Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50 B. Boknummer. 13 dec. 1933 - I det fördolda - Korta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
I det fördolda
Karin Boye.
MERIT VAKNAR. Av Kar i n’’Boye.
Bonniers. Pris 3: 50.
Karin Boyes bok är av det slag, som
vi sannerligen inte har för många av i
vår litteratur - den renodlade
psykologiska romanen. En psykologisk roman
- en roman där det ingenting händer,
tänker man kanske. Och ser man till det
som Utvärtes är, händer det verkligen
inte mycket i Merit vaknar. Men det är
inte där som skillnaden ligger -
stillastående och händelselösa romaner är det
gunås inte ont om - utan det att den
är fylld av ett intensivt inre skeende,
minst lika betydelsefullt som ett brokigt
yttre händelseförlopp.
Merit är änka sedan tre år efter ett
sällsynt lyckligt äktenskap. Hon lever
fortfarande kvar i det förgångna, varje
skymt av intresse för något i det
närvarande betraktar hon som ett förräderi.
Hon gör bekantskap med ett gift par,
som väcker hennes sympati. Mannen
påminner om hennes döde make och
hustruns ibsenbetonade viljenatur,
motståndare till varje halvhet och
kompromiss, blir något av ett ideal för Merit.
I deras äktenskap ser hon en
motsvarighet till sitt eget.
Av olika anledningar kommer Merit
emellertid att mera uppmärksamt gå
tillbaka till sitt äktenskap. Hon tycker
sig då märka skuggor, hennes
misstankar väckes - och mycket riktigt, hennes
Sune var en förskingrare, offer för en
eländig utpressare. Allt ramlar för
henne - hon som givit honom allt, sitt
hjärta, sitt förtroende, hela sin själ -
vad hade hon varit för honom 1 »Ett
husdjur hade hon varit, en hund, som
man stryker över ryggen och ger ett
vänligt ord då och då, medan man
finner det fullt i sin ordning, att kräket
återgäldar ens smekning med all sin
tillgivenhet och kärlek ... -en bisak.»
En så gott som parallell företeelse i
hennes vänners äktenskap tvingar
henne emellertid till ytterligare eftertanke
och självrannsakan. Hur skulle hon ha
reagerat, om Sune verkligen sagt henne
sanningen ? Skulle hon ha stött bort
honom, eller skulle hon ha älskat trots
allt? Hennes vänners äktenskap går i
kras, hustruns uppfattning om kärlek-en
tål ej minsta skugga på den älskades
karaktär - skulle hon, Merit, ha varit
lika »stark»?
Så småningom kommer hon till
klarhet. Hur hon än skulle ha ställt sig då,
.nu förstår hon i varje fall makens
stumma nöd, nu står hon vid hans sida,
ty hennes kärlek är ingen kärlek med
förbehåll.
Med logisk skärpa och psykologisk
sannfärdighet föres berättelsen framåt.
Den egendomliga konflikten blir
trovärdig, och tvenne motsatta uppfattningar
av kärlekens väsen konfronteras med
synnerligen givande resultat. Eomanens
ton är lågmäld, men den lyhörde ska
finna den desto mer tjusande.
S. B.
Korta romaner
OMBYTE AV TÅG. Av Walter
Ljungquist.
STRANDHUGG. Av G e o r g K å h r e.
I MORGON. Av Monica Wasastjerna.
MIDSOMMARAFTON. Av Signe E n
g-ström.
ELIN HAKE: Av J ö r g e n Block.
Alla prisbelönta i Bonniers litterära
magasins pristävlan om en kort roman. Pris pr
vol. 3: 75.
»In der Begrenzung zeigt sich der
Meister» är ett ord, som fått sanningens
helgd. Varför skulle det inte gälla
även - eller framför allt - om
romaner ? Är det inte en betydligt svårare
och för en talang alltså mera frestande
uppgift att pressa samman sitt
material i en koncis förrn! Varje rad måste
där intensivt utnyttjas, varje ord måste
ha den rätta valören för att
helhetsintrycket ska bli lyckat, fylligt och
levande, harmoniskt och avrundat. Det
var därför ett intressant uppslag av
Bonniers litterära magasin att just nu,
när böckernas antal överflödar och då
varje ung författares ärelystnad tycks
vara att åstadkomma en »tegelsten»,
sätta skribenterna på prov genom sin
pristävlan om en kort roman. Nåja, det
blev ju huvudsakligen debutanter som
segrade. Det återstår att se, om de ska
fortsätta på den inslagna vägen eller
om de - på grund av för liten eller
för rik inspiration - ska spränga
formatet i kommande arbeten.
W al t e r L j u n g q u i s t, den ene av
de två första pristagarna, har för sin
roman »Ombyte av tåg» valt ett närmast
episodiskt motiv, ett mycket klokt val.
Redan dess art har medfört en naturlig
begränsning till tid, till rum och till de
agerandes antal. Yttre detaljer och
fyllnadsgods har fallit bort av sig
själva, berättelsen koncentreras utan
ansträngning på det som är av vikt.
Två barndomsvänner träffas några
timmar mellan två tåg. Han reser efter
åtskilliga misslyckanden bort för att
börja en ny tillvaro i främmande land,
hon reser efter en misslyckad existens
hem - för att dö. Så småningom
kommer de underfund med varandra, låter
den andra komma inpå sig. Deras första
ungdoms svärmeri, som en gång rann
ut i sanden, framstår nu för dem som
något meningsfullt, som en försutten
chans. Men ingenting kan göras om -
och nu har de blott några fattiga
timmar att skänka varandra. Och efter
den enda natten kommer en morgon,
som för alltid skiljer dem åt.
Ämnet är en smula patetiskt, och
skulle lätt kunnat inbjuda till
sentimentalitet. Därifrån räddas berättelsen
dock av författarens på en gång kyliga
och passionerade ton, av den
desillusionerade öppenhet, som präglar de båda
människorna. I stället för sentimental
blir den lidelsefull, i stället för
svani-lande knapp och klar. »Ombyte av tåg»
är en intensivt känd och skickligt
skriven bok - och en i uppfattning och ton
modern roman.
Georg Kåhres »Strandhugg»,
som likaledes begåvats med första pris,
har en mindre febril men icke desto
mindre kraftig puls. Den spelar i
åländska skärgården, vars sommar med friska
brisar, blommande ängar och fräsande
seglatser fått den mest målande
skildring. Bomanen ställer mot varandra
två slags människor, den gamla
världens försiktigare »borgare», vars mest
vittgående världsf örbättrartanke är
Paneuropa, och den dock icke alltför
nyfrälste representanten för
sovjetrepubliken, som anser, att ett friskt lingon är
bättre an en rutten persika. Det visar
sig, att en bro icke kan slås mellan dem
båda. Peter Androsoff,
ålänningen-rödgardisten-sovjetingenjören, kan icke få
den »borgartös» han älskar. Han kan
icke vända tillbaka till sin fäderneö,
han har inte samvete att ta flickan med
sig till Magnitogorsk -. varför? - och
»leksak åt en landsförrädare» vill hon
inte bli. Ensam vänder han därför
tillbaka för att arbeta på sin nya
livs-kraftigare, ärligare värld, en fri och
obändig fågel, skadskjuten kanske, men
stolt och stark.
»Strandhugg» är vad man skulle vilja
kalla en mycket manlig bok. Det
blåser friska, ja hårda vindar i den,
den är skriven med ett starkt
temperament och har framför allt lyckats ge
en huvudperson, den manliga, naturlig
storlek och alla dimensioner.
»I morgon» av Monica
Wasastjerna, belönad med ett av de tre
tredjeprisen - något andra pris
utdelades icke - är kanske den mest utstuderat
artistiska av de fem romanerna.
Författarinnan låter inte mycket hända, och det
som händer försiggår huvudsakligen
»inuti» hennes människor. De tänker,
talar, drömmer, kommer till klarhet,
fattar beslut, hoppas, blir besvikna.
Alla väntar eller fruktar de väl något av
sin morgondag, ett avsked, ett uppbrott,
en lotterivinst eller kanske bara som de
små en utflykt. Men så kan det hända,
att döden helt oombett och omotiverat
gör ett streck i räkningen.
Det är en njutning att läsa denna lilla
1252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
