Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evige Gud — inre arbete, böner, studier, erfarenheter må göra
hvad de kunna — lynnet är dock af sig och i sig detsamma
— lynnena äro från själfva födseln ganska olika för
människorna. — Så stridiga som mina föräldrar hafva varit till
deras beskaffenhet, så underbara stridigheter befinna sig inom
området ensamt af min ande. Hvilka stunder har jag haft af
den innerligaste, ljufvaste tro — hvilka dagar och nätter af
djupaste tvifvel! Jag är ett stormslitet segel på villande sjö.
I tusende grönskande, himmelskt ljufva hamnar har jag varit!
men —
Lycklige broder Hugo! Du föddes, då än icke split
hade vaknat hos dem, som födde dig. Olikheterna funnos
visst äfven då, men de slumrade... Andreas skulle födas först
sedan flintan slagit gnistor emot stålet — först sedan åskorna
börjat gå emellan hans faders ande och hans moders! —
Hvem skall jag klandra? Ingendera. — Min lena,
naturälskande moder, en vandrande Sonderling i alla tysta skogar?
Nej, hennes anletes ögon vill jag aldrig glömma. Eller min
outtröttligt raske, driftige, skarpsinnige, efter alla jordiska
nödvändigheter jagande, slutligen i inre väg så olycklige fader?
— Nej. All frid vare öfver honom, som kan vara. Ingen har
jag att klandra! för ingen har jag min sorg att klaga!
Almqvists barndom förflöt dels i Stockholm
dels på Antuna i Roslagen, och denna gård var
hans egentliga hem. Där ute i en typiskt svensk
trakt lärde han känna svensk natur och svenskt
folklif, och huru ofta hans fantasi än företog sina
ströftåg åt andra håll, blefvo dock alltid hans
intresse för och hans kärlek till Sveriges land och
folk lefvande och oförminskade, därom vittna många
af hans bästa alster.
Senare (1814), efter studier i Upsala, blef han
huslärare hos en finsk baron Hisinger och vistades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
