Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 20 dec. 1933 - David Nilsson: Folkskolan är föremål för skidfrämjandets särskilda intresse - Johan Forssell: Språk och stil i barnens »bredvidläsning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Frostavallen, lovar för övrigt att bli ett
verkligt storståtligt f riluftssportcentrum
för sydligaste Sverige.
Slutligen bör Skidfrämjandets årsbok
»På Skidor» särskilt framhållas. Den
anses vara den förnämsta
skidpublika-tionen i världen. Det är en bok, som
icke borde saknas i något skolbibliotek.
Livfulla skildringar av ödebygdsfärder
i "fjäll och skogar omväxlar med
mästerliga referat av bragder på
tävlingsbanor borta och hemma. Med »På
Skidor» följer Skidkalendern, varjämte
ny tillträdande medlemmar -.gratis
erhåller del I av kaptenerna Dyhléns och
Ramfors ypperliga skidhandbok. Dessa
två skidexperter är utmärkta
pedagoger, och handboken i fråga är för oss
lärare utomordentligt värdefull. Såväl
den som 1934 års Skidkalender
innehåller en avdelning skidgymnastiska
Övningar, vilka lämpligen kan inläggas i
gymnastikövningarna i folkskolan.
Dessutom erhåller en var lärare gratis
en kursplan för skidundervisning i
skolan. Det är bara att rekvirera den
hos Skidf ram jandet, Box 677,
Stockholm.
Med ovanstående siffror och data har
jag sökt ge ett tvärsnitt av
Skidfrämjandets verksamhet, i vad mån den ror
folkskolan. Mycket mer skulle i detta
sammanhang kunna framdras. Men av
det sagda borde med önskvärd tydlighet
framgå, att vi i folkskolan är föremål
för Skidfrämjandets särskilda
nippmärk-samhet. Det bör då givetvis vara i vårt
eget intresse att med förståelse möta
Skidfrämjandets verksamhet och bidra
att förverkliga dess mål.
På en vägg i Skidfrämjandets
turiststation i Storlien står: »Skidf ram jandet
skänker hälsa och glädje». Framstående
läkare och pedagoger vitsordar
skidlöpningens utomordentliga värde i den
fysiska fostrans tjänst, och de
rekommenderar dess införande i folkskolan. Det
bör uppkalla oss lärare att låta våra
elever några korta vinterdagar med
skida på fot vädra ut skoldammet och
rutscha i väg i Guds fria natur mot »hälsa
och glädje». Den ansträngning det
förorsakar oss är endast »självhjälp», ty
skidlöpning är den främsta
motionsidrotten för alla åldrar - för elever
såväl som lärare.
Jag vill sluta med vad en erfaren
skolman, rektor Carl Svedelius, säger
om sin erfarenhet av skidutflykter med
skolungdom. »Vad är det», frågar han,
»man helst minns från sådana färder?
Jo, det goda samförståndet mellan
trupp och lärare. Man får dela mödor
och besvärligheter, då och då ta vissa
risker, som har äventyrets tjusning,
men även njuta av de många sällsynt
ljusa upplevelser en skidfärd i skog och
mark eller till f j alls medför. Lärare och
deras elever blir goda kamrater, villiga
att hjälpa och bistå varandra, ganska
jämspelta för resten - och det betyder
ej så litet för samhörighetsandan
mellan ung och gammal, pojkar och
magistrar, flickor och lärarinnor.
Skidornas ljudlösa glid avverkar lekande lätt
avstånd icke blott i lokal mening.» .
En annan känd skolmän, en skåning,
rektor J. Kjederqvist, även han en stor
skidlöpningsentusiast, uttalar den
meningen, att lärarna bör i långt större
utsträckning än nu sker vara med i
ungdomens skididrott och skidutfiykter.
»Lärarna har», säger han, »som pojkar
alltid idkat något slag av idrott. Och
de har sina instinkter från pojktiden
kvar., Dessa har blott trängts något
undan av studier och kallets mödor.
Friska upp dessa instinkter! Och ingen
åtgärd ska visa sig mera givande, när det
gäller att skapa det personliga
förhållandet mellan lärare och lärjungar, som
är oundgängligt för den påverkan av och
det samarbete med itngcbm, som Geijer
kallar ’uppfostran i d$>s helhet*.»
Språk och stil i barnens
»bredvidläsning»
Ref lesioiiei* och ö 11 s ko ma l
Av redaktör JOHAN FORSSELL
Vad till en; början angår
barnböckernas ’stawnfing,’$å synes det ganska
självklart, att denna bör noga följa den för
skolorna lagstadgade. I sådana fall, där
Svenska akademiens ordlista godkänner
mer än ett stavsätt, bör väl det
Ijud-enligaste föredragas, detta till
vägledning f or riktigt uttal.-
Att främmande ord - for barn i
dubbel mening främmande - inte i
onödan bör begagnas i barnböcker
borde vara lika självklart. På denna punkt
syndas dock fortfarande ganska
hänsynslöst i den utkommande
barnlitteraturen. Särskilt i denna vore det
betydelsefullt, att svenska ord föredroges
framför utländska, så långt svenska
språkets möjligheter räcker - och de
räcker ett bra stycke.
Kommateringen torde i förevarande
slags litteratur få anses som mindre
väsentlig. I fall den konventionella
skol-kommateringen inte följes utan någon
annan (exempelvis bibeleditionens), bör
dock tillses att konsekvens iakttages.
Skolfolk är kanske i egenskap av
kria-rättare en smula pedantiskt, åtminstone
när det galler bokstäver och
skiljetecken –- alldeles som gamla
korrekturläsare. (Vill man få en bok spridd i
skolbiblioteken, måste man vinna
lärarna för den; det skulle säkerligen ligga
i författarnas och förlagens intresse att
uppmärksamma detta sakförhållande
mera än vad som stundom synes vara
fallet.)
Barnlitteraturen bör enligt en bland
barnaskolans lärare allt mera utbredd
och stadgad mening utmärkas icke
genom jollrigt barnspråk utan genom ett
för den unga läsekretsen tillgängligt,
vårdat nutidsspråk. Stilen bör gärna
närma sig rikstalspråket, särskilt i
fråga om ordens ’böjningsformer. Detta
betyder bl. a.
a) undvikande av arkaisering och
kurialstil (»vordo», »sutten»,
»enkannerligen», »meranämnda» o. s. v.) ;
b) undvikande av dialekt (om boken
vänder sig till en »rikspublik» ; en
barnbok, som däremot riktar sig speciellt till
gotlänningar, värmlänningar o. s. v., må
naturligtvis gärna framträda på
gotländskt resp. värmländskt mål) ;
c) strängt undvikande av slang och
vulgärspråk i allmänhet liksom givetvis
även av svordomar och råa eller
tvetydiga ord och uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
