Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Och då hans sköra lycka slutligt ramlar,
Än vekligt höjer hopplöshetens skri,
Än trotsigt vill åt ödet vördnad lära,
Och talar högt om sina fäders ära!
En slaf är den, som usla lustar jaga,
Om kedjan aldrig skramlat kring hans fot.
Blott det är dygd, att handla och fördraga
Med enfald och med kraft och utan knot
Det blott en vishet finns — alt emottaga
Med lugn sin lott oaktadt ödets hot:
Du fåfängt söker den kring vida jorden,
Om i ditt bröst den ej är nedlagt vorden.
På segerrika marker Svensken träder,
Der berg och skogar tala forntids bragd.
Han ropar dig den sång, som stormen qväder
Kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
Kan du förgäta dina stora fäder,
Och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder
Ock Nordens kraft i grafvens sköte neder?
Nej! renom det, de fordna dygders tempel,
För evigheten rest på denna jord!
Är hon ej med naturens egen stempel
Till manlighetens starka boning gjord?
Upplifvom dem, de forntida exempel
Af ära, kraft och tro uti vår Nord.
Då skola i vårt fall vi äfven hämnas,
Och Manhems namn på jorden åter nämnas.
Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
