Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’212
I purpur salt förtjusaren på thronen,
Och spiran var en trollstaf. Med hvar stund
Der växte nya hjertan i nationen
Och nya blommor, fast på jernmängd grund.
Vår gamla dröm om bragder och om ära
Förflyttades till någon fredlig trakt,
Der ek och lager sina kronor bära,
Och milde vise ljus och seder lära, —
Och styrkan skar sitt skägg, och vettet blef en magt.
Den Svenska äran brot sig nya banor
I tankens obesökta land: Linné
Stod segersäll bland sina blomsterfanor,
Oskyldig, älskvärd, konstlös, liksom de.
Melanderhjelm beräknar himlafärden
För månens skifva, för planetens ring,
När Scheele skedar skapelsen i härden,
Och Bergman drar grundritningen till verlden,
Och häfdernas rnystér ransakar Lagerbring.
Och här, der Mälarn gjuts i östervågor,
Och kungastaden midt i skogen är,
Hvad sydligt lif inunder norrskenslågor,
Hvad sångartempel på de öde skär I
Det språk, hvars toner ligga midt imellan
Hvad norden djupt, hvad södern klangfullt har,
Ett bortglömt barn, som kom i samqväm sällan,
Steg fram och speglade sin bild i källan
Och häpnade att se, hur* högt, hur’ skönt det var.
Och då sjöng Gyllenborg, en mägtig ande,
Fast stundom rimfrost på hans vingar låg.
Ack, klippor finnas, der vi alle strande,
Och äfven dikten har sin frusna våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
