inom de gränser, som
lagar och förordningar sätta, har
läraren vid Hälsingborgs folkskolor
obegränsad frihet att röra sig och frihet
att utveckla sin egen personlighet. Det
är denna känsla av att allt gott arbete
uppskattas, även om det utföres efter
andra linjer än ledarens egna, som gör,
att arbetet vid folkskolorna här kan
bedrivas lugnt, sansat och utan
misshälligheter.
För dr Gierow är läraren icke någon
underlydande. Han befaller ej gärna
men vädjar ofta, han är ständigt med
och aldrig mot sin lärarkårs berättigade
intressen. Depressionen har givetvis satt
sitt märke också på denna stad, och
även folkskolans lärarkår får här som
på andra ställen bringa sina offer, men
att dessa icke blivit större^ än vad nu
ar fallet, är till stor del inspektörens
förtjänst. Han vill ge sin kår
möjligheter, gärna även i ekonomiskt
hänseende, i den fasta förvissningen, att
bättre förhållanden för läraren också gör
honom till en bättre lärare.
Som folkskolman är dr Gierow för
närvarande en av de främsta i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
