Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
hans kompositioner bära ett, af ingen jäfvadt, vittnesbord.. Man
behöfde föröfrigt ej mer än följa honom öfver Norrbro eller
Skeppsbron samt dervid iakttaga, på hvilka ställen ban stadnade;
eller gå med honom genom Djurgårdens park och i tysthet
observera, hvar hans steg fördröjdes som längst; så måste man
öfvertygas om, att ingen kunde snabbare och säkrare uppfatta
hvarje märklig point de vue, än han.
Men ehuru häri begåfvad med ett så godt öga, hade han
det ännu förträffligare i allt, som angick koloriten. Vi komma
här till hans starkasto sida. Huru förtjusande äro icke hans
färger och likväl så milda! Hvilken harmonisk fördelning,
hvilken djup känsla af det rätta! Efter denna färgen borde den
komma, som kommer, den och ingen annan. Och dertill denna
friskhet! Sjelf plägade han säga: uSaftig färg/’ ocli det kan
sägas om hans egen, hvilken, ehuru sydländsk, var sval och
saftig, ej brinnande torr. Huru han nästan lefde i, och, lik
strålen, bestod af förgör, kunde man äfven deraf förmärka, att
den, som följde honom på en vandring, njöt derunder samma
färgprakt, som vid läsningen af hans versar. Öfverallt träffade
han sina älsklingar, de glada färgerna i lek. Föllo skuggorna
underligt från taken, sken solen på ett snöbetäckt torg eller
månan bakom kyrkornas massor, aftonrodnaden purprade slottets
façad, eller stjernehvalfvet stod likt en dome öfver borggården;
allestädes, hvar ett färgspel fanns, såg han det och visade det
leende för sin följeslagare. Och när man vid hans sida
skördade så mycket på kala stadsgatan, hvad skulle då icke den
finna, hvilken med honom fick gå genom fält och skog?
Dermed kan det icke nekas, att man kommer till en
svagare sida, om fråga blir, om hvad som rör form, nemligen
naturformerna, ej versformen, hvarom här icke blir fråga, emedan
vi önske hålla oss qvar vid den en gång antagna motbilden,
en tafla. Den flacka ytligheten eller ett gömdt djup, det
långsamma docerandet eller brådstupningen eller milda böjningar,
skarpare afbrott, hetsiga utsprång, sammanvirade konturer —
allt sådant träffas sällan i hans skrifter, äfvensom orden: lång,
kort, uddig, zickzack, cirkelfbrmad, m. m., der ej ofta före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
