Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 48. 29 nov. 1933 - Edvard Göransson avgår - Småskollärarinnorna bör kunna pensioneras vid 55 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadgat anseende .inom vida kretsar.
Landsmannen på ecklesiastikministerposten
visste följaktligen vad han gjorde, när
han lämnade fullmakten i dessa
händer. Svenskt skolväsen har all anledning
att hålla prof. Westman räkning för
detta val. Ty byråchefen Göransson
mottog en antikverad, en i snart sagt
allt primitiv och otillfredsställande
undervisningsstatistik och skapade utan
yttre åthävor på en rekordmässigt kort
tid en tidsenlig och i alla avseenden
förstklassig. Nydaningsarbetet
förutsatte en omläggning från grunden, från
primäruppgifterna till de välkända blåa
böckerna, som ge siffrorna liv och
mening. Som ett yttre tecken på verkets
fullbordan flyttade
ecklesiastikdepartementets statistiska byrå in i
skolöverstyrelsen, och den nya organisationens
första chef blev med självskrivenhetens
rätt Edvard Göransson 1919. I denna
sin ställning har dr G. endast haft att
fullfölja den plan, som han tidigare
lagt upp. Man kan endast beklaga, att
byråchefen Göranssons energiska och
även i detta avseende framgångsrika
strävan att genom enkla grepp
rationalisera och förbilliga publikationerna
lönats med tryckningsförbud under
depressionsperioden. Man har verkligen
osökt anledning att erinra sig
uttrycket »otack är världens lön», när man
tänker på statsmakternas hållning till
Skolstatistiken!
Byråchefen Göranssons insatser på
det fält, där han nedlagt sitt livsverk,
begränsar sig emellertid inte till den
officiella statistiken. Under ett par
decennier har praktiskt taget ingenting av
betydenhet kunnat försiggå i
utred-ningsväg på skolans område, utan att
hans bistånd måst sökas.
Ecklesiastikministrar och statssekreterare,
kommittéer och sakkunniga, riksdagsutskott och
-statsrevisorer har i honom haft en
ovärderlig konsult. Och man har lyssnat
till hans råd, hans alltid lika
klarläg-"gande sifferbehandling har givit de
svar, man behövde. Begreppet
»omöjligt» har saknats i hans ordbok, även om
det mången gång legat nära till hands
ätt anlita det. Ingen har emellertid haf t
en känsla av att vara ovälkommen, då
han sökt sig till den arbetsfyllda lya,
där byråchefen Göransson dväljs. Med
-samma älskvärda godmodighet har dr
Göransson gått att reda upp en trasslig
anslagshärva eller att utföra en
tidskrävande förutberäkning av barnantal
och lärarbehov någon gång i framtiden.
Drivkraften har man att söka i det
starka sakintresse, som präglar dr
Göranssons umgänge med siffrorna.
Alldeles särskilt förtjänar byråchefen
Göranssons insatser i skolkommissionens
arbete en honnör. Utan de
ingående undersökningar, som därvid enligt
hans planläggning kom till
utförande, skulle förvisso striden blivit
ännu hårdare. Siffermaterialet
avväpnade" motståndarna både när det
gällde talet om mellanskolans »svaga
bildningsresultat» och inför
skräckmålningarna av de ändlösa merkostnader-
’na för kommun och stat. Och härvid
var Edvard Göranssons uppgift icke
avslutad med fullbordandet av det
innehållsrika band III, Statistiska
utredningar, som på titelbladet bär hans
namn. Under stridens fortgång
presterade han oavbrutet nya
undersökningar, som ytterligare klarlade
programmets hållbarhet. Emellanåt ingrep han
själv i den offentliga debatten, och då
gladde man sig åt att ha honom till vän
och icke till motståndare. Han
argumenterade visserligen alltid lidelsefritt, men
överlägsenheten i mäterialbehandlingén
tillät honom att hänsynslöst påvisa
oppositionens blottor. När byråchefen
Göransson vid kommissionens första
sammanträde adjungerades såsom statistisk
sakkunnig - ett uppdrag som praktiskt
innebar, att han också deltog i alla
överläggningar - torde ingen av hans
arbetskamrater ha anat, att Edvard
Göransson hyste mycket prononcerade
bot-tenskolesympatier. Från det
folkskollä-rarkall, varifrån han utgått, kände han
på det intimaste folkskolans
förhållanden. Och den bristfälliga förbindelsen
mellan läroverk och folkskola hade han
själv prövat. Den hade åstadkommit, att
han endast med knapp nöd undgått att
fira sin myndighetsdag på skolbänken!
Sin samhörighet med folkskolan har
byråchefen Göransson på mångahanda
sätt ådagalagt. Svensk Lärartidning
står till honom i stor tacksamhetsskuld
för de många uppsatser, som han under
årens lopp ställt till dess förfogande.
Alldeles särskilt bör erinras om de
mycket belysande översikter av den unga
skolorganisationens utveckling från år
till år, vilka tillhandahållit ett
ovärderligt material för avlivande av
framkomna vrängda framställningar till
allmänhetens förvillande.
-När byråchefen G. nu träder tillbaka
från ledareskapet av skolöverstyrelsens
statistiska avdelning, är det därför
naturligt, att denna tidning bringar
honom ett varmt och uppriktigt tack för
hans banbrytande och gagnande
gärning. Till detta må knytas en livlig och
bestämd förhoppning, att han även från
det otium, som han efter ett
osedvanligt arbetstyngt dagsverke i det
allmännas tjänst mer än de flesta motiverat,
ska finna tillfälle att låta sina siffror
tala till Svensk Lärartidnings läsare.
_____________ W. B.
7 kronor
kostar
SVENSK LÄRARTIDNING
för 1934
om prenumeration
verkställes hos respektive
kretsordförande.
Dessa erinras om önskvärdheten av
att listor med prenumeranter snarast
tillställes Svensk Lärortidnings exp.
Barnhusgatan 8, Sfocfchofm.
Småskollärarinnorna
bör kunna pensioneras
vid 55 år
Ett uppslag från Gnesta
Med anledning av
Småskollärarinneförbundets skrivelse till
Centralstyrelsen för S. A, F. med påyrkande om
utredning av arbetslösheten bland
småskollärarinnor, för att därefter kunna
vidtaga åtgärder för dess bekämpande,
vill Gnesta lokalavdelning av S. S. -P.
göra följande uttalande och förslag till
frågans lösning:
Pensionsåldern bör kunna sänkas från
60 till 55 års ålder under
förutsättning, att tjänsteåren är fullgjorda.
I vårt land finnes säkerligen många
lärarinnor, som i tidiga år börjat sin
tjänstgöring, vilka gärna skulle vilja
erhålla pension vid 55 års ålder, då de
redan med flera år har överskridit
tjänsteåren. Ackuschörskorna, som
inträtt i vår pensionskassa, erhåller
pension vid 55 års ålder efter 25 tjänsteår.
Varför skall då icke
småskollärarinnorna, som säkerligen ofta har ett lika, om
icke mera krävande och enerverande
arbete, kunna erhålla pension vid 55 år.
Säkert skulle många gifta lärarinnor
vilja avgå vid 55 års ålder och sålunda
lämna plats för sina yngre kamrater.
För gifta lärarinnor, som önskar
avgå, innan de uppnätt pensionsåldern,
.synes oss, att det skulle kunna ordnas
så, att de, fast de ej tjänstgöra, f år f
ort-sätta att erlägga pensionsavgift för att
sedan vid uppnådd pensionsålder
erhålla full pension. Detta under
förutsättning att de-fullgjort största delen
av tjänsteåren, förslagsvis 20 eller 25
tjänsteår. Säkert kvarstår många gifta
lärarinnor, därför att de ej vill
förlora denna säkerhet för ålderdomen. -
Denna utväg borde även stå öppen för
lärarinnor, söm av annan anledning vill
sluta, innan tjänsteåren är fullgjorda.
Om detta genomfördes skulle säkert
småskollärarinnornas arbetslöshetsfråga
inom kort vara ur världen.
Vi vet, att vi talar i många
småskollärarinnors namn, då vi påyrkar en
sänkning av pensionsåldern.
* Åtgärden bleve säkert en besparing
för staten, då antalet sjukvikarier för
äldre lärarinnor med sannolikhet
betydligt komme att minskas.
De lärarinnor, som så önskar, bör
givetvis få kvarstå till 60 års ålder.
Gnesta lokalavdelning av S. S. F.
yrkar, att dessa frågor upptas till
behandling vid kretsarnas nästa möte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
