Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44 B. Boknummer. 1 nov. 1933 - Lorentz Larson: Kärlek till god läsning - skolans förnämsta mål. Vad barn läser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄRLEK TILL GOD LÄSNING -
SKOLANS FÖRNÄMSTA MÅL
Av folkskolläraren fil. kand. LORENTZ LARSON
Vad barn läse’r
Lorentz Larson.
Jag läste en gång en skildring av -en
episod i ett stort bibliotek i en stor stad,
som nitat sig fast i mitt minne.
Det var i den väldiga
utlåningshallen, fylld av människor, som strömmade
ut och in, som plockade ner böcker från
hyllorna, som bläddrade i katalogen,
som gick till och från utlåningsdisken.
I all den brådska och rörlighet som
utvecklades hade en liten flicka slagit sig
ned på en stol med sin lillebror i knät
och med en bok uppslagen framför sig.
Han, som låg i knät, sov - själv var
flickan försjunken i boken. Förbi henne
strömmade ständigt folk, en del
stannade och sade något om henne,
andra smålog åt gruppen. Men flickan
märkte intet. Hon satt orörlig och
läste ett par timmar. Den värld, som fanns
runt henne, existerade ej. Hon vandrade
i den underbara värld, som boken
uppenbarade för henne.
i Vi vuxna, som likgiltiga, kritiska,
analyserande konsumerar en mängd
böcker, minns stundom, hur vi med
bultande hjärta var mitt bland de
hjältar, som boken skildrade, och
identifierade oss med dem. Ty barn icke blott
läser böckerna utan de upplever dem. För
dem blir ofta vad boken berättar lika
reellt som vad de själva erfarit, och det
sätter kanske lika djupa märken i deras
mottagliga själar. Vad barn läser är
därför också så betydelsefullt.
För god barnlitteratur gäller väl i
huvudsak samma lagar som för god
litteratur i allmänhet, men barnböckerna
intar dock en särställning genom att de
måste vara avpassade efter de ungas
själsliga utveckling i olika åldrar.
Kritiken av dessa böcker har därför en
dubbel uppgift: att avgöra en boks
litterära värde i allmänhet och att
undersöka, hur den är avpassad efter barns
själsliga egenart. Att man måste utgå
från barnens mottagningsförmåga, när
man skriver för dem, har först vår tid
till fullo förstått.
Vår förändrade uppfattning av
uppfostran tar på ett annat sätt än förut
hänsyn till barnet, dess förutsättningar,
utveckling och individualitet; vi har s.
a. s. accepterat barnaålderns värde i sig
själv. Vi förstår eller bör förstå, att
väljer man böcker från den vuxnes
ståndpunkt åt barn, begår man svåra
missgrepp. Vi vuxna har dock ett själsliv,
som är så helt olika barnets. De
litterära anspråk en vuxen har på böcker,
har nu ej barn, och de egenskaper vi
tycker ger en bok dess värde har barn
ingen förmåga att uppskatta. Barn har
t. ex. ingen känsla för mera djupgående
psykologi i skildringen eller för lyrisk
skönhet i stil. Att de inte tycker om
naturskildringar, är allmänt omvittnat.
Man kan inte underlåta att
understryka detta, ty meningarna om vad barn
kan och bör läsa växlar. För ett par
decennier sedan, då det gällde att
bekämpa en massa underhaltig
barnlitteratur, överdrev man kanske
anspråken på böckernas rent litterära halt,
och man ser ännu ibland exemlpel på
att böcker ej anpassas efter barns nivå.
Endast böcker, som kan intressera barn,
är god barnlitteratur, och det bästa
sättet att bedöma böcker för de unga är
att se, hur de reagerar för dem. Att
söka tvinga ’barn att låsa saker, som ej
passar deras begåvning eller lynne, är
fåfäng möda och resulterar endast i
misstänksamhet eller motvilja mot
böckerna.
När det alltså gäller att bedöma en
bok skriven för barn, får man inte
uteslutande utgå från bokens värde i och
för sig utan även från barnet. Men man
får naturligtvis inte gå till överdrift
åt andra hållet, och låta barnets eget
omdöme om böcker vara uteslutande
normgivande för deras värdering. Då
man i Amerika gör boklistor på det
sättet, att man undersöker, vilka
böcker barn tycker om att läsa i olika
åldrar och sedan anser, att mest lästa
böcker även är de bästa böckerna, förut-
sätter detta givetvis, att barnen endast
får uttala sig om ett urval av böcker.
Barnets favoritbok är säkerligen ej den
bästa boken för det. ’Skulle barnen
själva - utan inskränkningar - välja,
skulle de först och främst läsa de böcker,
som gjorde starkast intryck på deras
fantasi och instinkter, d. v. s. den
sensationella äventyrsboken och den
sentimentala backfischberättelsen. För en
boks litterära kvalifikationer skulle de
ej visa mycken förståelse.
Nej, boken skall tillföra de unga
själsliga värden, den, skall utveckla, den
skall slutligen föra dem till den
verkliga skönlitteraturen, och därför ska vi
vuxna med insikt om barnets psykologi
leda det till att välja de bästa böckerna.
I största allmänhet kan man säga, *
att en god barnboksförfattare måste ha
en särskild intuition för effekten av
vad han sikriver för barn av olika
åldrar. Han måste uppfatta världen med
barnens intensiva intresse, han måste
förstå att dela deras känslor,
glädjeämnen, sorger och humor, och han får
absolut inte endast stå som en road
åskådare till de små människor han
skildrar. Om jag inte missminner mig,
är det Gurli Linder som skriver, att
barn vill bli tagna på allvar. Boken
måste berätta, tala om vad som händer
och ej ha för mycket beskrivningar.
Dialog är alltid omtyckt. Man måste
ha höga krav på bokens moral, men den
får ej moralisera med pekfingret.
Författaren måste söka närma sitt språk
till vad som är naturligt för barn.
Vi är ej utan goda böcker för barn
och ungdom. Det finns en hel del, som
läses med glädje och behållning av de
unga, och vilka de vuxna bedömarna är
ense i att kalla god barnlitteratur.
Många av dem är skrivna för länge
sedan, men åren har ej fällt något
damm över dem, utan de är lika friska
och läsas med samma tjusning och
hänförelse av de unga i dag som; för 25
eller 50’ år sedan. Ungdomarna har inte
fullt samma anspråk på böckernas
aktualitet som vi vuxna, vi låter vår
klassiska litteratur sova på
bokhyllorna, under det vi slukar massor av
böcker, som endast har den förtjänsten,
att de utkom i går, reklameras högljutt
och därför pratas om.
Min uppgift här är att nämna några
av dessa böcker, som verkligen läses
och isom jag anser vara goda böcker.
Jag har därvid haft en viss hjälp,
särskilt när det gäller flickböcker som
namnes, av en lista, som gjordes upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
