- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
754

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 23 aug. 1933 - Kamratmöten - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARTIDNING

NORDENS
l HISTORIA

VÄGGKARTA ÖVER NORDENS HISTORIA

Skala 1:1 milj. Format 175x225 cm. Tryckt i 14 färgnyanser.
Fris för skolor för på väv upp f. ex.

28:- ler.

Dr. Carl Grimberg säger om denna karta:

- Färgvalet vittnar om förf:s pedagogiskt skolade blick för hur
överskådlighet och pregnanta minnesbilder av gränsförhållande
bäst skola åstadkommas. Ortsbeteckningarna synas mig vittna om
samma goda pedagogiska smak och urskillning och urvalet vara
genomfört enligt principen T>ett sunt lagom* -

VÄGGKARTA ÖVER NORDEN AV ROTH

Skala 1:1 milj. Format 158x210 cm. Tryckt i 14 färgnyanser.

9:de omarbetade upplagan, 1933.
Pris för skolor för på väv upp f. ex*

___ 21:- fet».

Roths väggkarta över Norden är ett standardverk, som alltjämt
försvarar sin plats såsom den bästa Nordenkartan.

VÄGGKARTOR ÖVER EUROPAS LÄNDER

Obs. Nedsatta priser.

Pris för skolor för på väv uppf. ex.

12:5O fcf.

Apenninska halvön, format 158 x 185 cm.

Pyreneiska » » 172x155 »

Balkan » » 165x185 »

Frankrike » 168x150 »

Nederl. o. Belgien » 155x193 »

Brittiska öarna » 188x166 »,

Alpländerna > 175x119 »

Samtliga kartor äro fullt moderna
med nu gällande gränser.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

Skolmateriellavdeln. Stockholm.

lästes upp i går efter intagandet av vår
halmstad-lax-betonade supé.

Alltså vi råkades i går tio stycken
utanför seminariet. Vi gick och besåg
bibliotek, gymnastik- och slöjdsalar,
skolkök och klassrum. Allt var
moderniserat och förstklassigt - och ändå är
seminariet redo nedlägga sin verksamhet.
När vi gick tillbaka ut genom porten,
konstaterade vi med tillfredsställelse, att
den var precis likadan som för femton
år sedan. Seminariets modernisering
imponerade, men porten rörde oss på
något besynnerligt sätt. Där hade vi stått
många gånger diskuterande pedagogiska
problem: hur man metodiskt riktigt
skall inlära ljudet å, eller jämförande
våra kristendomsanteckningar från
fröken S :s lektioner. Elsa, tror du, att
någon annan seminarieklass har så många
anteckningar om Israels profeter som
vi? Vi diskuterade nog också våra
speciella kristidsproblem: någon berättade
om ett pensionat, där man fick så mycket
potatis man ville. Minns du, när Ingrid,
upphetsad och utan sin vanliga älskliga
uppsyn, berättade om en ung man på
hennes matställe, som kommit lite
tidigare till frukosten och nappat till sig
en av de grova brödskivor, som hörde
till hennes ranson. Att den hungrige
ynglingen tänkte bli präst, förbättrade
icke hans ställning i våra ögon.
Antagligen kände vi instinktivt, att en sådan
energisk skolrådsordförande vore icke
gott att ha att göra med. - Porten föll

igen, men medan kamraterna fortsatte
framåt Karl XI :s väg vände jag och
sprang tillbaka till ett materiellrum, och
letade blixtsnabbt genom planscherna.
Jag greps av en våldsam längtan efter
att få se en bild av hunden. Den
planschen hade en gång utgjort det svaga
underlaget till en ovanligt misslyckad
hembygdslektion. Den var inristad i
mitt minne som en studie^ i svart och
grått. En jakthund på spetiga ben och
med hängande tunga. Nej, den fanns
inte. Utdömd. Ersatt av en kraftig
Sankt Bernhard, som behagfullt vilade
på en grön äng och med blå himmel över
sig. Jag skyndade mig till kamraterna,
nöjd och glad och med ett komplex
mindre att bära på. Sedan vi
konstaterat, att vi nog var rätt gamla, eftersom
Karl XI :s träd hade hunnit -bli så stora
och lummiga och den nya baptistkyrkan,
församlingshemmet och tre färgglada
funkishus hade förändrat vår gamla
skolväg ganska betydligt, förstod vi det
var på tiden att gå till Tivoli och prata
med varandra om oss själva. Som en
bra illustration till de femton åren, som
gått, var också en kraftig ung man i
studentmössa och med en ung dam vid
sidan. Det var Åke, en gång
övningsskolans sötaste mest gulhåriga lilla unge.
Han som jämt ville »hålla nån i hand».
Tivoli heter numera Norre Katt.
Halmstad tycks ha upptäckt sin
medeltida storhet, ty man visar med stolthet
sina korsvirkeshus och ger sina gator

mera ålderdomligt klingande namn.
Magasinsgatan heter Klammerdammsgatan,
och man sparkar boll på Sankt Örjans
vall.

I den vackra parken satt vi sedan
länge och pratade, bland annat mycket
om henne, som lämnat vår kamratkedja.
Underligt att tänka, att hon, den
intensiva, skulle vara död. Hon bildade en
gång den ännu vid seminariet
existerande sammanslutningen Uppåt, som
åtminstone för mig var den första
kontakten med en ideell förening. -

Ja du Elsa, vi talade om en hel delr
som inte går att referera i ett
brevkåseri. Jag föreslår dig att absolut
undanrödja alla ihinder, när nästa
kamratmöte blir. Om fem år ses vi igen.
Antagligen. inte i Halmstad. Förslagsvis
nämndes Stockholm.

Efter en festlig supé på Laxen skildes
vi för att nästa dag råkas på
Galgberget, Vi stod en stund på Köpmansgatan
och såg upp mot Hallandspostens
ljusreklam. Mot den mörkblå sommarhimlen
avtecknades de senaste nyheterna: Blir
Hitler riksbiskop? Oro i Kina.
Världskonferens i London. För femton år
sedan visste vi inte om radio eller
ljusreklam, men lika intensivt då som nu
väntade vi på världsfred. Aldrig kunde
vi tro, att det skulle dröja så länge.

»På återseende om fem år» sade vi
till varandra, och så var vårt
kamratmöte slut.

Karin.

754

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free