Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’219
Den store Kungen låg i Bender.
Förödda voro ren hans länder,
Beledt hans namn, nyss ärorikt
Hans folk en sårad kämpe likt,
Som ren af döden känner kölden,
Stod, fäktande på knä, bak skölden,
Och intet hopp om räddning fans
1 något annat bröst än hans.
Fast stormen bläddrade i bladen
Af ödets bok, fast jorden skalf,
Lugn stod ban, som ett bombfritt hvalf
Står qvar i den förbrända staden,
Som klippan i det vilda haf,
Som sinnesstyrkan på en graf.
En afton han till Axel sade:
"Här är ett bref" — et bref ban lade
Uti hans händer — "Axet, tag
Och rid igenom natt och dag
Till Sverge opp: när dit du länder,
Du lemnar det i Rådets händer.
Far hän med Gudi, än i qväll,
Och helsa till de gamla fjäll!" —
Ung Axel älskade att rida.
Glad tog han brefvet, sydde in
1 bältet det. Vid Koloszin
Hans fader föll vid kungens sida,
Och öfvergifven, lägrets son,
Uppväxte ibland vapnens dån.
Det var en skön gestalt, som Norden
Dem föder ännu någongång,
Frisk som en ros, men smärt och lång
Som tallar i den Svenska jorden.
Som himlen på en molnfri dag
Var pannans hvalf, så fritt och herrligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
