Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 6 dec. 1933 - G. C. I. omorganiseras - Einar Ahlén: Lärarnas dyrortstillägg och krisen. Aktuellt från Sollentuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
LÄRARNAS DYRORTSTILLÄGG OCH KRISEN
Aktuellt från Sollentuna
Det förberedande budgetarbetet för
nästa års stat har för de flesta
stads-och landskommuner genom krisen bjudit
på betydande svårigheter. Samtidigt
som inkomsterna minskats har en del
utgiftsposter stigit oroväckande i
höjden. De som har haft den otacksamma
uppgiften att förhindra en alltför
avskräckande skatteökning för kanske
redan förut skattetyngda kommuner, har
utan tvivel haft svåra problem att
brottas med. Utgiftsposterna har vägts på
guldvåg, och alla besparingsmöjligheter
tillvaratagits.
Att möjligheten till besparing genom
avdrag på lärarlönerna sorgfälligt skulle
undersökas var under sådana
förhållanden att vänta. Lyckligtvis är det ju så,
att denna möjlighet stått till buds
endast i sådana kommuner, som utbetalar
kommunala dyrorts- och dyrtidstillägg
organisationen, vill direktionen dock
enträget erinra om att desamma sedan
årtionden betraktats som
otillfredsställande. En av de första åtgärderna efter
beslutad omorganisation måste enligt
direktionens mening bli ett upptagande av
institutets byggnadsfråga. För
sjukgymnastutbildningen måste vissa
omänd-ringar vidtas på Serafimerlasarettet.
Då Karolinska institutet och
Serafimerlasarettet inom ej alltför lång tid ska
flyttas till Norrbackaområdet, föreslås
att förhandlingar snarast inledes hur
överflyttningen av
sjukgymnastutbildningen dit ska kunna ske.
Direktionen anser vidare, att det är
av allra största betydelse att göra en
utredning över såväl gymnastiklärarnas
som sjukgymnasternas ställning och
försörjningsmöjligheter. I det förra fallet
bör undersökas möjligheterna att i
smärre samhällen skapa ett levebröd för en
gymnastiklärare genom
sammanförandet på en enda hand av
gymnastikundervisningen vid läroanstalter av olika
slag. I det senare fallet bör frågan om
sjukgymnastiklagstiftningen och
hithörande spörsmål upptas till granskning.
Direktionen förutsätter därvid att
samarbete kommer till stånd mellan
statsmyndigheterna och vederbörande
gymnastorganisationer.
Kostnaderna för den genomförda
organisationen beräknas uppgå till 163 000
kr., vilket innebär en besparing på
omkring 71000 kr. i förhällande till det
av 1931 års sakkunniga framlagda
orga-ffisationsförslaget.
till sina lärare. Alla, som sedan
gammalt ansett våra löner för rikligt
tilltagna, har i dessa nödtider låtit sin
stämma vibrera av starkare patos än
tillförne, och att de för besparingspolitik
kunnat vinna anhängare även bland dem,
som annars har en annan uppfattning i
dessa frågor, är inte ägnat att förvåna.
Men även om man inser det berättigade
i långt gående besparingssträvanden,
har man svårt att förstå, att nödläget
varit och är av den omfattning, att man
i sitt sparnit har rätt att ’bortse från
sakligt motiverade lönekrav och kasta
elementära lönetekniska hänsyn. Så har
emellertid helt nyligen skett i
Sollentuna, en socken, som i förhållande till
andra likartade kommuner, måste sägas
ha en relativt god ekonomi. Vid
sammanträde den 15 nov. i år beslöt
nämligen kommunalfullmäktige att beröva
kommunens gifta befattningshavare
(här liktydigt med lärare), där bägge
makarna åtnjuter inkomst av
stadigvarande anställning, kommunens, som
förslagsställaren yttrade i debatten,
»frivilligt utbetalade dyrortstillägg».
Initiativet till detta lindrigt sagt unika
lönepolitiska schackdrag togs av den för sin
attack mot gifta kvinnliga
befattningshavare bekante ledamoten av riksdagens
andra kammare, trafikinspektör Ragnar
Lundqvist i Botebro. Att förslaget
framfördes från det hållet väckte inte
någon som helst förvåning bland
lärarna. Men att han med en av sakliga,
lönetekniska skäl obesmittad motivering
lyckades driva sin vilja igenom är
däremot så mycket mera anmärkningsvärt.
Att beslutet genomtrumf ades av en
majoritet med en rösts övervikt ändrar
icke innebörden i detta påstående. Enligt
herr Lundqvists uppfattning tycks ett
dyrortstillägg vara någon slags
gratifikation till en lärare. I verkligheten
förhåller det sig väl ändå så, att dessa
tillägg till den lagstadgade lönen
undantagslöst utbetales av kommuner med
en prisnivå, som ligger mer eller
mindre över medeltalet för landet. Det
torde vara väl bekant, att de så gott som
undantagslöst är tilltagna i underkant,
och Sollentuna har tidigare, också det
efter förslag av herr Lundqvist, pressat
det under gränsen för vad som kan
anses skäligt. Att beröva en lärare bosatt
å dyrort detta lönetillägg måste från
den utgångspunkten i realiteten bli
liktydigt med att han tillerkännes en lön
under den i lag föreskrivna.
Så vitt framgår av
fullmäktigedebatten byggde herr Lundqvists löneförslag
till stor del på den principen, att man
vid bestämmande av lönen i
ifrågavarande fall var skyldig att ta hänsyn till
behovet. Utan tvivel ett i detta
sammanhang revolutionerande lönetekniskt
förfarande. Frånsett att varken herr
Lundqvist eller någon annan lär kunna
åstadkomma ett rättvist lönesystem,
som bygger på privatekonomiska
förhållanden, är behovsprincipens tillämpning
i detta fall ändå fullständigt barock.
En representant av socknens
lönekommitté och bemärkt fullmäktigeledamot
yttrade under debatten, att »det är
arbetet, som ska betalas, ooh
’befattningshavarnas civilrättsliga ställning liar
därmeå intet att skaffa.» Man hade trott
att en så självklar löneprincip utan
vidare skulle accepteras, men yttrandet
avfärdades med en hänvisning till den
allmänna opinion, som förefinnes mot
dubbeltjänsterna. Så länge riksdagen
tillåter gift kvinna att inneha statlig
eller kommunal tjänst, har väl
kommunerna ändå inte rätt att på denna grund
företa inskränkning i hennes lön. Vore
opinionen förresten man här hänvisar
till »allmän», bleve nog denna rätt
fråntagen henne, skulle jag tro.
En annan egendomlighet i
handläggningen av detta ärende må till slut
påpekas. Vid sammanträde den 17 okt. i
år fastställdes lönestaten för år 1934,
gällande samtliga befattningshavare. Då
tillerkändes alla lärare dyrortstillägget
utan något som helst förbehåll. Strax
efteråt har nu detta beslut upphävts
för ett fåtal av dem. Huruvida ett
sådant vankelmod i en kommunal
beslutande församling kan formellt
godkännas, torde framtiden få utvisa.
Einar Ahlén.
1194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
