Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 40. 4 okt. 1933 - Tjänstemannalönerna ingen budgetregleringsfaktor - Svensk Lärartidnings redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
<är egendomligt, att beredningen ansett
sig ’böra förorda det ifrågasatta nya
uppsägningssystemets införande i
förvaltningen såsom en ersättning för det
gamla och under långliga tider
beprövade ordinarie anställningssystemet.
Detta så mycket mera, som
erfarenheten hittills visat, att ingen, befordran av
befattningshavare till ordinarie
anställning i regel plägar äga rum, utan att
denne tidigare varit under en följd av
år prövad som extra befattningshavare
i stadens tjänst. Just i sistnämnda
avseende är det som, enligt
samarbets-nämndens mening, den säkraste
garantien tillförsäkras staden för en god
rekrytering av den ordinarie
befattnings-havarkåren. Härigenom torde även på
ett till synes tillfredsställande sätt ha
tillgodosetts möjligheten av utgallring
av olämpliga befattningshavareelement
fore vederbörandes befordran till
innehavare av ordinarie anställning i
stadens tjänst. Dessutom torde icke böra
förbises, att en dylik löslig och osäker
anställningsform med isäkerhet måste
förr eller senare leda till krav på
kompensation i form av icke oväsentligt
högre löner. Ett nytt system enligt de
av beredningen föreslagna riktlinjerna
torde också komma att tvinga
befattningshavarna att på nytt ta ställning
till spörsmålet om obligatorisk
förhandlingsordning ävensom tilläventyrs
aktualisera förslag om kollektivavtal och
vidtagandet av kraftigare åtgärder än
hittills från befattningshavarnas sida i syfte
att vinna bättre gehör för deras
framställningar till stadens myndigheter.
Av mera allmänt intresse är också
beredningens utlåtande om möjligheten
att i besparingssyfte utnyttja
befattningshavarnas löner, arvoden ock
dylikt. Beredningen konstaterar här på
nytt de hinder, som den ordinarie
anställningsformen lägger i vägen för en
reducering av de ordinarie
befattningshavarnas avlöningsförmåner, och gör
ett för beredningens allmänna
inställning till frågan om
besparingsingripanden på lönekontot karakteristiskt
uttalande beträffande stadens extra
befattningshavare. Vad dessa beträffar,
säger beredningen, möter icke något
formellt hinder för reglering av nu
utgående avlöningar. I anledning härav
har beredningen övervägt, huruvida
med hänsyn till det ekonomiska läget
en allmän lönereducering borde
genomföras för dessa befattningshavare, men
dock avstått från att förorda en dylik
åtgärd.
932
Även beträffande det s. k. rörliga
lönetillägget (dyrtidstillägg), som
tillkom i samiband med löneregleringen i
Stockholm 1921 och senare
kompletterats med en provisorisk förhöjning,
förklarar beredningen, att den övervägt
möjligheterna att åstadkomma
besparingar genom dess indragning eller
sänkning. Med hänsyn till en av
justitierådet A. Lindhagen verkställd
utredning har beredningen dock icke ansett
sig kunna f öreslå någon reducering av
det ursprungliga rörliga tillägget, enär
ifrågavarande sakkunnige kommit till
den bestämda uppfattningen, att det i
gällande; reglementen angivna rörliga
tillägget är ur rättelig synpunkt
befattningshavarna tillförsäkrat på samma
sätt som de fasta avlönhigsbeloppen.
Några dylika betänkligheter
förefinnes däremot icke enligt beredningens
mening beträffande den provisoriska
förhöjningen av det rörliga
lönetillägget, varför den föreslår, att denna icke
vidare måtte beviljas.
Gent emot denna uppfattning
framhåller samarbetsnämnden, att även om
förhöjningen endast har provisorisk
karaktär, så är det icke dess mindre ur
principiell synpunkt oriktigt, att
avlöningsförmåner ska utnyttjas i
budget-reglerande syfte. Att stadsfullmäktige
under åren 1932 och 1933 förnyat sitt
beslut om den provisoriska
förhöjningen av det rörliga tillägget, torde få
anses förutsätta en bestämt markerad
åsikt hos den beslutande myndigheten
om tilläggets utgående med hänsyn till
ett såsom rättmätigt konstaterat behov
av löneförbättring för stadens
befattningshavare, varvid även bör
uppmärksammas, att också denna provisoriska
förhöjning nedgått i samband med
lev-nadskostnadsindexsänkningen.
I fortsättningen erinrar
samarbetsnämnden om den katastrofala
reduceringen av lönerna. Denna sänkning
har, framhåller nämnden, varit desto
kännbarare, som den skett med
betydligt större hastighet och belopp, än de
verkliga levnadskostnaderna i
Stockholm faktiskt nedgått. För stadens
befattningshavare har nämligen lönerna
från löneregleringens1 ikraftträdande
år 1921 sjunkit med ej mindre än
32 %, en lönereduktion som näppeligen
någon annan löntagargrupp i vårt land
torde ha fått vidkännas.
Samarbetsnämnden finner sålunda starka skäl
tala för ett bibehållande även av den
provisoriska höjningen av det rörliga
tilllägget. .
Såsom av referatet framgår, är det
iSiärskilt på tvenne punkter, som den
stockholmisika besparingsberedningens
uttalanden är värda att
uppmärksammas i vidare kretsar. Den ena av
dessa gäller befattningshavarnas
avlöningsförmåner. Här söker man ej ens1 till
skenet dölja den uppfattningen, att
endast vad samhället efter sträng
lagtolkning är skyldigt att utbetala, det
må tillkomma befattningshavaren men
vad som eventuellt går därutöver, det
skall utan vidare indragas. Man dansar
således utan tvekan på laglighetens
yttersta kant. Någon tanke på att även
billighetshänsyn kan spela in är man
tydligen alldeles främmande för.
Den andra är framstöten mot det
hittills vanliga ordinariesystemet bland
be-fattningshavarkåren. Också på andra
ställen än i Stockholm har framträtt
en tydlig strävan att ställa allt flera
befattningshavare på extra stat. Även
lärarkåren i hela vårt land har mer
’.il-ler mindre känning av den bestämda
strömkantring, som på bestämmande
håll :gör sig gällande. Men det har dock
varit besparingsberedningen förbehållet
att offentligt framföra denna
uppfattning i desis mest krassa form: vi vill ha
möjlighet att utan vidare ’avskeda
befattningshavare, som av en eller annan
orsak icke av vederbörande myndighet
anses lämpliga,
Detta bör observeras och läggas på
minnet. Visserligen är inte sista ordet
sagt ännu, men det inträffade bör vara
ägnat att hos befattningshavare ur
skilda läger mana till eftertanke. En
uppluckring eller upplösning av de
nuvarande fasta anställningsförhållandena
kan även för lärarkårens del komma
att aktualisera organisationsproblem,
som hittills endast betraktats som
varande av mera utopisk karaktär.
Svensk Lärartidnings redaktion.
Herr Karl-Erik Karlsson, som sedan
1923 varit anställd som
redaktionssekreterare i Svensk Lärartidning, har på
egen begäran utträtt ur tidningens
redaktion. Under de 11 år hr Karlsson
varit knuten till denna tidning, har han
utfört ett plikttroget och samvetsgrant
arbete, för vilket vi bringar honom
läsekretsens och vårt varma tack.
Med detta nr följer en bilaga
»Svensk undervisningsmateriel»
från Nordiska
Skolmaterielför-laget Gunnar Saietz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
