Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
så att grunden för svenska allmogens erkändt religiösa
sinnesstämning synes icke endast böra tillskrifvas politiska institutioner,
utan i betydlig mon den oss omgifvande naturens beskaffenhet«
Svenskarne hafva förvärfvat sig namnet att vara ett
frisinnadt och tappert folk. Der, hvarest ett hårdt klimat tvingar till
stora kroppsansträngningar, samt en njugg jordmon till en
sparsam lefnad, der har lifvet icke ett så stort värde, att man är
nöjd dermed, likgodt under hvilka inskränkningar och villkor
det förflyter. Der fördrager man icke länge tåligt våld och
orättvisa. När Odén införde sin gudalära i Norden, och
stadgade såsom en grundsats, att det för en man var nesligt att dö
på annat sätt än för svärd och spjut, der måste tapperhet och
förakt för döden blifva på det innerligaste förenade med
nationens tänkesätt och vanor. De på många ställen i landet
förekommande ättestupor, ehuru i sitt ursprungliga ändamål obesökte
på mer än 1000 år, hafva dock 1 folkets minne bibehållit sin
betydelse. Det var der, som de gamla, heldre än att till det
yttersta utsträcka en skröplig och hjelplös ålderdom, kastade sig
med gladt mod utför lodrätta bergväggen, för att med ens sluta
ett lif, som för dem icke mera egde något behag.
I häfderna, höge minnen! än I stån,
Som tomma harnesk, dem ingen kan fylla på jorden.
Ben slappa tiden skygger med skräck derfrån,
, Och hjeltelifvet är endast en saga i Norden.
Att ett folk, som på detta sätt fostrades, skulle, när det
icke var tillbakahållit af Jesu milda lära, som bjuder: du skal)
älska din nästa som dig sjelf, varda förfärligt för sina grannar, är
påtagligt och bevittnas af historien. Vikingafärderna voro i 8:de,
9:de och en del af 10:de seklet det medlersta Europas bäfvan
och skräck till den grad, att i Fransmännens litania stod: för
de nordiska Vikin&arnes besök bevare oss milde Herre Gud!
Dessa härfärder omfatta onekligen en likaså märkvärdig
period af svenska folkets historia, som den näst efter dem
följande tvåhundraåriga striden mellan Hedendomen och
Kristendomen. Det är först sedan denna strid blifvit utkämpad, och
sedan en sund och naturenlig, men illa och olyckligt haudhafd
8 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
