Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorgen i sina händer: sorgen icke alltid glädjen».
Men när dessa ord nedskrefvos (Monografien 1844)
hade Almqvist fått pröfva’lidande och bekymmer,
inför hvilka han icke alltid kunde upprätthålla
törnrosstämningens lycksalighetskäusla. Om hans
själskval vittna bekännelse-fragment, som väl icke
äro daterade, men rimligtvis härröra från 1840-talet;
några utdrag följa här.
Min Historia är följande:
Ifrån min spädaste barndom har en eld brunnit i min
själ, ett oändligt begär efter Gud, kärlek till det Sköna, och
enkel konst. Skulle jag hafva varit i den ställning, att få
lefva för mitt innersta begär, så skulle det kunna hafva blifvit
något af mig. Men oupphörliga lefnadsomsorger för mig och
i synnerhet för de mina, hafva delat min tid och mina krafter.
Evige Gud, förbarma dig! Det är så underligt. En enda
sak här i världen har jag satt ett stort, outsägligt värde på.
Detta har icke varit någon nyck från gårdagen — icke något
som förgått några dagar därefter. Det är mitt lifs varmaste
innersta behof både om natten, och bor hemligt inunder alla
mina göromål om dagen. Detta mitt begär är så inneslutet
uti min kärlek till Gud, att jag icke kan skilja det därifrån.
Det är så oskyldigt, så fromt, så rent mänskligt, att (äfven om
det vore möjligt) intet skäl är för mig att söka arbeta det
bort utur mitt väsen. Om det vore ett syndigt begär, då
skulle jag genom bön och arbete kanske kunna få det bort.
Men nu är det icke synd, utan jag vet med mitt väsen, att
det är förädlande.
Öch detta enda har jag icke fått. Min heliga, vackra,
oskyldiga åtrå skulle just här blifva dömd till ständig hunger.
— Ack i allt är jag så rik — i allt sådant, som jag ringa
aktar. Min inre förmåga är så tillräcklig, att jag med den
obetydligaste ansträngning med stor lätthet och hast kan
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
