- Project Runeberg -  Svensk literatur vid adertonhundratalets midt (1830-1860) /
36

(1903) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

det sätt, hvarmed hon mötte nästan allting som förekom
henne... Edvard kunde icke undvika att blifva kallare och
fåordigare emot Clementine, då han sällan fann ett eko i
hennes tycken. Hvaroni skulle han i själfva verket tala? I
hvad skulle de mötas? En nästan beständig syra (ursäkta
ordet, Hugo) omgaf Clementines väsen, så att hon oftast
svarade intet, men annars tvärt och bitande på hvad som sades.
Belåtenhet eller tillfredsställelse yttrade hon aldrig öfver hvad
som hände. Något solsken af vänlighet mötte icke Edvard
när han hemkom, någon glädje ur hennes ögon spred aldrig
välsignelse öfver hvad som i huset företogs. Det kom icke
af bristande kärlek hos henne; tvärtom, hon älskade honom
innerligt, men sådant var hennes sätt.

Samma sak upprepas äfven i novellen Baron
Julius K., och ej minst i Det går an, där den
gifvit en af anledningarne till den nya form Almqvist
vill ge äktenskapet. Det är erfarenheterna från
föräldrarnas och från hans eget hem, som här gå
igen. Både i uppsatsen Ett öde och i Hinden har
Almqvist i hustruns uppförande sett orsaken till
söndringen; att han gett hustrun skulden kan man
ej säga, då han enligt sin deterministiska teori ej
kunde förebrå henne, att hon följde sin natur.

Nu kan man emellertid se saken från annan
synpunkt och fråga: har då Almqvist själf icke
gifvit någon anledning till denna söndring? Hans
barn intyga, att han aldrig förgått sig mot henne,
och det är nog sant. Almqvists hela personliga
uppträdande var enligt samstämmande omdömen
präglat af godmodighet. Hans karaktär var vek,
han har alltid gått ur vägen för alla våldsamma,
öppna brytningar såväl som för smärre obehag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 8 15:16:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svli1830/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free