Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Döden blef också en kyss ifrån dig!
Stå ej så blek, äfven denna är söt:
Hårda bädd, hulda bädd!
Hur ljufligt att dö i ditt sköt!
Jägarn tog bössan, i mynningen såg;
1 en blick från dess brädd
Lydde en kula hans hog.
Nu till sin mo, i den grönskande skog,
Sjönk han mot blodiga barmeu och log:
Var ej så blek, se, vår lott är ju söt:
Hårda bädd, hulda bädd!
Hur ljufligt att dö i ditt sköt!
Jttterbom.
Visa.
Hulda Rosa I — fjäriln frågar
1 den dunkla qvällens stund: —
Säg, hvi afsked jemt oss plågar,
När från hvalfvet solen tågar?
Först i nattens skymning vågar
Trohet helga sitt förbund.
Rosa börs i tårar svara:
uFly, Papiiio, från mig!
Mörkret, ack! är hjertats snara, r
Kyssar locka mången fara ...
Låt mig dem tills dager spara,
Slumra, drömma blott om Dig!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
