Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Slägten, bättre än Ti, sig stödt vid dess vacklande löften,
Hade ej annat än hopp. Så prisom vår Fader i höjden,
Hvilken, har gifvit ess mer, ty for oss är hoppet förklaradt,
Famlar ej längre i natt, det är tro, det är lefvande visshet
Tron är det klarnade hopp, hon är ljus, hon är kärlekens öga,
Tyder den längtandes dröm och hugger dess syner i marmor.
Tro är lefnadens sol, och dess anlete skiner som Ifosis,
Ty hon skådade Gud: den välbefastade himlen
Drar hon med kedjor hit ner, och det nya Jerusalem sjunker
Präktigt med portarna tolf, i gyllene skyar, till jorden.
Hänrykt vandrar hon der och betraktar de höga gestalter,
Räds ej det vingade folk, hon är hemmastadd bland dem alla.
Derföre, älsken och trdn: då följer och gerningen sjelfmant
Likasom dagen med sol: det rätta är son af det goda,
Kroppen till kärlekens själ; den kristliga gerning är endast
Lefvande kärlek och tro, som blomman är lefvande våren.
Gerningen följer oss alla till Gud, der står hon och vittnar
Ej hvad hon syntes, men blott hvad hon var: lycksalig är den, som
Hör dess bekännelse trygg; hon är stum på jorden, tills döden
Öppnar den tigandes mon: 1 barn, ej frukten 1 döden?
Döden är kärlekens bror, är dess tvillingbroder, allenast
Mera allvarlig att se: med en kyss på bleknade läppar
Tager han anden och far, och vaggadt på kärliga armar
Ställer det frälsade barn, ett nyfödt, fram för sin Fader.
Redan jag hörer den kommandes dån, jag skymtar hans vingar,
Svarta som natt, men med stjernor uppå: jag fruktar ej honom.
Död är befrielse blott, är förbarmandet stumt: vid hans hjerta
Lättare andas mitt svalkade bröst, och anlet mot anlet
Skådar jag Gud som han är, en sol uppklarnad ur dimmor,
Skådar jag seklernas ljus dem jag älskat, de mäktiga själar,
Ädlare, bättre än jag; förklarade stå de för thronen,
Klädda i hvitt och med harpor af gull, och sjunga en lofsång,
Diktad i himmel ens luft, på det språk som talas af englar*
Eder jemväl, 1 älskade barn, upptager han en gång,
Glömmer de tröttade ej: välkomna, I älskade, efter!
Glömmen till dess ej edernas helgd/ förgäten ej löftet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
