Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
vid hvarandra byggas, — trånge boningar: dock fan falle rum!
låga boningar: dock skolen I der, bådo höge och låge, väl
trifvas tillsammans! Snarbyggda boningar: dock varaktiga som
jorden, starka mot tidens åverkan, tjenliga att bebos i både
somrar och vintrar. Korset, som trycker och pröfvar, skall icke
följa eder dit ner, det skall ställas vid ingången, såsom den
lames krycka, hvilken gjort sin tjenst och ej längre behöfves.
Ingen gråt och ingen klagan skall höras der: de tårar, som
falla på edert stoft, om 1 förtjenar dem, skola ej oroa eder, de
skola tyste blanda sig med himmelens dagg, som hvaije år
uppfriskar giäset på eder mullhög eller blommorna, som edra
vänner der planterat och några stunder vårda, tills de komma ner
till eder.
Och den stilla staden är ju redan byggd! Dess våningar
stå inredda och vänta på eder. Huru snart kommen 1 utflyttande
nybyggare! — 1 veten det ei, eller viljen 1 kanske ej veta det.
Men ack! huru snart skullen 1 ej komma! Om få dagar äro
många af eder flytlfärdiga; efter några veckors förlopp torde
fleras eder bortgång redan vara en gammal händelse, som sällan
eller alldrig mer omtalas ofvan jord; och, om ett eller annat
år kanske, grönskar torfvan öfver edra multna ben. Med hvad
känsla sen I då omkring eder på denna marken? Veten 1,
på hvilket rum I ären ? ( stån ju på edra egna grafvar! Och
— hafven 1 ej sett sorgetåget uppträda?.... Horden I ej då
ringas till eder gemensamma begrafning ? Sågen 1 ej då
begynnas allas eder tillredda jordafärd! Är ock likpsalmen redan
sjungen: hvad återstår, om icke att säga några ord vid grafven,
den stora grafven, innan de trenne mullskoflarne falla på de
andelösa stoften, — innan vi, eller våra efterträdare, — ty ock
vi äre blott försvinnande stoft, — ja! innan vi, eller våra snara
efterträdare, fullända jordfästningen?
Men hvad ord skola vi tala? Icke det ord, som förgås,
likt blomstret, likt menniskan; utan det ord, som blifver
evin-nerliga, Herrans vår Guds ord, som helige män, rörde af Hans
anda, talat af begynnelsen, och himmel och jord upprepat i
årtusenden öfver flyende slägter, öfver sjunkande åldrar, och den
Srenik Læsebog. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
