Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade för den tillfredstalltlse handlingen i och för sig sjelf
eller genom dess naturliga följder gaf, förde dertill blott af sina
krafters energie, och kunde alldrig rätt begripa, att de tillfälliga
uttryck af egenskaperna, som’anses för deras tecken, kunde
vara tillräckliga för den handlandes afsigter, eller äfven till
någon del ersätta bristen af egenskaperna. Deras store män
suckade ock efter äran, men de trodde, att deu vanns genom
ärofulla egenskaper; och vi finna ej, att de i något fall
hufvudsakligen räknade på åskådarens misstag, eller bortbytte sin egen
verkliga caracter, for att blott synas. De använde ej stora
medel, för att göra stort uppseende vid sina förrättningar, då dessa
kunde verkställas genom små. 1 hela ålderdomen finnes ej en
enda sentimental caracter \ med Reguli point d’honneur visste
Romaren ej af dueller; och öfverallt i de gamla storverken
framlyser en belt annan och, utan tvifvel, ädlare stil, än i våra.
Våre störste män tyckas med fåfäng möda täfla med den
originella storhet, som de, ehuru mot sin villja, hos de gamla, ännu
i sjelfva den matta skuggan jde kasta igenom åidrarne, måste
beundra. Sjelfva de gamlas laster äga mer caracter. Hvar och
en äger en egen form, hvari hans särskillda tankesystem är
gjutet, egna dygder och laster, och en egen physiognomie i hela
sitt väsende; vi yttra blott vårt tidehvarfs, vårt lands, eller vår
societets. Våra egenskaper tyckas vara mindre för vår egen
skull. Man borde nästan säga, att våra själskrafter och våra
böjelser upphöfsas, liksom kläderna, efter modet. Men de gamle
kände ej hemligheten att köpa snille och skicklighet och
talanger, dygd och förtjenster, och sjelfva äran som åtföljer dem.
Kunne vi förundra oss häröfver? De mångfaldiga
uppfinningarne å ena sidan, som lärt menniskan lila på sina
instrumenter i stallet för sina krafter: å andra sidan våra mindre
föränderliga statsförfattningar: der den politiska byggnaden icke är
i fara att ramla hvarje ögonblick, då den ej understödes af
någon stor man; naturen af våra monarchier, okända för de gamle;
som hvila på olikheter i Stånd, och der således äran ersätter
med anseendet, oeh detta med penningar; — allt detta, tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
