Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’234
Från dal till dal, från strand till strand,
Och eden från din mund jag tvingar.
Tag mig, o krig, på dina vingar,
Och sätt mig ner i Axels land."
Så sagdt, så gjordt Beslut ocb handling
Är ett hos qvinnan. Sin forvandling
Hon skyndar. Under krigarns hatt
Hon gommer sina lockars natt
Den rika barmen snors i kyller,
Med krut och bly hon renselu fyller,
Och öfver skullran, mjell och fin,
Hängs dödens synrör, en karbin.
Ur gördeln, känd af Grekens fabel,
Nerblixtrar nu en krokig sabel,
Och rundt kring läpparne hon drar
En skuggning, som skall skägg betyda:
Det var som om du ville pryda
Med sorgeflor ett rosenpar.
Hon liknade, med svärd och bälte,
Gud Amor sjelf, förklädd till hjelte,
Som Glinias son den målad bar
På skölden blank og spegelklar.
"Farväl, du faderliga boning!
En gång med kärlek och försoning
Jag kommer väl till dig igen.
Nu kan jag icke längre dröja,
Tag mig, o natt, uti din slöja,
Och för mig till mitt hjertas vän!" —
— Der låg ren då på vundna stränder
I ögonvrån af somnad Nord
Zar Peters stad, dit«nu en jord
De pantförskrifna kronor sänder.
Då var han ringa. I sin vik
Han låg, en nyfödd drake lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
