Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 22 nov. 1933 - Där sången klingar och arbetet går med fröjd. Håll humöret uppe! är parollen på Vällingelägret - Sigrid Bredberg: Hur många småskollärarinnor är arbetslösa? S. A. F:s utredning väntas ge svar på frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understöd har de ett par kronor om
dagen att leva på, det blir det gamla
vanliga: kaffe och åter kaffe. Vem vet, om
inte kaffedrickningen är det mest
skrämmande inslaget i denna livsföring,
som med förfärande lätthet halkar in i
slöhetens, i olustens spår. Intet jobb
kommer och anmäler sig själv, och på
att vandra runt tröttnar man snart, det
finns ändå ingenting. Vad har vi gjort,
varför står vi utanför?
Här sätter den nya verksamheten in.
Bara detta att ungdomarna får känna,
att någon tänker på dem, att det görs
något för att hjälpa dem, bara detta är
en god sak. I början drar de sig
kanske för att resa ut till gården, det är
svårt av många orsaker. Men så till
sist kommer de, och då upptäcker de,
vad de andra redan märkt: att
ungdomskursen verkligen har något att ge
dem. Fortare än en utomstående anar,
sprider sig ryktet, och i dag säger man
så här, när man sticker in till Söder på
söndagen (för den hopsparade
50-öringen om dan):
- Det är ålrejt på Vällinge.
Ja, kommer vi en kväll till Dionysios
Beurrei gamla gård och stannar vi över
natten i de som logement inredda
1700-talsrummen, måste vi instämma.
Vällinge är bra. Det våldsamma
sjungandet överallt är det ljudliga beviset.
Först går de nykomna omkring tysta,
tigande. De spejar och vädrar; de anar
försåt, de har den hemlöses misstänksamhet.
Men så får de god mat och
mycken mat, de får trevliga kamrater,
de får tävla om idrottsmärken, de får
sitta uppe om kvällarna och höra radio,
fin radio för resten, som tar både
hemland och utland. Och så en vacker dag
är det som något lossnade i bröstet på
dem. De rätar på ryggen, de ser sig om
med andra ögon - och så börjar de
sjunga. De stämmer in i de andras låtar,
det blir en väldig kör, nästan
sprängande det gamla huset. Låt vara att
fruktansvärt allvar egentligen är
grundtonen; det är dock en tröst, att de toner
som höres betyder humörets återkomst.
Det goda, kamratliga humöret, det som
har förtröstan och hopp inom sig. Må
detta hopp inte svikas!
Vällinge är så bra, att de politiska
motsättningarna suddats ut, och det vill
inte säga lite i dessa tider. I kursen
finns alla politiska schatteringar
företrädda, från sillenare till nazister - de
drar jämnt, nog sagt.
Och slutligen ännu ett bevis:
pojkarna ökar i vikt. Det är i själva verket
otroligt, hur de går upp, när
kaffedietens verkningar rensas bort och den
hederliga svenska maten kommer i
stället. Åtta-tio kilo på en månad, det är
ingenting ovanligt.
Med detta tungt vägande bevis för
ögonen lämnar vi vällingepojkarna,
önskande allt gott både åt dem och åt den
idé, tack vare vilken de sammanförts.
S. M-g.
______________________________________
Hur många småskollärarinnor
är arbetslösa?
S. A. F:s utredning väntas
ge svar på frågan
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
