Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
och man frågar sig, hvarför han ej tog sig samman
till att skrifva riktiga lustspel i stället för blotta
»scener». Af de prosastycken, han så benämt,
hafva de — i öfrigt mycket obetydliga -—
Silkeshåren på Hagalund och Purpurgrefven delvis en
värkligen ledig och god dialog, och hvad beträffar
intrigen så har Almqvist i sina romaner visat sig
som en duktig uppfinnare. Framförallt måste man
beklaga, att de Almqvistska lustspelen blefvo ofödda,
då man tänker på Colombine. Det är en historia å
la Kameliadamen men med lyckligt slut; en ung
grefve har satt sig i sinnet att gifta sig med en
flicka, hvars föregåenden icke varit mindre brokiga
än Marguerite Gautiers, och genomdrifver denna
afsikt trots sin familjs motstånd. Man må nu om
denna historias tendens ha hvad tankar som hälst
— säkert är att det samtal, hvari den gamle
gref-ven, älskarens fader, inför sin andre mera stadige
son bekänner sin sympati med vildhjärnan, detta
samtal hör till det roligaste, som är skrifvet på
svenska.
Efter Det går an, hvilken 1839 offentliggjordes
separat och först sedan ingick i Törnrosens bok,
kom under 1840-talet en följd af romaner. Den
första Amalia Hillner (1840) är också den bästa;
intrigen däri är ganska vidlyftig och tillkrånglad
och icke särdeles sannolik, men det sätt hvarpå
hemligheterna småningom afslöjas för läsaren är
väl beräknat. Det hela rör sig om en godsägare
Hillner, hvilken i den tro att hans första maka är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
