Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Emil Eljas: Är folkskolan improduktiv? Den kultur skolan grundlägger är oumbärlig även för den materiella utvecklingen - Erik Bjelfvenstam: Grupparbete i slöjd. Ett tillfälle att grundlägga social känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemästra gigantiska uppgifter, för vilka
framför allt ledare ur den stora
massan behövs. Skall män då strypa åt vår
redan allt för svaga
folkundervisning? Från Koosevelt och Hitler har
antytts avsikten att utsträcka
skolplikten från nuvarande 8 år till 9. Skall
man i Sverige våga sig från 6 till 7 år ?
Händelser har redan varslat om att
besparingsskruven vad skolan beträffar,
nu skall dragas åt hårdare än någonsin.
Bakom ligger, att det här e j gäller direkt
nödvändiga ändamål. Men vad är direkt
nödvändigt? Hur många hundra
millioner förbrukar svenska folket på sprit
och tobak och hur mycket i
skolundervisning? Vad ger största valutan? Man
påstår dock, att en rik själslig
utrustning erbjuder betydligt mera motstånds-
kraft mot sysslolöshet och psykisk
depression än alkohol och nikotin.
I tider som dessa måste vi propagera
en smula för vår skola. Många av
målsmännen tror, att skolan står kvar pä
samma ståndpunkt som i deras
barndom för 30-40 år sedan. Visa dem på
ett föräldramöte e. d., att skolan nu
anknyter sitt arbete till levande livet på
ett helt annat sätt än förr. Kan vi så
också hos vår omgivning inhamra
medvetandet om den materiella och andliga
kulturens intima beroende av varandra,
så kanske det klarnar för någon eller
några, att man ej godtyckligt eller
planlöst kan beskära villkoren för den
andliga kulturen, utan att det rätt snart
kommer att skadligt återverka även på
den materiella.
SVENSK LÄRARTIDNING
GRUPPARBETE l SLÖJD
Ett ti lif alle att
grundlägga social känsla
Av rektorn fil. lic. ERIK BJELFVENSTAM
I våra dagars pedagogiska
diskussion framföras alltsomoftast två
väsentliga ’krav, dels att varje barn liar rätt
till utveckling av sina individuella
anlag och krafter och. dels att barnet ska
fostras till en god samhällsmedlem.
Det första kravet söker den praktiske
skolmannen tillgodose genom att
individualisera undervisningen. Svårare är
att komma till rätta med det andra.
Självfallet är det här inte tillfyllest
med moralpredikningar om
gemenskapsanda, om medborgarplikter och
liknande abstrakta ting. Även här
kräves åskådlighet i undervisningen. Lek
och idrottsövningar har sedan gammalt
och med all rätt betraktats som
förträffliga medel, då det gällt att
bibringa de unga samhälleliga dygder.
Men de 2-3 veckotimmar, som
anslagits åt lek och idrott i våra skolor, är
knappast tillräckliga, Vi måste därför
se oss om efter andra möjligheter, för
samhällsandans fostran. Jag skulle
därvid vilja peka på det praktiska
arbetet i skolan, särskilt slöjden.
I allmänhet bedrives väl
slöjdundervisningen så, att varje elev får
förfärdiga sitt skärbräde, sin stövelknekt o.
s. v. Undervisningen är sålunda på
visst sätt individualiserad. Givetvis är
detta alldeles1 i sin ordning på ett
tidigare stadium. Något längre hunna
elever bör emellertid också få utföra vissa
grupparbeten. 1919 års
undervisningsplan för rikets folkskolor innehåller
härom en fingervisning, som dessvärre
alltför ofta blivit förbisedd. I
anvisningarna till ämnet slöjd för gossar
heter det bl. a.:
»Önskvärt är, att lärjungarna, utan
att undervisningen i övrigt därav
för-ryckes, beredes tillfälle att genom
något arbete för skolans, hemmets eller
egen räkning få tillämpa arbetssätt,
avvikande från dem, som eljest vanligen
förekommer vid slöjdundervisningen.
I sådant syfte kan de t. ex. få utföra
ett och annat grövre arbete med något
enklare och friare arbetssätt. Ävenså
kan en grupp lärjungar någon gång få
en gemensam arbetsuppgift att av dem
självständigt planläggas och sedermera
utföras med användande av lämplig
arbetsfördelning.»
När man för grupparbetet vid
slöjdundervisningen på tal, mötes man ofta
av den invändningen, att sådant arbete
är uteslutet, därför att det knappast
går för sig att dela på arbetsprodukten,
så att var och en får sitt. Detta är nu
visserligen sant, men det är ju inte
nödvändigt, att var och en får sitt.
Ingenting hindrar, att ett sådant gemensamt
arbete utföres för någon annans
räkning och att var och en får lön för
mödan i form av en slant. Det är ju så
det går till i det levande livet, och det
är inte något fel, att lärjungarna i
skolan får stifta bekantskap med den
levande verkligheten omkring dem.
Hur ska man då finna avnämare till
dylika arbetsprodukter? Ingenting är
naturligare, äii att skolan själv gör
’beställningar på slöjdverkstaden. Såsom
vi nyss sett, pekar undervisningsplanen
på denna utväg. Vid varje skola kan
eleverna helt visst »få utföra ett och
annat grövre arbete med något enklare
och friare arbetssätt». Där finns alltid
skolbänkar eller staket, som behöver
lagas, där behövs kanske ett nytt
cykel-ställ, nya klädhängare i korridoren o.
s. v. Eller varför inte låta eleverna
tillverka en del materiel för
undervisningen i naturkunnighet?
Jag vill i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på ett litet
förträffligt arbete, rikt på goda uppslag,
nämligen Enkla anatomiska och fysiologiska
modeller för den elementära
undervisningen om människokroppen av dr
Joh. Wintzell (Stockholm, A.-B.
Seelig & C:o, 1932). Här finner man
utmärkta modeller för åskådliggörande
av t. ex. olika leders beskaffenhet och
olika musklers verkningssätt. Lika
enkelt som sinnrikt konstruerat är ett
rörelseskelett, som inte borde saknas i
någon skola. Och det behöver inte heller
saknas. Det kan utan svårighet och utan
nämnvärd kostnad förfärdigas av
eleverna själva under slöjdtimmarna.
Även flickornas1 slö j dundervisning
bör kunna erbjuda möjligheter till
grupparbeten. Skolan behöver kanske
nya handdukar eller nya gardiner. Satt
flickorna i arbete!
Om skolan icke kan erbjuda
lämpliga arbetstillfällen av här antytt slag,
ges det säkerligen andra utvägar.
Eleverna i avgångsklassen vill företa en
skolresa. För att få pengar anordnar
man kanske en liten försäljning. Vad
är då naturligare, än att barnen själva
tillverkar härför tjänliga saker. Är inte
detta mera tilltalande och ur
uppfost-ringssynpunkt riktigare än att låta dem
tigga ihop varor?
Det torde ligga i öppen dag, att
sådant grupparbete vid
slöjdundervisningen, varom här talats, utgör ett
värdefullt medel, då det gäller att hos
lärjungarna väcka och underhålla den
gemenskapsanda, som i denna tid är oss
högeligen av nöden. Påtagligt och
eftertryckligt lär de sig, att var och en
måste utföra ett redbart arbete, för att den
gemensamma arbetsprodukten ska bli
god.
843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
