Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 20 dec. 1933 - Gösta Bergman: Billigare mottagningsapparater för skolradion - ett viktigt önskemål - Fortbildningskurser i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Billigare mottagnm för skolradion
- ett viktigt önskemål
Ge skolorna anslag ur licensmédel!
Av lektor GÖSTA BERGMAN
Även om skolradion väsentligen är
en pedagogisk angelägenhet, kan man
inte bortse från att den första
förutsättningen för dess verksamhet är ett
tekniskt spörsmål. Sändarstationer, som
funktionerar invändningsfritt och -
inte minst för vårt lands del -
överföringsledningar, som med ett minimum
av störningar distribuerar de från en
central utsända programmen till andra
sändare, samt förstklassiga
mottagnings-anläggningar är en cpnditio sine qua
non för all skolradio. I samtliga dessa
avseenden har det otvivelaktigt brustit
under årens lopp, här som i andra
länder, men i samtliga avseenden har en
markant förbättring inträtt under de
senaste åren.
Frågan om mottagningsapparaterna
ägnades mycken uppmärksamhet av de
skolradiosakkunniga 1928. De framhöll
bl. a., att den elektrodynamiska
högtalaren vore att föredra framför den
elektromagnetiska. Denna typ fördes
också i marknaden redan våren 1929 i
särskilt utförande för skolorna, men
det skulle dröja ända till hösten 1932,
innan prisbilliga apparater med
inbyggda elektrodynamiska högtalare mera
allmänt kom i marknaden. Därmed var
ett viktigt steg taget för garanterandet
av god mottagning i skolorna.
Anskaffandet av
mattagningsappära-ter har i Sverige hittills uteslutande
varit en skolornas egen angelägenhet,
om man undantar, att de sakkunniga
1928 genom överenskommelse med
Svenska Eadiointressentförbundet
lyckades tillförsäkra skolorna 15 proc.
rabatt, en förmån som dock efter någon
tid indrogs. Frågan har därför i de
enskilda fallen lösts så, att
folkskolestyrelsen eller motsvarande myndighet
låtit anskaffa apparat eller
vederbörande lärare samlat in medel genom
frivilliga bidrag eller genom att anordna
fester, av vilka inkomsten gått till
apparatinköp o. s. v.; eller har läraren
lånat ut sin privata apparat till
skolan, antingen så att han placerat den
i skolsalen eller att han tagit klassen
med sig in i sin bostad. Vissa skolor,
främst läroverken, har kunnat få medel
genom fonder för
undervisningsmateriel!.
Under bearbetningen av
skolradio-enkäten 1933 utsändes en speciell för-
frågan till 125 av de skolor, som redan
besvarat den egentliga frågelistan,
väsentligen Bl- och B2-sk&lor, om den
använda apparaten 1) tillhört läraren,
2) inköpts med anslag från kommunala
myndigheter, 3) anskaffats på annat
sätt. Svar inkom från 100 skolor, varav
framgick, att i 96 av dessa lärarens
privata apparat hade använts. 4
apparater hade inköpts efter anslag av
myndigheter. I l fall hade kommunen
bevil j ät medel till indragning av
elektriska ledningar i skolsalen.
Vid samtliga enkäter rörande
skolradio har från skolornas sida uttalats,
att billiga apparater för skolbruk är
ett viktigt önskemål. Större rabatt av
ra-diofirmornä och statsbidrag för
apparatinköp ’är ’de två huvudvägar, som
skol-rapporterna anvisar. Enligt min tanke
bör man också i värt land nu på allvar
ta ställning till detta spörsmål. Man
befinner sig också nu i ett betydligt
gynnsammare läge, än man gjorde ännu för
några år sedan, då apparaterna
numera uppnått en viss grad av
fullkomning.
Att, såsom skett i vissa andra länder,
kostnadsfritt ställa apparater till
skolorna» förfogande, synes inte vara en
lämplig väg, bortsett från enstaka
undantagsfall, såsom vissa fattiga
ödebygdsskolor.
Däremot kan man tänka sig ett
divi-sionssystem, som innebure, att en viss
del, t. ex. 33 Vs proc. av kostnaden för
apparaten, lämnades såsom bidrag av
licensmedel, medan de återstående 66 %
proc. bestredes av kommunen och
skolan. Ett anslag av licensmedel på 25 000
kr. för ett år skulle vid ett netto
apparatpris av 250 kr. räcka till bidrag för
300 apparater. Jag har här inte
anledning att gå in på de affärstekniska
detaljerna vid handläggningen av en
transaktion av detta slag.
Det lider emellertid intet tvivel om
att ett behjärtat handtag åt skolorna av
här antydd art skulle få stor betydelse
för Skolradions vidare utveckling.
Det kan i, sammanhanget förtjäna
nämnas, att hjälp till skolorna vid
apparatanskaffning lämnats såväl i
England och Tyskland som i Danmark. I
det sistnämnda landet har enligt
meddelande av Det minis.terjelle TJdvalg for
Skoleudsendelser (brev 19 aug. 1933)
»Staten gratis leveret Apparater til
samtlige Statsskoler (= 43),
Frederiks-bergs Kommune og Roskilde Kömmune
har ligeledes leveret deres Skolér
Apparater, Skoledirektionen har gjort det
samme forskellige Steder. I adskillige
Tilfelde har Udvalget skaf f et Skolér
Apparat med 40 proc. Rabat.» I
Preussen hade man före revolutionen i
Ministerium fur Wis&enschaft, Kunst und
Volksbildung en fond, ur vilken upp
till % av totalsumman för en apparat
utanordnades, de återstående
tredjedelarna skulle uppbringas av Schulkreis
och den skola, dit apparaten skulle
komma. Dylika i skolorna mycket
uppskattade apparater hade smeknamnet
»Ministerialgeräte» (muntligt
meddelande av dåvarande Ministeriälrat C.
Haslinde, Berlin).
Fortbildningskurser
i Stockholm
De fortbildningskurser i
arbetsmetodik, som varit anordnade av
Stockholmskretsen av S. A. F. och pågått
under två veckor, avslutades den 8
december. Såsom föreläsare har medverkat
överläraren Elof Lindälv och
folkskolläraren Gunnar Ahlberg, båda från
Göteborg. Sammanlagt har deltagit c :a
160 lärare och lärarinnor från
Stockholms folkskolor. Till den ena av
kurserna har anslag beviljats av
Folkskoledirektionen. All den
arbetsmate-riell, som erfordras för kursen, har
gratis ställts till förfogande av A.-B.
Magn. Bergvall.
Ganska betecknande för den
tillfredsställelse, varmed dessa kurser
mottagits, är följande yttrande av en
deltagare: »Man uppskattar inte
arbetsskolan, förrän man själv fått sitta ned och
arbeta med penna och färgkritä som en
omväxling till lärarens muntliga
framställning.» . ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
