Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
säng, med sin lyras rusande toner förde den svenska sången ut
genom de af lyrans magt öfverväldigade tempelväktarnes leder,
till Stockholms alla mest romantiska nejder, alla dess gladaste
folkfester, och då kände hon första gången rätt att hon var
svensk, att hon var kallad att styra med sångens milda
blomsterspira en ädel nation, som hade inre rikedom för att kunna
lefva på egen bekostnad, utan att behöfva vara en apa af
ut-ländningen, och hon sjöng orfeiska sånger fulla af yrande jubel.
Men det vemodsfulla draget genomskimrade ännu kindernas lågor
och gjorde henne ännu mer förtjusande. Hvarföre söqde
sångens drottning? Fruktade hon att bli återförd till sitt kalla
tempelfängelse, eller att möta andra bojor i en dimmig framtid?
Nej, hon var medvetande af Nordens och af lifvets djupa
allvar, som alltid bildar bakgrunden af allt, som Sveas sångmö
målar. Under dessa tankar mötte hon en lustig salle, Min son
på Gallejen, som kom hem från ett roligt vikingatåg, hvarifrån
han hemförde gedigna skatter af skämt och qvickhet. Han var
svensk, men föga fin i sitt skämt; hon rodnade och vek bort.
Med Lidner lärde hon rigta sin blick till en inre verld af
känslor och passioner, som stormade i hans svenska bröst och dref
sitt dämoniska spel i hans innersta hjertkammare. Ifrån denna,
i längden pinsamma, ställning frälsade henne Thorild, som
öppnade för hennes blick vuer Öfver verldslifvets afslöjade mysterier
och lärde henne dyrka Gud i den omätliga, outgrundliga
naturkraft, som lika starkt talar i passionen och fantasien i
menniskans bröst, som i jordskalfvet och vårdrömmarne i naturens.
Men dessa taflor nr känslans och ideernas Pantheon voro
visserligen sublima, men blefvo i längden tråkiga, ty den nordiska
sångmön älskar liksom Nordens folk mera det i verkligheten
eksisterande och lefvande hos slägtet, än det blott tänkta och
drömda och suckande. Hon följde derföre gerna den glädtiga
Fru Lenngren, och blef af henne införd i tidens societetslif,
som dock förefallit henne bra stelt och tungt, om hon ej hade
af Bellman och Min son på Gallejan lärt sig skämta, hvarföre
hon nu uppfattade föremålen ur det nobla och borgerliga lifvet
med skämtsam blick och aftecknade dem med den finaste, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
