Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 46. 15 nov. 1933 - Fritt forum - Skolförsämring i stället för rationalisering - Folkskolans undervisningsmateriell - B1-skolan och lärarinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
FRITT FORUM
Skolförsämring i stället för
rationalisering.
Att läraravdelningar och t. o. m. hela
skolor kommer att bli indragna flerstädes i
Sveriges land på grund av det sjunkande
barnantalet, det är ju en sak, som anan måste
(finna sig i, även om :man suckar däröver på
grund av den försämring av skolformerna och
undervisningsmöjligheterna detta innebär,
och även om man i egenskap av lärare
känner sig ängslig inför en ovise framtid. Men
man borde, ff as t man är lärare, åtminstone
vara förskonad från (förolämpningar och
trakasserier i samband med de förebådade
indragningarna.
Då jag i Sv. Ltg nr 41 av den 11 okt. läste
artikeln med stoffet delvis hämtat ur »Sunt
Förnuft», tänkte jag för mig själv, att det
nog ’finns ’fler skoldistrikt, där skolstyrelsen
med ofta prästerlig chef i spetsen gladeligen
går in för att genom »indragningar» försämra
skolformerna. Och där en sådan chef också
skyndsamlingen i ortens tidningar
offentliggör planerna därtill ... I det -fall jag
närmast känner till är ordföranden-kyrkoherden
den ivrigaste att utarbeta sådana planer.
Vid det gemensamma sammanträdet mellan
skolstyrelser och lärarpersonal i höst, som
hölls med två distrikt tillhörande samma
pastorat, gick först och främst ordf:s
hälsnings-anförande lämpligt uppblandat med Guds
ord - ut på att en lärarkraft vid nära nog
varje skola i de båda distrikten var
överflödig. Utom det stod det »en massa unga
krafter och stampade i ’farstun» hindrade av dem,
som hade plats och anställning. Anförandet
späckades av oförsynta utfall och
förolämpningar mot vissa lärare - dessa utfall dock
väl insvepta i svamlande ordalag men tydliga
och kännbara för dem de voro ämnade åt. -.
Betecknande Iför den stämning, som utlöstes,
är, att då ordf. efteråt äskade en sång,
lärarkåren tog upp »Hösten är kommen», trots att
dagen utanför icke var just så höstlig.
I f ortsättningen uppehöll sig ordf. ihärdigt
vid indragningarna, trots att flera av
skolstyrelseledamöterna upprepade gånger frågade,
om det var nödvändigt att avhandla
detta ärende, som ju förevarit på
skolstyrelsernas enskilda sammanträden. - En av
lärarna frågade, om det vore meningen att gå in
för att så fort som möjligt försämra
skolformerna, och iframhöll, att det var olämpligt att
skolstyrelsen i dess helhet och dess
ordförande i synnerhet ställde sig i spetsen för ett
dylikt bakåtgående. Deras funktion vore ju i
stället att skydda och främja skolans
utvecklingsmöjligheter. - Ordf. hade utarbetat en
statistik över skolpliktiga barn f or 10 år
framåt Iför att belysa »nödvändigheten» av
indragningar. En annan lärare frågade, om
höga vederbörande anbefallt dylik utredning
för mer än 3 år framåt eller om det vore
ordf:s personliga intresse som frambragt den
utdragna statistiken. - På alla inpass hade
ordf. endast undvikande eller avsnoppande
svar. - Sammanträdet var ett för lärarkåren
mycket pinsamt och nedslående inslag i
arbetsåret.
Denne skolstyrelseordförande talar
dessutom vitt ooh brett - för hög och låg, ung
och gammal, om vissa överflödiga
ordinarie (!) lärarkrafter - i synnerhet en, vars
avdelning »när som helst kan dragas in».
Jag undrar, om det finns många lärare
landet runt, som på detta sätt förödmjukade
och utpekade få arbeta »tills vidare», följda
av otack och missunnsamhet. Jag vill dock
hoppas, att dylika skolstyrelseordförande är
tunnsådda, vilkas intresse för skolan yttrar
sig icke i åhörande av
undervisningen utan i småaktiga och orättvisa
angrepp mot vissa lärare (eller okritiskt
upphöjande till skyarna av-vissa andra)- samt nu
till sist i en sjukligt envis inriktning på
indragande av lärartjänster.
Lena Stolt.
Folkskolans
undervisnings-materiell.
Under mitt mångåriga arbete i folkskolans
tjänst har jag funnit, att endast den
undervisning, som ständigt ansluter sig till
omedelbar och medelbar åskådning, har för
eleverna bestående värde. Är nu ett skickligt
ooh flitigt användande av
undervisningsma-teriell en viktig förutsättning för
inhämtande av nyttiga och grundliga kunskaper, så är
förstklassig undervisningsmateriel! det icke
mindre. Det är ej ovanligt, att man i
folkskolor får se krokiga meterstavar, stereometriska
figurer av trä med därtill hörande
metallkärl, som icke alls passar för dessa figurers
rymdberäkning (t. ex. en rätvinklig
kantpelare och pyramid med samma bas och höjd;
en cylinder och kon dito; en cylinder, kon och
ett klot med lika dimensioner, o justerade
’balansvågar och blocksystem m. m.) Sistlidne
vårtermin skrev jag bland annat efter en
meterstav och en pekkäpp till Stockholm i hopp
om att de skulle vara räta (i skolan fanne
förut en mycket krokig meterstav) men
erhöll bägge krokiga. När jag tog fram en ny
balansvåg för att visa barnen, huru en
riktig sådan skulle vara beskaffad, så befanns
den vid vågskålarnas ombyte vara alldeles
felaktig, ty den ena vågarmen pekade mot
taket och den andra mot golvet. Vågarmarna
är ej lika långa, vågskålarna ej lika tunga.
Först när jag två gånger haft vågen hos en i
närheten boende smed, blev den användbar.
En nyanskaffad elektrofor behandlades efter
föreskrift och vana utan att ge ifrån ’sig en
enda liten sprakande gnista. iBort med
elektroforen från folkskolan och skaffa i stället
influensmaskin! Undervisningsmateriell
borde varje lärare få köpa för samma pris som
folkskolestyrelser enligt gällande förteckning
över Undervisningsmateriell.
Är omedelbar åskådning bäst, så borde
ingen folkskola försumma att uppmana och
uppmuntra barnen till att under sommarferierna
efter lärarens föreskrift insamla och pressa
ett visst antal mera allmänt förekommande
växter fö,r att sedan under lärarens ledning
studera sina växtsamlingar i stället för att
torrplugga sin lärobok om växterna.
Därigenom finge de mera öppet öga och sinne för det
underbart sköna i naturen. Själv har jag
praktiserat detta till glädje för mig själv och
barnen, fastän jag icke är botanist. Till sist
vädjas till vederbörande skolstyrelser, lärare
och inspektörer att utöva bättre tillsyn
angående folkskolornas Undervisningsmateriell
- däri önskade jag så innerligt få innesluta
ändamålsenliga skolbibliotek."Erforderlig
Undervisningsmateriell utgör ett villkor för
erhållande av statsbidrag till folkskolorna (f.
st. § 18 mom. c). Det felas mycket i det
avseendet.
Jonas Eriksson.
Bl-skolan och läraiinnorna.
Att inte folkskollärarinnor, som tjänstgör i
B l-skolor, där arbetet är fördelat så att
läraren är liksom självskriven att undervisa i
kl. 5 och 6 samt fortsättningsskolan, under
det att lärarinnan år ut och år in får hålla
sig till kl. 3 och 4, kan med hurtigt mod och
verklig arbeteglädje gå till sitt arbete, kan
nog varje tänkande människa förstå. Men hur
skall någon ändring kunna komma till stånd?
Ja, så har det undrats i många år. Likaså har
mången undrat över hur det blivit praxis, att
arbetet blivit lagt så som det nu är. Bra är
det inte, långt därifrån. En och annan
manlig lärare har verkligen varit så-kamratlig,
att han föreslagit sin kvinnliga kollega
ändring, vilket naturligtvis med störs-ta glädje
godtagits. Och därför finns det verkligen B
1-skolor den dag som i dag är, där arbetet är
fördelat till båda parterna® belåtenhet. Men
detta är verkligen lysande undantag. I de
flesta fall stöter det på patrull, för att inte
säga något ännu värre, då en lärarinna vågar
»knysta». Läraren är oftast »pamp» i
socknen, så honom vågar inte skolrådsgubbar o. a.
stöta sig med, under det att lärarinnan bara
är en stackars kvinna, som får vara glad och
tacksam, som det är. »Nog anser vi, att det
borde vara likställighet», yttrade en
skolrådsledamot nyligen, »men eftersom det är så på
andra ställen så.» - I en A-skola har nog
ingen kommit på den tanken, att där t. ex. 2
lärare och 2 lärarinnor tjänstgör, fördela
undervisningen så att lärarinnorna skulle
undervisa i kl. 3 och 4 och lärarna i kl. 5 och
6. Varför ska det då inte kunna gå att i en
B l-skola ordna det så, att varje lärare läser
exempelvis 2 år i varje avdelning. Han får
då följa en klass hela skolan igenom.
Sveriges Folkskollärarinneförbund utgav
för en tid sedan en broschyr, som på ett
tydligt sätt klarlägger denna verkligen
brännande fråga. En skoirådsledamot yttrade efter
det han läst broschyren:
»Sen jag läst det papperet, har jag blivit
fullkomligt omvänd, jag trodde förut, att det
inte kunde vara annorlunda än det är, men
nu tror jag, att en lärarinna kan klara även
de största barnen.»
’Kamrater i B l-skolan, manliga och
kvinnliga, rekvirera broschyren, som erhålles
kostnadsfritt från Sveriges
Folkskollärarinneförbund, läs den och visa kamratlighet! Ingen
verklig kamrat kan se en annan förlora
arbetsglädjen.
Anna Johanson.
1118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
