Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7*
hans tämligen groteska fornnordiska sagor fprtjäna
sitt eget kapitel.
Då Lysander i sin bok om Almqvist
opponerar sig mot de loford, som egnats denne såsom
karaktärstecknare, är han i sin fulla rätt. När
Almqvist skall skildra människor är han mera
lyriker än observatör; figurerna i hans böcker äro
mindre resultat af objektiva iakttagelser och yttre
erfarenhet än uppenbarelser af hans egen
känslovärld. Kvinnorna äro i allmänhet mer eller mindre
goda upprepningar af det ideal, han alltifrån
barndomen efter sin mors bild uppgjort för sig;
Amo-rina-typen går som oftast igen i de senare
hjältinnorna. Bredvid dessa taga de manliga personerna
mindre intresset i anspråk; i »Det går an» t. ex.
är Albert blott en skugga bredvid Sara.
Enskilda undantag gifvas dock. Den gamle
grefven i Colombine är en ypperlig humoristisk
individ, som inpräglar sig hos läsaren med helt
annan skärpa än Almqvists öfriga figurer.
Synnerligen väl tecknad och äfven konsekvent hållen
är Jaktslottets herre, hofmarskalken herr Hugo med
sin älskvärda godmodighet, sin literära mani och
sin lärda fåfänga, under skydd af hvilken Almqvist
själf får tillfälle att briljera med sin
mångkunnighet och sina hypoteser — argast grasserande i
fornkunskapen och språkvetenskapen.
En och annan bifigur skulle väl ännu kunna
nämnas — Ceraunus t. ex. i Isidorus af Tadmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
