Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 36. 6 sept. 1933 - G. Frostell: Så väva vi... Arbetsglädje - självtillit. Handvävningens pedagogiska och nationella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK
Årg. 52 1933
6 Sept. Nr 36
LÄRARTIDNING
ORGAN FÖR SVERIGES ALLMÄNNA FOLKSKOLLÄRARFÖRENING
SÅ VÄVA VI...
Arbetsglädje -
självtillit
Handvävningens pedagogiska
och nationella betydelse
Av dr G. FROSTELL
Som gemensam egenskap äga alla slöjder speciellt
förmågan att förläna utövaren en djupare inlevelse i den del
av hans miljö, som refererar sig till de framställda, steg för
steg fullständigade produkterna. Dessa utgöras därtill
vanligen av oumbärliga bruksvaror. Och just det att vara
medveten om sin förmåga att med egna händer kunna åt sig
dana vad livets nödtorft kräver, att rätt uppfatta det
elementäras egenskaper, variationer, uppgifter och betydelse,
d. v. s. föremålens »ande», hjälper en icke endast till
miljökännedom utan också att lära känna sig själv och att bliva
»karl för sin hatt».
Att sofea en så naturlig miljö som möjligt och att ur denna
skapa sin tillvaro är en biologisk drift, som
industrialiseringen och intellektualiseringen dock tyvärr alltmera
suddar bort från det moderna tänkandet. Penningen såsom norm
för arbetsinriktningen är en dettas primärt felriktade
vägvisare. Via industrien visar den i stor utsträckning
människorna bort från den enda sunda och bärande
livsinställningen, att arbetet i sig självt är livets kanske största
välsignelse i stället för en börda. Ingenting, ej ens pengar, ger
en lika djup tillfredsställelse som ett fullödigt arbetsresultat.
Detta gäller framför allt det av naturliga omständigheter,
av en naturenlig miljö betingade arbetet.
Att vara intvingad i en livsföring, där allt rör sig efter
en ekonomisk måttstock: att behöva värdera varje
halvtimmes strävan till ett visst pris, vara tvingad betrakta födan,
njutningen, förströelsen, kläderna, hemmet, arbetet, sina
medmänniskor och förehavanden såsom främst ekonomiska fak-
torer, vilka endast kunna behärskas genom pengar, resulterar
i ett fattigt, i högsta grad beroende liv. Penning j akt,
hänsynslöshet, rolöshet och osunda krav på stimulans förkväva
i en sådan tillvaro den naturliga inställningen.
Fostrandet av etiskt, intellektuellt och fysiskt sunda behov
samt inlevelsen i de medel, som krävas för behovens fyllande
- det må gälla miljöföremålen eller formerna för
samlevnaden med andra människor- måste väl anses giva de
viktigaste förutsättningarna för vinnandet av full tillfredsställelse
eller lycka. Från denna äro civilisationens ytterligheter i färd
att definitivt avskära oss. Och just detta är det väsentligaste
av frågan. Vår tids goda jordmån för krass, mekaniserande
och förråande s. k. amerikanisering bär det kanske tydligaste
vittnesbörd om den moderna tidsandans omänsklighet.
Här kan ingenting annat träda hjälpande emellan för oss
människor än en renässans av å ena sidan hemslöjd och
annat hantverk, å andra sidan av ett samliv, som går i
riktningen »naturen till mötes». Denna renässans måste
innebära en ändamålsenlig kamp mot obefogat konventionell
uppfattning, liksom mot sådana maskiner och sådan
mekanisering f. ö., som, utan att giva eljest ouppnåelig, intellektuell
befruktning, förkrympa individualiteten. Renässansen
kräver också en decentralisering av storstäderna under
sökandet av friluftsliv, av en naturligare miljö för kropp och själ.
Det gäller mycket en renässans åt det goda i den gamla
bygdekulturen.
Instinkt och förnuft ha visserligen redan genom fysisk
uppfostran och hygien framkallat en reaktion mot den för
kroppslig hälsa nedbrytande industrien och intellektualismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
