Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Molnet med åskorna i, och han talte med mildare stam»*,
Ljuflig som aftonens Häkt, som harpor vid Babylons elfver,
Våren mig hälsade då, välkomna till himmelens arfskap,
Barn ej mer från i dag, men bröder och systrar i trone!
Dock — hvarföre ej barn? Till barn hör himmelens rike.
Nere på jorden en samling af barn, och i himlen en fader
Styrande dem som sitt hus, förlåtande, straffande ömsom,
Detta är menniskolefnadens bild, som Skriften har lärt oss.
Salige äro de rene för Gud! På renhet och oskuld
Hvilar den kristliga tro, hon sjelf är ett barn ur det höga.
Starka som männer och fromma som barn, är summan af läran,
Som den gudomliga lärt, och lidit och dödt för på korset
Ack! då I vandren i dag ur barndomens heliga fristad
Ned och allt djupare ned i årens kyliga dalar,
O! hur kommen I snart, för snart, att längta tillbaka
Upp till dess kullar igen, till de solbqglänsta, der strafTet
Stod som en fader för er, och förlåtelsen, klädd som en moder,
Gaf er att kyssa sin hand, och det älskande hjertat var skuldfritt,
Lifvet var lek, och er hand grep efter himmelens rosor!
Sjuttio år har jag lefvat alltren, den evige fadren
Skänkte mig glädje och sorg, men lifvets skönaste stunder,
När jag blott såg dem i ögonen rätt, jag kände dem genast,
Kände dem alla igen; de voro min barndoms bekanta.
Derföre, tagen derfrån till ledare — lifvet igenom
Bönen med blicken mot skyn, och oskuld, menniskans barnbrud»
Oskuld, älskade barn, är en gäst från säHare verldar,
Skön med sin lilja i hand: på lifvets teusande vågor
Gungar hon trygg, hon märker dem ej, hon sofver i skeppet.
Lugn hon ser sig omkring i menniskohvimlet: i öcknen
Stiga englarna fram och tjena henne, hon sjelf vet
Ej sin herrlighet af, men hon följer trogen och ödiqjuk,
Följer, så länge hon får, sin vän: förskjuten ej henne,
Ty hon är kommen från Gud, och hon har himmelens nycklar. —
Bönen är oskulds vän, och den villiga flyger beständigt
Mellan jorden och skyn, hon är dufvoposten till himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
