Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 43. 25 okt. 1933 - Läst och återgivet - Rationalisering och skolplikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
bakdantare), men icke dess mindre har
tidningen med full avsikt låtit
angriparna .husera i sina spalter. Som motiv
för detta onekligen något egendomliga
handlingssätt anger tidningen, att den
velat låta de ’bittra stämningarna mot
lärarkåren ge sig luft. Tydligen har
Aftonbladet fruktat, att i annat fall
något ännu värre kunde ha inträffat.
Den har således endast velat tjänstgöra
såsom någon slags säkerhetsventil för.
att rädda sina läsares själsliga hälsa
genom att lämna dem utlopp för sitt
inneboende missnöje. Argumenteringen
är verkligen dråplig.
Undervisningen i främmande språk i
folkskolan har, som meddelades i förra
numret av Sv. Ltg, varit föremål för en
utredning inom S. A. F. I en intervju i
Dagens Nyheter har den kände
språkmannen professor R.
Zachris-s o n i Uppsala riktat sig mot
esperantostudiet och uttalat en önskan, att
folkskollärarna i stället helt koncentrerade
sig på undervisningen i engelska. Om all
den energi, som nu nedlägges på
esperanto, i stället användes till att läsa
engelska, skulle världsspråkfrågan snart
vara löst, menar professor Zachrisson.
Han säger:
- Det linns ett skäl, som mer än annat
talar mot esperanto&tudier i folkskolorna,
och det är att man i England under ett par
år haft iförsöksundervisning i världsspråket,
ett försök som slog allt annat än väl ut. En
kort tid efter sedan eleverna lämnat skolan
hade de glömt all sin esperanto, och artbetet
var i det närmaste bortkastat. Det enda
sättet att vidmakthålla kunskaperna är nämligen
att gå in i en esperantoklubb, men det
visade sig, att det endast var ett ringa fåtal, som
verkligen gjorde detta. Verklig praktisk
nytta kan man aldrig få av aldrig så trägna
studier i esperanto, ty det är ju fortfarande
efter över 40 års oförtrutet esperantistiskt
arbete endast ytterst få som behärskar
språket.
Ett starkt argument mot esperanto och
liknande konstgjorda språk är att det inte på
något sätt är lättare att tillägna sig dem än
till exempel engelska, och vill man verkligen
tränga in i esperanto och fullständigt
behärska det, krävs det flera års studier. Ett
annat skäl är vidare, att språket i fråga är
så gott som okänt i Amerika och att det är
ytterst ®må utsikter, att amerikanerna
någonsin ska ta upp det.
Nej, en ordentlig engelsk undervisning är
vad som behövs i folkskolorna och även
engelska nybörjarkurser i radio vartannat eller
vart tredje år. Det arbete, som nedlägges* på
eaigelska, är absolut inte bortkastat utan
kommer alltid att på ett eller annat sätt
förränta sig, slutar professor Zachrisson.
Med dagens nummer följer en bilaga
med provsidor i färg av Jultomten och
Tummeliten. Vi äro synnerligen
tacksamma, om dessa visas för skolbarnen.
Angående priser och
försäljningsvillkor m. m. å våra julpublikationer
hänvisas till vårt meddelande å sidorna
1015 och följande i detta nummer.
25 OKTOBER
Rationalisering
och skolplikt*
Under industrialismens tidigare år var
frågan om barnarbetet i fabrikerna ett
spörsmål av stor omfattning.
Maskinerna var ’ofullkomliga, vissa enkla
handgrepp, som kunde utföras av barn, fick
ofta ersätta -vad som brast i maskinens
byggnad. Barnens enformiga,
nedbrytande fabriksarbete blev ett mörkt blad
i industrialismens historia.
Men barnarbetet minskades.
Tekniken gjorde sitt härför: maskinerna
förbättrades. En humanare åskådning
trädde fram: fabriksarbetet skadade barnets
normala utveckling! Och så kom
politiska strävanden, som medförde förbud
att anlita barn i tidigare åldrar för
industriellt arbete.
Går vi fram till våra dagar, finner
vi det utvecklingsresultatet, att
maskinerna i en utsträckning, som för ett
århundrade sedan icke kunde anas,
frigjort sig från människokraften och
alltmer sköter sig själva. Arbetaren är i
allt mindre ’Omfattning en del av
maskinen, i stället är han maskinens
herre, som övervakar och leder dess arbete.
Vidare har maskinernas
verkningisför-måga höjts i en ’oerhörd ’grad. Även
detta har medverkat till
människokraftens frikopplande.
I ett till svenska nyligen överfört
arbete, »Otto Bauer: Rationalisering -
felrationalisering», namnes bl. a.
Förenta staterna som exempel på hur
ut-veckMngen gått. I Förenta ’Staterna var
år 1927 fabriksindustriens
totalproduktion 30,8 % större än år 1919. Men
antalet i fabriksindustrien sysselsatta
arbetare hade under samma tid nedgått
från 9,1 till 8,3 miljoner. En
varumängd, som var 30,8 % större kunde
således framställas med en 8 % mindre
arbetarstam!
Det är för övrigt icke endast
maskinteknikens förbättring, som varit
orsaken till att arbetsresultatens- ökning
motsvarats av en minskning i
kvantiteten hos det mänskliga arbetet.
Arbetsmetoderna har på skilda sätt
förbättrats, rationaliserats. I Bauers
förenämnda arbete omnämnes, hurusom
amerikanaren Frank B. Gilbreth så reformerade
metoderna för muraryrket, att en
murare med Gilbreths metoder kan lägga
upp 350 tegel i timmen, medan han
med det gamla arbetssättet nådde upp
till högst 130!.:.’.
Rationaliseringen har åstadkommit
eller i varje fall medverkat till, som
Bauer uttrycker det, »världshistoriens
svåraste kris, med en arbetslöshet av
väldiga mått». Vår tids allt
överskyg-gande problem, för nationalekonomerna
som för politikerna, är övervinnandet av
arbetslösheten. Man söker sig fram på
olika vägar. Allmänna arbeten
igångsätts, tullmurar uppreses, propaganda
för utnyttjandet av nationens egna
varor bedrives. Åttatimmarsdagen, som
länge ansågs nedbrytande för
industrien, är snart mycket för lång.
Ja, det lär t. o. m. förekomma, att
nyttigheter, som exempelvis kaffe och
bomull uppbrännes eller på annat sätt
avsiktligt förstöres, för att
överproduktionen icke skall alltför mycket trycka
ned marknadspriset.
Visserligen kan om vårt eget land
sägas, att rationaliseringen i flera
hänseenden icke nått den omfattning, som
många andra (länder uppvisar. Men
den allmänna tendensen är dock även
hos oss omisskännelig. Hur många
järnvägsmän blir ej utan arbete genom
införandet av elektrisk drift! Hur
många telefonister mister inte sina
platser genom den automatiska kopplingen!
Hur förminskar icke användandet av
traktorer det behövliga antalet
jordbruksarbetare ! Hur mycket mera av
timmerkörslor kan inte en chaufför
med en lastbil utföra i förhållande till
en kusk med hästar och vagn!
Resultatet är i varje fall ständigt detsamma:
ökad rationalisering - ökad
arbetslöshet.
Att å ena sidan rationaliseringens
vinst, den ökade produktionen, å
andra sidan den genom rationaliseringen
framtvungna minskningen i
arbetstillfällena måste komma att inverka på en
mängd samhällrförhållanden är
ofrånkomligt. Så till exempel ’beröres härav
striden på arbetsmarknaden, de
politiska fejderna om tullar och
handelsavtal, om fattigvård och
arbetslöshetsunderstöd, om penningpolitik och
näringarnas understöd m. m.
Sammanställningen rationalisering
och skolplikt är icke långsökt. Man
kan göra påståendet, att det är
rationaliseringen, som gjort skolplikten
möjlig. Så länge maskinen icke i tillräcklig
mån tagits i människans tjänst, var
barnens arbete svårare att avvara för
föräldrar och samhälle. Vid den
obligatoriska folkskolans! genomförande
mötte det väsentliga svårigheter att få
1002
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
