Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 42. 18 okt. 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
LÄST OCH ÅTERGIVET
I Aftonbladets halvveckoupplaga har
en insändare med signaturen
»Grovarbetare» riktat ett angrepp mot folkskolans
lärarkår, som föranlett S. A. F :s
pressombudsman, överlärare O s v a l d E
y-dén, att tillställa tidningen några
erinringar.
Skribenten frågar först, varför
folkskollärarna erhåller lön ’för 12 månader, då de ej
arbetar mer än 8 och därtill utan kontroll.
Svaret är helt enkelt -det, att riksdagen fastställt
lönebeloppen för folkskolans lärare för år och
ej för månad. Det har sedan ur praktiska och
även andra synpunkter befunnits lämpligt att
.fördela årslönen på samtliga årets 12
månader, medan tidigare lönen utbetalades
kvartalsvis. Om det emellertid i någon mån kan
lugna insändaren, vill jag inte undanhålla
honom den upplysningen, att för de icke
o-rdina-rie lärarna utgår lönen efter
tjänstgöringstid och icke per kalendermånad.
Emellertid är det nog icke denna
uppdelning av lönen i tolftedelar, som uppkallat
»Grovarbetare» till hans insinuanta
frågeställning. Tvärtom är det uppenbarligen den
årliga undervisningstiden med ett minimum
av SéVs veckor. Det bör då uttryckligen
fastslås, att denna folkskolans lästid bestämts av
statsmakterna och alltså icke är något
påfund av de lata lärarna, som enligt
insändarens påstående sitter i katedern och studerar
tidningen eller rent av slumrar in under
lektionerna. Uttalandet är så enfaldigt och
tilllika så oförsynt, att man inte vill bevärdiga
det med det svar, som det annars möjligen
skulle förtjäna. Men det är i sin mån typiskt
för vad man på sina håll kan tillåta sig gent
emot folkskolans lärarkår och, vad som ’är
mera ägnat att förvåna, vad dagspressen kan
finna lämpligt att föra fram till
offentligheten, även om det endast sker på
insändarav-deln ingen.
Folkskollärarna arbetar utan tillsyn,
förklarar skribenten vidare och tillägger, att
inspektörerna endast inspekterar skolsalarna
oeh skolbostäderna. Då anklagelserna i detta
stycke riktas uteslutande mot statens
inspektörer, att dessa skulle åsidosätta sina
tjänsteåligganden, saknas anledning från min sida
att ingå i svaromål. Men jag vill dock erinra
därom, att kontrollen över lärarnas arbete
ingalunda inskränker sig till nämnda
överinseende från statens sida. Tvärtom finns i
varje skoldistrikt en lokal myndighet i form
av skolråd eller skolstyrelse, som har till
uppgift bl. a. att vaka över undervisningens
behöriga gång. Därjämte finns i-ett stort
antal skoldistrikt anställda ’kommunala
folkskolinspektörer och överlärare, i vilkas
åligganden det ingår att öva tillsyn över arbetet
i skolan. För övrigt bedriver ju icke läraren
sitt arbete inom lyckta dörrar. ’Skolan är
tvärtom en officiell institution och såsom
sådan underkastad offentlighetens fulla ljus.
Insändaren grämer sig vidare tydligen över
att folkskolans lärare efter slutad arbetsdag
erhåller pension. Man frågar sig
ovillkorligen, varför illviljan på denna punkt skall
rikta sig just mot denna kår, då förmånen av
pension tillkommer varje annan i statlig eller
kommunal tjänst anställd befattningshavare
och numera även inom en mängd enskilda
företag. Det kan i detta sammanhang icke vara
ur vägen att bringa i erinran den
omständigheten, att läraren själv ända från sitt
inträde i tjänsten och tills han lämnar
densamma har att betala ganska dryga avgifter för
sin pensionering. Den årliga avgift, som en
ordinarie folkskollärare i detta hänseende har
att erlägga, utgör sålunda 157 kronor, vilket
med ränta på ränta under en minst 30-årig
tjänstgöringstid stiger till ett ganska
avsevärt ibelopp.
Men insändaren framträder inte blott som
en isträng kritiker utan kommer även med
positiva uppslag och framlägger sålunda ett
nytt skolprogram, som även i dessa
besparings- och rationaliseringssträvandenas tider
dock slår rekord. Han utformar sitt program
sålunda: »Sveriges allmoge kan gott klara
sig med småskoleundervisning; det är
bildning nog för arbetarklassen. Statskassan
skulle vinna på en reducering av folkskolor och
lärarlöner.»
Ja, varför inte ta steget fullt ut 100 år
tillbaka i tiden och avskaffa även
småskoleunder-visningen. Det skulle ju bli en ytterligare
vinst för statskassan. Och så vore man ju
samtidigt befriad från de många drönarna
inom folkskolans väggar, vilka nu enligt
»Grovarbetares» utsago läser tidningar eller
sitter lugnt inslumrade i sina katedrar.
Och så till sist. Om man nu är eller endast
utger sig för att vara »Grovarbetare», så
behöver man val därför inte vara grov, när man
till omväxling fattar pennan för att framföra
sin oförgripliga mening i dagens aktuella
frågor.
Risken för ett studentproletariat är
överhängande, anser prof. Erik W e
1-1 a n d e r i en artikel i Svenska
Dagbladet. Den ökade tillströmningen till
realskolan behöver däremot inte inge oro. Ty
numera behöver yrkesmannen i ledet
ofta det kunskapsmått, som realskolan
bibringar. Hr Wellander framhåller, att
den moderna teknikens landvinningar
medfört den konsekvensen.
Så länge det behövdes åtta man för att på
Söder Mälarstrand lossa en viss kvantitet
sand, så tedde det sig som något ganska
onödigt, att dessa åtta hade realexamen, men
när numera de åttas arbete utföres av en
man med hjälp av en maskin, vars skötsel
kräver vissa tekniska insikter, kanske också
förmåga att läsa en bruksanvisning på tyska
eller engelska, så förefaller det ganska rimligt,
att denne ende man har realskolan bakom
sig, helst då den praktiska realskola, som i år
äntligen börjat prövas. Förutsatt
naturligtvis, att den realskolexaminerade tillåtes
utföra detta arbete.
Annorlunda ställer det sig med
studentexamen.
Studentexamen har i vårt land en
förunderlig makt att draga till sig
uppmärksamheten, att fängsla fantasien. Det kan sättas i
fråga om det i något annat land finns någon
examen, som inom hela folket omfattas med
så allmänt och så livligt intresse som denna
jämförelsevis lätta och i sig själv föga
dramatiska prövning. Gammal förnämlig
bildningstradition och förlegad gluntromantik
förenar s-ig här med social ambition och rent
saklig omsorg för den framtida utkomsten för
att förläna just detta vägskäl på ungdomens
studiebana en enastående vikt och betydelse.
Intet under då, om överproduktionen av
studenter i dessa tider icke längre är ett
obestämt hotande moln vid horisonten utan
en omedelbar, för alla påtaglig verklighet.
Hr "Wellander gör en
sammanställning av antalet i studentexamen
godkända lärjungar under det senaste
tredjedelsseklet. Vi återger den:
År Manliga Kvinnliga Summa
1900 ............ 914 54 968
1901 ............ 926 68 994
1902 ............ 973 89 1033
1903 ............ l 033 89 l 122
1904 ............ l 094 102 l 196
1905........... . l 214 108 l 322
1906............ 1250 117 J’367
1907 ___........ 1376 143 1519
1908 ............ 1481 141 1622
1909 ............ 1494 172 1666
1910............ l 357 187 1544
1911 ............ 1339 196 1535
1912 ............ l 467 ’218 l 685
1913 ............ l 535 245 l 780
1914 ............ l 566 270 l 836
1915 ............ l 648 288 l 936
1916 ............ 1661 266 1927
1917 ............ l 664 306 l 970
1918 ............ 1.709 324 2033
1919 ............ l 636 324 l 960
1920 ............ 1671 377 2048
1921 ............ 1643 324 i 967
1922 ............ l 650 370 2 020
1923 ............ l 697 309 2 006
1924 ............ l 746 466 2 212
1925 ............ l 811 525 2 336
1926 ............ l 946 690 2 536
1927............ 1947 600 2547
1928 ............ l 979 589 2 568
1929 ............ l 767 513 2 280
1930 ............ l 771 477 2 248
1931 ............ l 787 506 2 293
1932 ............ l 710 613 2323
1933 ............ l 720 669 2 389
Mot en årskull på 968 studenter år 1900
svarar alltså år 1933 en årskull pä 2 389
studenter. Ökningen faller som synes
väsentligen på århundradets tre första lustrer.
Svårigheten för studenterna att bli
placerade har ökats genom vissa
åtgärder, t. ex. indragning av
militärbefattningar, jägmästartjänster o. s. v.
Anmärkningsvärdast finner hr Wellander
indragningar av studentkurserna vid
seminarierna. För ett decennium sedan
fanns sju kurser, nu endast två.
Med nuvarande elevantal i kurserna
betyder detta, att årligen 125 studenter
utestängas från en bana, som ännu år 1925 stod
öppen för detta antal. Denna för litet beaktade
indragning är alltså tillräcklig för att’ vart
år som går öka antalet oplacerade studenter
med 125 stycken! Hur eftertraktade dessa
kurser är, därom vittna siffrorna från
sommarens inträdesprövnin-gar. Konkurrensen om
de 25 platserna vid seminariet i Stockholm
var &å skarp, att endast 3 studenter utan
högre examen än mogenhetsexamen kunde
placera sig. Av de övriga 22 voro 5 filosofie
magistrar, 14 filosofie kandidater, l
utexaminerad från högre lärarinneseminarium och
2 gymnastikdirektörer.
Att vid en väntad seminariereform
studenterna i ökad utsträckning ska
beredas tillträde till folkskollärarbanan
torde kunna förutsättas.
979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
