Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
sig i det outgrundliga, så äger hon också uti sig någonting
förfarande, någonting tillintetgörande, och man måste länge
stanna Tid denna åsyn, innan den kan njutas med lugn och
tröst. Sådan är verkningen af all slags storhet, hvars kraftmått
omätligt öfverträffat åskådarens enskilda förmåga;
sammanfattningen af så många storheter, skulle den kunna verka mindre,
än hvarenda särskild? Likväl är denna förskräckelse sjelf en
njutning, och en som vida öfverstiger hvarje annan; vi känoa
djupt i det innersta af var själ, att menskligheten förmår vara
och skapa något, som är oändligt förträffligare, än allt hvad
menniskans enskilda personlighet är och skapar, och man
för-skräckes i grunden blott deröfver, att denna herrlighet är i vår
alldagslefnad så sällsynt och så främmande* Hade någon af de
byggmästare, som uttänkte de förut nämda ryktbara templen,
hvilkas fullbordade verkställighet ingen af dem upplefde, fått i
ett ögonblick se sin inbillnings jättedröm stå förkroppsligad
framför sina vakna ögon: säkert hade han då genast nedfallit
på sitt anlete och ropat: «Herre, det fullkomliga i detta verk
är ej af mig, ehuru Du har dortill betjenat dig af mina händer;
endast bristema och felen derpå äro mina; men öfverskyl dessa
med din kärleksmantel, och låt dem försvinna i djupet ’af Dina
lagars hemlighetsfulla skönhet!" Sådan borde ock vara
menniskoslägtets känsla, när det betraktar Historien såsom sin gemen*
samma byggnad, såsom konstverket af sina sedliga bemödanden
att i- samhällsform uttrycka det fullkomligaste menniskolif. Ingen
generation har fått sätta tornkorset på detta verk såsom ett verk
af sin uppfinning, den ena ätten efter den andra har nedstigit
från ställningarne och lagt sig till ro i grafvarna vid dess fötter;
men århundradens möda, vishet och tro hafva uppenbarat sig i
de krafter, som djerft klättrat uppföre till arbetets fortsättning,
under hopp att slutligen en sen efterverld skulle på den
uppnådda spetsen få sammanstämma i en oförgänglig lofsång.
Historien är för oss alla det majestätligt synbara vittnet, att
åtminstone de bättre ibland oss påminnt sig om vår himmelska
börd; hon visar, att mensligheten invärtes och utvärtes, viljande
eller nödgad, anande eller vetande, sträfvar utan afbrott ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
