Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Jag känner dig, du flod, som ofta burit
Den djerfve simmarn på din bölja klar.
Jag känner dig, du dal, der vi besvurit
En evig tro, som icke jorden bar.
Ocb björkar I, uti hvars bark jag skurit
De runor många, I stån ännu qvar,
Med stammar hvita, och med kronor runda,
Allt är som förr, blott jag är annorlunda.
Är allt som förr? Hvar äro Framuäs salar
Och Balders tempel på den vigda strand?
Ack! det var skönt uti min barndoms dalar,
Men derutöfver har gått svärd ocb brand,
Och menskors hämd och Gudars vrede talar
Till vandrarn nu från svarta svedjoland.
Du fromme vandrare, ej hit du dragé,
Ty skogens vilddjur bo i Balders hage.
Det går en frestare igenom lifvet,
Den grymme Nidhögg ifrån mörkrets verld.
Han hatar Asaljuset, som står skrifvet
På hjeltens panna, på hans blanka svärd.
Hvart nidingsdåd i vredens stund bedrifvet,
Det är hans verk, är mörka makters gärd;
Och när det lyckas; när ban templet tänder,
Då klappar han uti kolsvarta händer.
Fins ej försoning, strålande Valhalla?
Blåögde Balder! tar du ingen bot?
Bot tager mannen, när hans fränder falla,
De höga Gudar sonar man med blot.
Det sägs, du är den mildaste af alla,
Bjud, och hvart offer ger jag utan knot*
Ditt tempels brand var icke Frithiofs tanka,
Tag fläcken bort ifrån hans sköld, den blanka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
