Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
u0 jag förslår Er, mör från tidens källa,
Det var ditt tecken, hjeltefader god l
Det brända templet skall jag återställa,
Skönt skall det stå på klippan, der det stod.
O! det är herrligt alt få vedergälla
Med fredlig bragd sin ungdoms öfvermod!
Den djupt förkastade kan hoppas åter,
Den hvite Guden blidkas och förlåter.
Välkomna stjernor, som deruppe tågen!
Nu ser jag åter glad er stilla gång.
Välkomna norrsken, som deruppe lagen!
1 voren tempelbrand för mig en gång.
Uppgrönska, ättehög! och stig ur vågen,
Så skön som förr, du underbara sång!
Här vill jag slumra på min sköld och drömma,
Hur menskor sonas, och hur Gudar glömma.’’
Försoningen*
Fulländadt nu var Balders tempel. Deromkring
Stod ej som förr en skidgård, men af liamradt jern,
Med gyllne knappar på hvar stång, ett värn var rest
Kring Balders hage: som en stålklädd kämpchär
Med hillebårder och med gyllne hjelmar, stod
Det nu på vakt kring Gudens nya helgedom.
Af idel jättestenar var dess rundel byggd,
Med dristig konst hopfogade, ett jätteverk
För evigheten, templet i Upsala likt,
Der Norden såg sitt Valhall i en jordisk bild.
Stolt stod det der på fjällets brant och speglade
Sin höga panna uti hafvets blanka våg.
Men rundtomkring, en präktig blomstergördel lik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
