- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
75

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

fordna jätten i sin inbillnings verld ryktet reser vid grafven
ingen annan stod, än ett kors såsom åt tiggaren. Se på en
annan som i den jordiska trädgården griper efter frukter af
guld och silfver på hvarje buske, om han på dödsbädden
fasthåller i sin utsträckta benrangelshand ett enda glittrande korn
af mullen, en enda utsugen stund af sinneslust, eller låtom
oss fråga den, hvilken i detta skuggspel af tiden tror, att skuggan
är kropp, hvilken faster sin lit och sin kärlek vid en boija,
som sjunker, vid en vind, som ej stadnar, om ett Hf han så
användt är honom ett hugneligt inträdeskort till evigheten. De
döende skola alla gifva oss samma svar: varen på vakt mot
verlden! ’De hafva vaknat ur sömnen, der de ej kände sitt
onda; de hafva höjt sitt öga mot himlen och skådat dess sol —
en annan sol än den de ilade efter i natten. Så måste döden
och dödsförebuden rena menniskohjertat efter vandringen genom
lifvets pestfyllda träsk och nattliga skogar, så måste barnahjertat
åter, vid grafvens ingång, upprättas hos den fallna menniskan,
hos den i rikedom, i ära, i klokhet stora ocli sjelfkära
menniskan, eller hon klappar förgäfves på himlarikets port, på
bröllopssalens, nar hon dignar trött och belåten på den hårda
bädden, som spaden tillredte.

Ack! när jag möter ett barn på vägen och igenkänner,
genom en gudomlig vink till forbättring, mitt eget fordna
barna-hjerta, då är det som om en vårdag svalkande vände tillbaka
öfver min brännande rötmånad, eller värmande öfver min kulna,
fattiga bost — då suckar jag — o, alt det icke vore för sent
— kunde du dock få tillbaka lifvets blomstrande vårtermin.

Erfarenhet! hvarföre kommer du haltande efteråt, sedan man
lefvat?

Men erfarenheten svarar menniskan: jag gick framför dig
hela liftet igenom, i menniskohäfden, i Gudsord, i ditt eget
samvete.

Unge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free