Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
han emot religionen, såsom dess fiende, sätter
moralen.
Ifrån alla sidor hör jag återskallet af det tomma ljudet
moral. Låtom oss en gång stiga ner i denna mörka håla,
där denna siren döljer grunden af sitt väsende för att efterse
om, såsom den föregifver, den värkligen är mänsklighetens
skyddsängel eller om den är ett spöke från afgrunden.
Nåväl, se här min djärfva tanke! Moralen är en af
egoismens starkaste grundpelare. En människa, som är egoist,
kan likväl icke vilja se sig själf eller låta andra se sig såsom
sådan. Hon måste då skaffa sig ett system, efter hvars ytliga
dogmer hon utan svårighet kan lämpa sitt yttre handlingssätt,
hvarigenom hon kan öfvertyga sig själf och andra att hon är
en ädel varelse.
Ett för Almqvists åskådning upplysande
exempel finna vi i en episod uti Törnrosens bok. I
dess första berättelse Jaktslottet har Richard
träffat Herr Hugos brorson Julianus och frågar honom
en gång, om han hört händelsen med den vackra
Magdalena.
»Magdalena? menar du den beryktade torparflickan från
Ulfvasund? Hon skall hafva drunknat någonstans här i
skogen; jag har hört om henne, att hon hade ett ganska dåligt
rykte».
»Hon gick väl på en mörknande stig. Emellertid var
hon vacker. Här från denna klippa stupade hon ned i forsen
och sväljdes af vattnet.»
Julianus: »Vet du då närmare huru hennes död tillgick?
Furumo: »Jag var ej så långt ifrån.»
Julianus: »Och du kunde icke hjälpa henne?»
Furumo: — — — »Jag skall öppet säga dig min tanke,
att hon var hjälpt, när hon stupade ned i vattnet — ty innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
