- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
100

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

spikade dödskallen, till församlingens kyrkoherde, en
vördnadsvärd och äfven till ålders kommen man, hvilken icke litet
förundrade sig, när dödgräfvaren framvisade detta sitt fynd.

„Hvar har du hittat den der, min kära Jonas?" frågade
Prosten.

uPå kyrkogården, vördig Prost!" svarade dödgräfvaren.

uDet kan jag någorlunda föreställa mig; men vid hvilken
graf? Jag vet, att du känner dem alla."

uVid den graf, der vördig Prosten, för elfva år sedan,
jordfästade Lars Månsson."

ttTack, min gubbe!" sade Prosten. uGå in i köket, så
får du dig litet till bästa. Den här behåller jag så länge."

Dödgräfvaren bugade sig och gick ut Men Prosten satt
en lång stund i sin enslighet och betraktade den på bordet
framför honom liggande dödskallen. Han hade natten förut
haft en besynnerlig dröm, hvilken, jemförd med hvad han nu
tydligen och med kroppsliga ögon såg framför sig, syntes i hans
inre stadga en fast och orubblig öfvertygelse. Innan kort ringde
han i en klocka. En piga kippade in i studerkammaren och
erhöll befallning, att tillsäga stalldrängen, att han skyndsamligen
skulle spänna för kareten. Så skedde, och Prosten reste ensam
ut genom gårdsgrinden; ingen visste hvart.

Men Prosten visste, hvart ban for. Efter ett par timmars
maklig färd, steg han af vid gästgifvaregården i socknen, der
Lars Månssons enka, redan längesedan omgift, lefde i allsköns
ro och välstånd.

Han träder in i den snygga stugan, helsar på Mor Maja,
hvilken tycktes något förlägen vid ett så oväntadt besök. Det
låg något i Prostens blick, som man kunde kalla förkrossande.
Gästgifvaren var också inne, bugade sig och bad Prosten
sitta ned.

ttHit är jag icke kommen för att sitta ned," utlät sig
Prosten. uJag är kommen för att helsa eder från de dödas rike.
Med mig förer jag och derifrån en gåfva, på hvilken jag
önskar 1 måsten kunna se med lugn och torra ögon."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free