Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Sednast kom hon bém med bleka kinder;
Ty de bleknat genom älskarns otro.
I sin fästmans armar gret en flicka
Och beklagade sitt hårda öde:
Under sista natten, gode ynglingr
Brann min hydda, brunno mina hjordar,
Allt, ack allt, hvad jag i verlden ägde.
Gossen giäddes i sin själ och tänkte:
Har den trogna flickans hydda brunnit,
Dubbelt skall hon då min hydda älska;
Hafva hennes många hjordar brun o it,
Dubbelt skall hon fagnas då af mina;
Har hon mistat annat allt i verlden,
Dubbelt, dubbelt är jag henne dyrbar.
Edvard talade till morgonstjernan:
Hulda morgonstjerna, himlens dotter!
Säg, hvad gör Amanda, när hon uppstått,
Och kring skuldran kastat lätta slöjan?
Morgonstjernan svarade och sade:
Goda Gosse, när Amanda uppstått,
Och kring skuldran kastat slöjan, går hon
Till sitt fönster, ser på mig och tåras,
Oeh sen vänder bon sin blick mod vester.
Edvard åter talade och sade:
Godt är, att hon ser på morgonsyernanT
Det bevisar hennes hjertas renhet;
Men det bästa, att hon ser mot vester,
Ty i vester ligger Edvards hydda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
