- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
948

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 11 okt. 1933 - Ett finger sirap - premie på 1850-talet. Skolliv i trakter där svenskt och finskt mötes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett finger sirap – premie på 1850-talet


Skolliv i trakter där svenskt och finskt mötes



I nedanstående byggnad, Jakobssonska bagarstugan, var Haparanda stads första folkskola inrymd. Vi besöker skolan en vårdag år 1854, skolans första verksamhetsår. Det första våra blickar möter är en ofantligt stor mur, uppförd ett stycke från väggen, så att en icke alltför korpulent person med lätthet kan tränga sig mellan vägg och mur. Denna reträtt tar pojkarna, så snart »magistern» ser hotande ut. Pojkarna före och han själv efter, och så bär det i väg, runt, runt. Det där runtlöpandet ligger naturligtvis i pojkarnas intresse.

Några kartor, planscher m. m., som man nu för tiden plägar finna å skolväggen, syns här lika litet till som någon annan slags skolmateriell.

Men låtom oss, om möjligt osedda av »magistern» och pojkarna, övervara en lektion, ty måhända skulle vår närvaro träda störande emellan. Katekes och biblisk historia är naturligtvis huvudämnena, och nu ger läraren, O. D. Allstadius, en lektion i katekesen.

– Jag frågar dig, säger han med en viss högtidlighet, jag frågar dig, Edvin Svanberg, vad menas med världen. – Är det hyresvärden, magistern menar? – Nej, jag säger dig, att jag menar, såsom det står i stycket. Jag menar de onda människorna och deras ogudaktiga väsende. – I går sade magistern, att med världen menas allt vad Gud har skapat. – Är du stursk, pojke? Jag menar de onda människorna och deras ogudaktiga väsende. – Menar magistern alla onda människor? – Jaha. – Magistern själv också? vågade pojken fråga . . . och vips tog han sin reträtt bakom muren – och Allstadius efter. Ett tu tre följdes dessa av 3–4 av pojkens kamrater, och jakten fortfor några minuter, då någon helt förskräckt ropade: – Magister Pipon kommer!

Inom ett ögonblick satt pojkarna ordentligt på sin bänk, och Allstadius stod andfådd, allvarsam och generad framför denna.

Magister Pipon – sedermera rektor och död för 13 år sedan – hade genom sin stränghet stor respekt hos pojkarna och möjligen även hos flera lärare, i synnerhet hos sådana som Allstadius. Pipon inträder, och läraren vill för honom visa sin pedagogiska förmåga.

– Jaha, börjar han, med världen menas, som sagt, alla onda människor, ingen undantagen, ty, säger han, vändande sig mot Pipon, vi håller nu på med katekesen, men i går läste vi
naturlära.

Tagande på sig en djupsinnig min säger han högtidligt, nästan med patos:

– Jag, din lärare, frågar dig, Karl Kivijärvi, fruktar du Gud? – Nä-ä, framstammar pojken, tvekande och rädd. – Jag ska lära dig frukta Gud, utbrister Allstadius och rycker i luggen på pojken. – Jo . . .o. . .o . . .jo, jo jag fruktar Gud, jag fruktar Gud, försäkrar pojkstackarn snyftande, och magistern säger stolt och segerglad, med en triumferande min: Så skall det gå.

illustration placeholder
Haparanda stads första folkskola.

– Jag, din lärare, frågar dig, Oskar Constenius, vem var Davids son? Intet svar. – Men då frågar jag dig: vad är sonen? – Från evighet till evighet, amen. – Rätt. – Jag frågar dig, Anders Ekhorn, vem var David? – David var Potifars förförare, svarar pojken tvärsäkert. – Ja, det vill säga . . . hm . . . jaha . . . alldeles rätt svarar du icke, men du har ändå reda på dig, hör jag, förklarar Allstadius ganska nöjd med svaret.

Magister Pipon hade hört nog och gick sin väg, och vi följer hans exempel och smyger oss också från Allstadii skola, men ett tu tre började jakten kring muren igen.

Dock kunde Allstadius också uppmuntra och belöna. Var det någon, som han ansåg ha förtjänat pris, fick barnet mitt under timmen gå ned på den strax nedanför skolan liggande stranden, där köpmännen av brist på magasin plägade ha en del handelsvaror upplagda längre tid än eljest behövligt. Bland godset fanns även ett sirapsfat, som redan legat där några dar. Detta hade naturligtvis genast tilldragit sig barnens synnerliga uppmärksamhet och odelade förtjusning. Också hade Allstadius från bagarstugufönstret sett, hur barnen under lovstunderna med fingrarna upptorkade den omkring fatets laggar utträngande sirapen för att därpå avslicka fingrarna. Var det nu någon bland eleverna, som magistern ville belöna, bad han denne gå ut och »ta sig ett finger sirap». Härliga premier!

Särskilt bekant är Allstadius för sin förmenta talang att uträkna de mest befängda räkneuppgifter. Se här några exempel:

Om en länsman, som är 30 år gammal, hoppar över en 2 alnar hög stenmur, hur högt hoppar då en 3-årig bock?

Om en kyrka är en mil lång och en aln bred, huru hög är då sakristidörren?

Om skepparen är gift och har 3 barn, huru hög är då stormasten? O. s. v.

Sådana och dylika exempel var idel bagateller för A. Han räknade ut dem rätt fort. Skada blott att ingen fått reda på, vad räknesätt han använde.

(Ovanstående är hämtat ur framlidne haparandakomministern Henning Buchts bok »Där svenskt och finskt mötes».)

                        E. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:51:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1933/0960.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free