Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
forening, som egentligen utgör staten: att föfjakteligen folket,
för sin andel i Statsmakten., äger rätt att fordra redo af den
styrande, hvilken således sjelf eller genom sina rådgifvare är
ansvarig, icke blott för Gud, utan för menniskor: att lagen,
sokn uttrycker den allmänna viljan, är det högsta Majestätet i
Staten, inför hvilket alla måsté vara lika: att samhället ej kan
erkänna andra anspråk och företräden än dem, som grunda sig
antitigen på personliga förtjenster, eller på skiljaktigheter,,
naturliga och nödvändiga för samhällsordningen: att Staten
måste skydda hvar och ens yttre förmögenhet, hvaraf följer att
folket beskattar sig sjelf: att han äfven måste skydda hvar och
ens inre förmögenhet, hvaraf följer att Medborgaren äger rätt
att sjelf eller genom sitt Ombud yttra sin öfvertygelse om
allmänna ärendemas g&ng.......
...... Hvad skulle väl då följden blifva af allt detta?
Skulle den vigtigaste händelse vi känna, åtminstone i nyare
Historien, skulle Revolutionen hafva varit helt och hållet
förgäfves? De politiska begrepp och åsigter, som derifrån utgått,
skulle de slütligen ej vara annat än skimrande misstag, utan
användbarhet och gagn för menskligheten? Och det blod, det
ädla blod, som runnit för frihetens sak, som troligtvis ännu
kommer àti rinna derföre, skulle det vara spildt utan nytta?
En så tröstlös lära vilja vi icke erkänna. Yi vilja icke
erkänna, att någonting är fåfängt i verldsbistorien, allraminst
det, hvarvid så månget ädelt sinne fästat sina skönaste
forhoppningar. Yi vilja i synnerhet ej erkänna, att det rätta, att de
bättre idéerna någonsin skulle vara fruktlösa, äfven om de icke
för ögonblicket kunde genast och öfver allt användas. Det är
min innerligaste öfvertygelse ocli tillika mitt gladaste hopp, att
de’ så kallade nya och Konstitutionella lärorna dock till slut
skola segra; men svårligen skola de segra på det sätt, som èn’
brådskande välmening önskat, svårligen skola de, liksom med
ett trollslag, omskapa verlden. Fabelen berättar oss om Pelias
Döttrar*), som på en gång ville föryngra sin ålderstegne far
•) Ovidii Metamorph. lib. YII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
